Vackrare och enhetligare med akustisk ljudbild.

Från en liten håla utanför Edinburgh ljuder en klagosång. Till toner av mässande stråkar och ett stilla piano sjunger Neil Pennycook ut sitt hjärta och sin smärta. Something For The Weakened är niomannabandet Meursaults tredje album, sedan debuten 2008 och mycket har hänt på vägen. De elektroniska inslagen har nu fått ge vika för en akustisk ljudbild och skillnaden är påtaglig. Utan trummaskin och distat brus träder en annan sida av Pennycooks låtskrivande fram. Soundet är ödsligare, men också varmare, och melodier och stämningar ges större plats.

Something For The Weakened är ett rikt och enhetligt album, ett litet mästerverk för att tala klarspråk. Pennycook är varken rädd för det avskalade, suggestiva, eller det direkta och råa. Lyssna på vansinnigt vackra Settling, eller Dearly Distracted och känn hur själen läker. Meursault går absolut att knyta till de senaste årens våg av folkpop, men soundet är både skevare och vackrare än mycket annat. Framför allt är det aldrig någonsin förutsägbart.