Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Fredag 2012-09-21 14:23

Speech Debelle
Docks, Reeperbahn Festival, Hamburg,
torsdag 20 september 2012

Recenserad av Özgür Kurtoglu
GAFFA
3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor
3 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Hoper av påstådd talang, mystiskt försvunnen på Reeperbahn.

För allmänheten kan hon knappast räknas som överdrivet välkänd, om ens känd alls. Något som är väldigt anmärkningsvärt med tanke på exakt vad Speech Debelle, det snygga namn Corynne Elliot använder när hon felaktigt rubriceras som soul just här när hon egentligen rappar, åstadkommit på knappt ett halvt årtionde. Hon har hyllats som det bästa som hänt brittisk hiphop överhuvudtaget på många långa år, aktivt gjort det tydligt att hon är bakom folket i kampen mot makthavarnas orättvisor, vare sig det handlar om Egypten och Libyen eller om hennes egna London och 2011 års kravaller i staden. Hon har varit värd för en BBC-dokumentär och haft en av sina mest populära låtar omgjord för att användas i ett av de Olympiska Spelens musikaliska huvudteman. Som om detta inte var tillräckligt har hon även gjort det som många anser är det enda sanna kvittot på att din musik och din talang har något tillräckligt speciellt för att bli en världsangelägenhet, nämligen vunnit Mercury Prize för sitt debutalbum Speech Therapy som kom 2009.

Men Speech Debelle är inte en artist som åtminstone på en livescen lever upp till allting som har sagts om henne, alla utmärkelser hon fått eller alla löften om framtida dominans som förutspåtts i hennes namn. Hon är snarare väldigt långt ifrån att vara särskilt bra överhuvudtaget när hon spelar på Docks under Reeperbahn Festivals första kväll. Faktum är att hon är så ojämn att det är lätt att tro att hon helt glömt bort hur bra inte bara hon själv visste att hon var men som väldigt viktiga pjäser i Storbritannien höll med om att hon var. Hennes band, bestående av tre unga män på keyboards, bas och gitarr i svarta linnen, är precis där med henne; ibland verkar de osäkra på hur instrumenten faktiskt används, och ibland drar de iväg imponerande solon som om de aldrig gjort någonting annat, medan trummisen som vettigt nog klätt sig i svart t-shirt istället alltjämt försöker föra saker framför, höja Speech till en normal nivå, ofta förgäves. 

Det är också lätt för Speech Debelle och hennes band att alldeles för ofta fastna i oinspirerade klyschor med sin musik; reggaelåtarna låter precis som vilka andra reggaelåtar som helst, en låt har fått heta Shawshank Redemption utan att kunna ens försöka komma i närheten av inspirationens tyngd. Ändå finns det tillräckligt mycket som händer på mer positiva fronter för att den knappa timmen här ska kännas värd mödan. Det må vara opassande sett till den talang Speech visat att hon har, men när hon framför låtar med antingen väldigt lätta poptoner eller väldigt många svårare rocktoner, där allt från post-rock och shoegaze/noise finns som bakgrund, hanterar hon rappandet ofta exemplariskt och mycket mer med inlevelse än med trött pratande. 

Följ Reeperbahn Festival 2012 Tryck på hjärtat

Rusig rock på Reeperbahn
2012-09-25 (nyhet)
GAFFA på Reeperbahn
2012-09-20 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.