En samtida generationsroman skriven i tusen melodier.

Det glittrar om Noonie Baos debutskiva. Tempot stampar med fast takt och Noonie Bao sjunger med stark, klar stämma om kärlek och oförrätter. Varvat med flöjter och stråk berättas en historia som känns inspirerad av allt från Madonna till Robyn, en samtida generationsroman skriven i tusen melodier och minimalt trumackompanjemang. Kombinationen synthmelodi och sång ger dessutom en nästintill astral känsla.

Jag uppskattar dubstep-Enya-vibbarna man får av Boom Boom och enkelheten i In Your Heart. Starkast är About To Tell, där Noonie Baos röst får lov att klinga ut utan att något annat kommer i vägen och stör. En ensam saxofon ryter till i periferin och avbryts bara väldigt kort av en flöjt.

För det mesta blir det väldigt rörigt och det är också det som är problemet med I Am Noonie Bao. I något slags kryddningseufori vill man att alla låtar ska hitta ett större sound som istället försvinner under alla lager av extrastämmor. Noonie Baos musik är som ett för stort tuggummi. Segt, sött men med alldeles för mycket motstånd.