Victoria Bergsman ger luftig och fluffigare fortsättning.

Det är något som är radikalt annorlunda här, trots att mycket är sig likt från senaste East Of Eden. Det är faktiskt lättare att räkna upp likheterna. Victoria Bergsmans lena röst, som vaggar fram texterna. Hon har fortsatt arbeta med rymd och luftiga partier, till och med gjort dem ännu fluffigare. Som moln, som ett Air France utan bas. På den beskrivningen kanske gemene man får för sig att det automatiskt blir mer melodiöst. Så är inte fallet. East Of Eden var fantastiskt i sitt format, kanske till och med unikt.

Först i efterhand läser jag att hon åkte till Pakistan för att spela in föregångaren, och däri ligger stor del av svaret. Taken By Trees förenat med orientaliska toner framförda av pakistanska spelmän är en så helgjuten idé att man inte ens borde behöva googla. Det var lätt, luftigt, annorlunda och stundtals på svenska. På Other Worlds kvarstår mest det lätta och luftiga. Ett steg närmre Mix Megapol. Det visar sig att beståndsdelarna ändå räcker ganska långt. Inte unikt, men ett friskt inslag.