Wovenhand: Strand, Stockholm

Wovenhand, Strand, Stockholm

Wovenhand: Strand, Stockholm

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Lika bra att få det sagt med en gång, DEE, eller David Eugene Edwards som han heter, står upp. Jag såg 16 Horsepower ett antal gånger och har sett Wovenhand ännu fler, men jag har aldrig sett DEE utan att han sitter ner. Det kanske inte har något med saken att göra, men för kvällen låter Wovenhand mer än någonsin som ett skitigt garageband. Lite av magin är därmed försvunnen och det är inte lika hypnotiserande och mässande, men ett rockande Wovenhand är fortfarande bättre än de flesta band som man kan se.

DEE stolpar omkring med stela ben och klämmer ur sig riff efter riff medan resten av bandet bygger upp en katedral av primitivt sväng. Det är svart och bluesigt, mer Gun Club än 16 Horsepower och ibland kan man sakna den förra mer flexibla uppsättningen med ståbas och DEE på slidegitarr. Men med det sagt så pressar de fram en högljudd version av rock'n'roll som är helt unik och med DEEs röst genom sin plåtburksmikrofon som svävar över alltihop är Wovenhand bland det bästa man kan se på en scen. Och med tanke att den nya skivan The Laughing Stalk släpptes dagen innan är det speciellt roligt att bandet inte tvekar att basera större delen av setet på nya låtar.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA