Green Day: ¡Uno!

Green Day: ¡Uno!

GAFFA

CD / Reprise
Utgivning D. 2012.09.26
GAFFA | Recenserad av
Kristofer Hadodo

Enligt Billie Joe Armstrong är hans band inne i en extremt kreativ fas. Ett nytt album skulle inte räcka för att rymma alla nya låtar. Inte ens ett dubbelalbum. Så Green Day släpper en albumtrilogi med start i september, mellanlandning i november och final i januari.

Den här gången är ambitiösa konceptalbum och rockoperor lagda åt sidan. ¡Uno! består i huvudsak av powerpop, enligt Armstrong någonstans mellan AC/DC och tidiga The Beatles, samt ett försiktigt dansbeat i sommarsingeln Kill The DJ.

Green Day är återförenade med producenten Rob Cavallo som svarat för merparten av deras repertoar. Han visar sig än en gång vara bäst lämpad för att lyfta fram inte bara medlemmarnas individuella kvaliteter utan även trions unika dynamik.

Det finns en hel kedja med snärtig, rak och tajt powerpop på skivans första hälft och det går inte att ta miste på vem avsändaren är. I Nuclear Family färdas man tillbaka till tiden för Green Days genombrott. I Stay The Night bjuds det på ömhetsbevis och i singeln Let Yourself Go är trion närmast övertänd.

På andra hälften är tempot lägre medan svänget och riffen är tyngre. AC/DC-influenserna blottas i både Loss Of Control och Troublemaker. Spänningen håller dock inte i sig hela vägen. Sweet 16 och Rusty James framstår som rätt tunna och de leder fram till den ännu mer återhållsamma Oh Love.

Kreativ hybris eller smart marknadsföring? Oavsett vilket ska det bli spännande att få se vilken riktning Green Day tar härnäst, på ¡Dos! och på ¡Tré!.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA