Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Flying Lotus
Until The Quiet Comes

Warp Records | Släpptes onsdag 3 oktober 2012
Recenserad av Özgür Kurtoglu
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP

Vackra, karga ljudexperiment i 2000-talets trasiga, förorenade luftrum.

Artiklar om och innehållande berättelser om det liv som musiken fört med sig för Steven Ellison handlar nästan uteslutande om händelser bosatta längst ut på vad det mänskliga medvetande kan hantera i nyktert tillstånd. Och om Los Angeles-sonens gammelmoster Alice Coltrane samt hennes, och oundvikligen hennes mans, musikaliska arv. Lite för ofta blir Ellison även utfrågad, nästan korsförhörd, om sitt arbete med Thom Yorke också. Aldrig har han tagit sig an denna mediala börda med annat än sitt oerhörda lugn, behandlat varje fråga med respekt, och nästan alltid lyckats svara på ett sätt som efteråt läses som något fullständigt omöjligt att förutspå på förhand. Det är så han fungerar, mannen som kallar sig för Flying Lotus, han som både som musiker och som privatperson kan påbörja någonting som alldagligt och få det att hamna på en sinnesförvirrande och sinnesexpanderande plats långt bortom vanlig kännedom.

Flying Lotus skapar musik som är uppfunnen för att vara någonting som ska krypa i kroppen på dess lyssnare, det närmsta maskiner och programmering kan komma att förnimma mänsklig och traditionellt instrumental värme, som efterliknar jazzkonsten i hela dess essens men är starkt rubbad och påverkad av 2000-talets höghastighetsliv. Until The Quiet Comes är den mycket naturliga, mycket logiska efterföljaren till Cosmogramma; naturligtvis en reaktion på genombrottsalbumets otroligt intrikata och tunga produktion, sedvanligt utformat som ett kalejdoskop precis som allt Flying Lotus skapat hittills, var albumet en tjock massa att tugga sig igenom även för de mest erfarna. 

Uppföljaren är ett steg i motsatt riktning men på exakt samma huvudled, där det massiva ersatts med utforskningar i luften, runt molnen, i ett luftrum fyllt med elektroniska signaler och radiovågor. Det är ett vågat försök att humanisera digitala och mekaniska oljudsmönster, ett som sträcker sig bakåt i tiden och långt ut på kartan för att slå rot bland musik som inte längre populariseras och spelas på varje gatuhörn för att modernisera och uppdatera den. Vindarna tar honom mot Afrika, mot Mellanöstern, mot Sydostasien, till 10-talet i New Orleans vidare mot alla platser och tider som slutligen gett den dess symfoniska mörker, dess elektroniska glans, som Flying Lotus behärskar bättre än någon annan.

Musiken kategoriseras som "elektronisk jazz", antagligen i brist på bättre och mer talande eller förklarande benämningar. Intensiteten från tidigare alster har bytts bort i förmån för mer kohesionstänkande produktioner, för att bygga en sammanhängande historia istället för massa spår som var för sig är briljanta verk och bevis på den kreativa grund Flying Lotus alltjämt står på. Until The Quiet Comes är därför framför allt ett album menat att avlyssnas och avnjutas i dunkelt mörker, på en plats där tystnaden är bedövande och skärs i bitar av trasiga synthar och skramlande slagverk, som alltid till slut omsveps och omfamnas av ett ingenting, ett ihåligt men kontrollerat tomrum när Flying Lotus slutat vrida på rattar och hamra på knappar och stirrar tyst ut över sin skapelse.

Följ Flying Lotus Tryck på hjärtat

Flying Lotus: Melkweg, Amsterdam
2010-10-22 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.