Ett sömnpiller till album om kärlek som har dött.

I den grekiska mytologin var Elysium platsen dit de som utvalts av gudarna fick komma efter sin död. Att Pet Shop Boys valt att kalla sitt album för detta blir uppenbart redan i inledande Leaving. Temat är kärlek som dött och hur de döda alltid stannar hos oss. Trots sitt tema är det just en sån där sval popsång som PSB gör så bra. Men redan i Invisible blir det uppenbart att det inte bara är kärlek som dött. Den musikaliska gnistan verkar också ha lämnat in.

Nog finns det stunder då det glittrar till. Den självironiska Your Early Stuff och kaxiga Ego Music är bra. Men större delen av skivan är faktiskt ett riktigt sömnpiller.

Det är första gången PSB har spelat in i USA, närmare bestämt Los Angeles. Vid mixerbordet satt Andrew Dawson som tidigare jobbat med Kanye West. Men den fluffigt, överproducerade stilen med stråkarrangemang funkar bättre för någon som Kanye som tar för sig. PSB svävar runt där lite halvlojt och trött och blickar bakåt utan att riktigt känna något.

Det är rätt gubbtråkigt. Segt och defensivt. Som om de själva börjar göra sig redo för livet efter artistlivet.