Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / Live / Lördag 2012-09-22 19:55

Japandroids
Gruenspan, Reeperbahn Festival, Hamburg,
fredag 21 september 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Lördag 2012-09-22 19:55
Foto: Truls Steinung
GAFFA
4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor4 stjärnor
4 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Slarvigt framförd triumfrock lovar ändå gott om framtiden.

Rockmusik fullt av exaspererade vrål, av rungande avgrundsjubel, av triumferande riff och kolosstrummor, ska alltid spelas i nergångna och direkt svettiga lokaler. Det finns ingenting annat som gör musiken rättvisa, och ingenting annat som funkar så bra som blandningen av sunkig och mörk klubb samt skränig rock. Det är bara en av populärmusikens obestridliga naturlagar, rockband kommer alltid till sin rätt när de får trängas lite och vara lite obekväma i ett klaustrofobiskt rum som stinker lika delar öl och spya ingjuten i väggarna. 

Så självklart ska Japandroids  spela på Gruenspan, insprängt i en av alla gamla bunkrar, vars fasad alltid är beklädd i manisk gatukonst, som finns i var och varannan stad i Tyskland. Självklart är det långt över fullsatt både på golvet, på balkongen, på hela övervåningen, och det skuttas och puttas mest hela tiden allra längst fram. Det ser ut såhär mer eller mindre var än på denna runda planet Brian King och David Prowse från Vancouver spelar någonstans, nästan oavsett storlek på spelplats också. Och det ser ut såhär för att de minst sagt har förtjänat att få spela såhär kväll in och kväll ut; Post-Nothing från 2009 var som en okänd punkig slägga som skrek och gnällde på allra bästa sätt, likaså den käckt döpta singelsamlingen No Singles från 2010, och det var inte särskilt otippat att 2012 års Celebration Rock skulle även den följa samma spår. 

På Gruenspan hörs omedelbart varför Japandroids valde just Celebration Rock som titel till sitt nya album, det som ska lotsa dem vidare till nästa steg av rockstjärnelives rockstjärnedom. Gitarren dånar fritt som om den är svältfött på distorsion, ackompanjerad av lika vilt bankande trummor, och det låter verkligen stort och mäktigt, ordentligt, på det sätt som Japandroids tidigt visade att de vill ha sin rock. Att det inte är världens mest kreativa musik spelar ingen roll alls när det hanteras på det sätt som det görs här, där det är energin som säljer musiken och sångerna, och det funkar nästan alltid. 

Men det har sina mycket tydliga brister också; när Brian King inte får ordning på sin gitarr och inte får effekterna att höja dess skrik låter det väldigt ofta som ett lite tveksamt och blygt indierock-band på scen, med halvsnygga idéer till riff men utan någon attityd alls. Detsamma gäller David Prowse, som lägger så mycket vikt på att banka hårt och snabbt att han ofta, väldigt ofta, tappar kontroll på vad han egentligen ska spela. Just i det här stadiet av karriären spelar visserligen inte sådant någon större roll, de vinner över sin publik tidigt och håller en jämn nivå rakt igenom, men i framtiden kommer dessa misstag att lysa igenom. Speciellt nu när Kanadas allra bästa rockduo bestämt sig för att ge Japandroids lite välbehövlig konkurrens.

Följ Japandroids Tryck på hjärtat

Japandroids: Pustervik, Göteborg
2012-09-29 (recension)
Japandroids: Celebration Rock
2012-06-05 (recension)

Följ Reeperbahn Festival 2012 Tryck på hjärtat

Rusig rock på Reeperbahn
2012-09-25 (nyhet)
GAFFA på Reeperbahn
2012-09-20 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.