Debutanter utan pondus.

En naken röv och ett öppet fönster pryder omslaget till Slowgold. Vad kan lyssnaren förvänta sig av en sån inramning? Förvånande nog 45 försiktiga minuter med något slags folkig och lätt jazzig progg, en väldigt anonym sångerska och alltför trevande melodier.

Kanske är det en långsökt liknelse, men när Carolina Wallin Perez gör svala jazztolkningar av Kent-original på debutalbumet Pärlor Och Svin riktar hon sig till samma publik – med den skillnaden att då stämmer allting. När Slowgold samlar krafterna och levererar sin debut får de inte alls fram sina idéer. I dunklet framträder snarare ett anonymt bakgrundsband, ett band med egen repertoar fast med så lite pondus att ingen lägger märke till dem.