Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Cults
Debaser, Malmö,
fredag 31 augusti 2012

GAFFA | Recenserad av Jonathan Bengtsson
Lördag 2012-09-01 12:44
Foto: Angela Blumen
GAFFA
3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor
3 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Ett band som behöver söka sig tillbaka till friktionen.

Riktigt bra musik görs ofta – enligt mig – någonstans i gränslandet mellan missmod och eufori, mellan sorg och glädje. Någonstans där vackert möter fult, där en form av friktion, en nerv uppstår.

Man skulle kunna hävda att New-york baserade Cults har precis dessa anspråk med sin konstyttring, att förena enkla, bekymmerslösa melodier med texter anfrätta av betydligt mer tyngd. I ljudbildens förgrund hänger också en förbannad, knastrig bas, ömsom exploderande, ömsom omsorgsfulla slagverk, och en synth lika gullig som strösslad mjukglass.

Precis innan natten obönhörligt sänker sig över Malmö intar detta, av skitnödighetens högborg Pitchfork hyllade band, Debasers ständigt lika förtjusande, alltid lika intima scen. Alla är givetvis oförskämt snygga, alla är naturligtvis ångestframkallande coola.

Men Cults – som aldrig har gjort mig imponerad ens på skiva – lyckas tyvärr inte riktigt övertyga mig ikväll heller, på något annat än det visuella planet.

Det är hela tiden välbyggt, hela tiden genomtänkt, men konststycket att fusionera 60-talets snällaste Phil Spector-melodier med svärta, mörker och samplade tal av massmördare fungerar helt enkelt inte, Cults förmår inte att sammanföra dessa båda diametrala motsatser.

Det blir ointressant, slätstruket, och när ljudnivåerna lämnar mer att önska, när bandet enbart har den självbetitlade skivan som fundament för kvällens konsert, blir det direkt väldigt tydligt att navet i bandet, Folin och hennes pojkvän Brian Oblivion, behöver ta lite substanser, resa till lite märkliga ställen, och mer omsorgsfullt behandla sina musikaliska referenser.

Go Outside, deras – enligt undertecknad – bästa låt, lyckas för en sekund förskjuta verkligheten något. Inledande Abducted likaså. Men allt som oftast står jag där och undrar vad som egentligen blev av denna hajpade duo, och varför de ens fick indie-världen att yla från början. 

Cults behöver omvärdera sig själva för att bli något mer än ett band som snart förpassas till musikindustrins periferi. 

Följ Cults Tryck på hjärtat

Cults: Popaganda, Stockholm
2011-08-27 (recension)

Följ Brooklyn Sweden Tryck på hjärtat

"Förskjuter tid och rum"
2012-09-03 (nyhet)
Crystal Stilts: Debaser, Malmö
2012-09-02 (recension)
Blonde Redhead: Debaser, Malmö
2012-09-02 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.