Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Gary Clark Jr
Gruenspan, Reeperbahn Festival, Hamburg,
lördag 22 september 2012

GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Måndag 2012-09-24 02:49
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

"The Saviour of Blues" gör sitt hyllningssmeknamn rättvisa, och mer därtill.

Tidlös musik är få förunnat att få vara del av och med att skapa. Det finns få genrer och musikstilar överhuvudtaget som funnits såpass länge, överlevt just tidens rätt och alla dess alla utmaningar, att den idag har kvalitéer som identifieras som just tidlösa. Det pratas ofta om att historiens vindslag hörs igenom musiken, och det är inte så långt ifrån just vad de orden innebär som denna tidlöshet handlar om och går ut på; det är en vandring bakåt i tiden med några instrument och sånger som hjälp, ett framförande som är en vördnadsbetygelse till allt blod, allt svett, alla tårar som har gått åt att skriva berättelserna som blivit till musikhistoria. När den efterliknas och försöks utvecklas till någonting nytt på rätt sätt, först då kan den kallas för en sann del av kulturen. Och det är ungefär vad Gary Clark Jr ägnat mer än halva sitt liv åt att göra.

Hans livshistoria handlar och definieras till mångt och mycket av hur hårt han föll för gitarren redan som tolvåring, hur han några år senare upptäcktes av likasinnade män med lika mycket kärlek för instrumentet som får den soul och blues de sett och hört den framkalla och bemästra. Hur han därefter blev en kompanjon och kamrat utöver bara en beundrare med drömmar om att få dela scen med sina förebilder och idoler. Det märks i hur han fattar tag i sin gitarr på Gruenspan, stadigt och bestämt men på något oväntat graciöst sätt, som att han hälsar på en gammal vän. Som att han pratar med den om allt som har hänt sedan de träffades sist, och frågar bekymmerslöst om gitarren vill berätta sitt i utbyte mot att Gary Clark Jr gör detsamma. Han själv klädd som för att charma gitarren som hämtad är en stilguide för hur bluesgitarrister ska se ut år 2012, gitarren solbränt blond och välfungerandes som bundsförvant i deras gemensamma färd bakåt i tiden men framåt i karriären.

28 år unge Gary Clark Jr sjunger klassisk och fantastisk soul, framför allt. Men med det existerar även hans helt naturliga vandringar ut till r&b och ständiga flörtande, för att inte säga direkta anknytning till, allt som har med blues att göra. Det han spelar är nämligen så djupt rotat i bluesmusiken att det nästan går att föreställa sig att B.B. King sitter någonstans bakom scen och nöjt småskrockar och spelar med lite tyst på Lucille. Det är en tjock massa av fylliga gitarreffekter som Gary Clark Jr filtrerar sina riff igenom, en nästan-hårdrock som han spelar med sitt band, som de tillsammans kontrollerar på ett nästan perverst snyggt sätt när riffen förvandlas till skenande tåg-låtande slidesolon och som om Led Zeppelin tagit tag i sina amerikanska bluesrötter och gett det en frontman som lätt svävar när han sjunger i falsett och grymtar till lika mycket som sin gitarr när han tar i från det lägre registret. Oavsett vad Gary Clark Jr vill få sin gitarr att berätta gör han det på ett smärtsamt vackert sätt, med sina sånger om kärlek och svår kamp som skräddarsydda för att sjungas över blues och soul, den tidlösa musikens allra största och stoltaste institutioner. 

Följ Gary Clark Jr Tryck på hjärtat

Peace & Love sings the blues
2013-04-15 (nyhet)

Följ Reeperbahn Festival 2012 Tryck på hjärtat

Rusig rock på Reeperbahn
2012-09-25 (nyhet)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.