Ulf Lundell: Rent Förbannat

Ulf Lundell: Rent Förbannat

GAFFA

CD / EMI
Utgivning D. 2012.10.03
GAFFA | Recenserad av
Jack Hildén

Åldrandet klär Lundell. Tomteskägget har han burit hela livet som en metafor för en inre ålder som alltså blivit fysisk. Den position som är bekvämast för honom att skriva utifrån är den som står utanför och ser på. Betraktar en tid han inte vill känna sig vid. Till och med det vansinniga brevet till Simrishamns kommun blir logiskt. Han försöker värja sig mot något han upplever tar över varje centimeter av tillvaron.

Men han är fruktansvärt dålig på att sålla, vilket resulterar i två skivor och 24 låtar som hade mått bäst av att skalas ner till hälften. Det är ett verk som talar för hans karriär som artist och författare – stundtals briljant, släng resten.

En klar fördel med att han bestämt sig för att göra en rak, förbannad politisk platta (några månader efter Springsteens dito, dra era egna slutsatser) är att man slipper lyckliga kärlekslåtar. Ingen kvinna tvingas ner i en röd klänning. Han säger det rakt ut: Inga fler kärlekssånger / Inga fler om saknad och längtan / Jag är redan där.

Det är befriande. Andra vanor klamrar han sig fast vid desto hårdare. Ekvationen att ju argare jag är, desto hårdare måste jag slå på gitarren, till exempel. Få låtar bryter sig loss från koncepten lägereldsballder / flåsrock. Då är lägereldsballaderna helt klart att föredra.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA