Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Miguel
Kaleidoscope Dream

RCA | Släpptes onsdag 10 oktober 2012
GAFFA | Recenserad av Özgür Kurtoglu
Onsdag 2012-10-10 21:08
GAFFA
5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor5 stjärnor
5 stjärnor
Läsarna
5,00 stjärnor i snitt (efter 1 röster)
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP    Spotify    GAFFA Shop

Progressivt lagd och ärligt smakfull r'n'b med klubbarna, efterfesterna och himlavalven som mål.

Att hitta ett oanvänt grepp att sjunga, att skapa, att producera musik på är en smärre omöjlighet idag, av många logiska och förklarliga skäl. Det mesta ska erkännas är redan gjort, de allra flesta konventionella idéer har använts minst en handfull gånger var, och det finns alltid någon som kommer påstå sig ha gjort det som sägs vara nytt själv för längesedan, och antagligen bättre än det nya också. Det är ingenting konstigt med det utan en naturlig utveckling i en tid då ny musik till mångt och mycket behandlas som en förbrukningsvara, en deprimerande insikt för alla förutom de som stirrar den blint i ögonen och vågar röra sig framåt, oförändrat och oförhindrat, ändå. 

Det går inte att hitta mycket rhythm and blues i dagens r'n'b. De egenskaper som gjorde att en egensinnig genre med själ och längtan kunde bryta sig loss från skivbolagens krassa och rasbaserade benämningar är som bortblåsta i r'n'b idag, som förvisso ändå är en kraft i sig ur ett mainstream-perspektiv, men som saknar den eld och brand som startade en rörelse när det väl begav sig. Genrens stjärnor idag är ytliga för att det är enkelt att ändå vara just en stjärna och inte engagera sig i något annat än saker som ökar den statusen, ökar nollorna på bankkontot, säljer skivorna oavsett vad som faktiskt finns på dem. Nästan alla större artister inom r'n'b gör detta, så vad vore poängen med att sätta sig på tvären och försöka göra någonting annat, egentligen?  

Miguel Jontel Pimentel från San Pedro är skyldig till dessa ytlighetens och platta dekadansen han med, men på ett betydligt mer lätthanterligt och lättsmält sätt. Den enda gången på hans andra album, det som efter släppet av det lagom omtyckta debutalbumet All I Want Is You från 2010 etiketterats som ett "sophomore slump or comeback of the year"-album, han låter sig falla för frestelsen och bli sådär jobbigt smörig bara r'n'b-artister kan bli är det i ett överblivet studioexperiment som ändå blev för bra för att slänga bort. Resten är rotat i precis allt som Miguel hävdar var hans inspiration när han växte upp och är där än idag som påminnelse om att aldrig tappa tråden och aldrig sluta vara sann till sig själv; den klassiska rock han fortfarande älskar har slagits om för att passa hans säregna r'n'b och kryddats med pop, med soul, med hiphop-influenser för att måla upp sitt egna verk och visa att individualism och egna idéer inte behöver tillhöra det förflutna. 

Kaleidoscope Dream är som allra bäst när balansgången mellan de vågade, för genren ovanliga produktionerna, och hur Miguel väljer att framföra sin sång känns naturlig och låter oansträngd. Redan från början gör musiken, som Miguel själv varit med och producerat nästan rakt igenom, klart att den finns till för att utmana normen om hur modern r'n'b och neo-soul låter, för att se hur långt nya idéer kan klara sig med hjälp av gamla metoder, och när Miguel klamrar sig fast på sina studsande och ekande spår och gör ett av musik och sång låter det utan undantag utomordentligt bra. Alla olika exkursioner ut i det påstått okända, från de karga och gitarrdrivna men subtila lutningarna mot melodisk och atmosfärisk rock till de tydligt dans- och elektronisk musik-inspirerade låtstrukturerna, tas an av Miguel på ett sätt som talar om att det är en nyfiken och framåtsträvande artist som döljer sig bakom producent med den hjärtskärande sångrösten. En röst och en artist som dominerar detta mycket imponerande, mycket underhållande och kärlekslustande album på ett okonstlat, lätt, livfullt och lekfullt passionerat manér.

Följ Miguel Tryck på hjärtat

Miguel: Azalea, Way Out West
2013-08-10 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.