Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare
Recension / CD

Stone Sour
House Of Gold & Bones Part 1

Roadrunner Records / Warner Music | Släpptes onsdag 24 oktober 2012
GAFFA | Recenserad av Tatiana Castillo Madrid
Måndag 2012-10-22 20:12
GAFFA
2 stjärnor2 stjärnor2 stjärnor2 stjärnor2 stjärnor2 stjärnor
2 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.
  WiMP

Pannkaksplatt fall för vad som skulle vara supergruppens mest episka skiva någonsin.

Varför gäspar jag så mycket? Jag sov ju ganska bra inatt. Ah, det är för att jag lyssnar på Stone Sour! Jovisst, Corey Taylor och hans gäng är åter tillbaka efter släppet från 2010, Audio Secrecy. Trots turnerande med Slipknot har det hunnits med lite inspelning av vad som enligt Taylor är Stone Sours största projekt någonsin. Pink Floyds The Wall möter Alice in Chains Dirt lär han ha sagt och tanken är att skapa ett konceptalbum uppdelat i två, därav albumtiteln.

Corey Taylors röst är verkligen bra, något jag upptäckte i Slipknots Vermilion Pt. 2. Det är i de lugna låtarna man märker det, som i The Travelers Part 1, när man inte blir distraherad av det lama gitarrspelandet. Men de stunderna är tyvärr få. Istället får vi ett totalt oinspirerat och slätstruket paket där man mest återvunnit gamla låtar. Ingenting berör. Vad är syftet med att släppa det här?

Nej, Stone Sour la ribban alldeles för högt. Pink Floyd vs. Alice in Chains? Snarare Bon Jovi möter Goo Goo Dolls. Intentionerna var goda, det märks till exempel av stråkpartierna i Influence Of A Drowsy God. Vi får se om de lyckas bättre i House Of Gold & Bones Part 2

Följ Stone Sour Tryck på hjärtat

Mannen bakom masken
2013-07-04 (nyhet)
Tipsa en vän
1 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:
0
Jaha, det var ju en rejält värdelös recension. Denna recension påminner otroligt mycket om den jag läste på engelska precis innan. Precis lika lam. Men smaken är som baken. Jag gillar denna skiva väldigt mycket. Och den blir bara bättre och bättre ju mer jag lyssnar på den.

Gone Sovereign är ett mycket bra inledande spår och enligt min åsikt mycket bättre som singel än Absolute Zero som är den andra singeln, även om Absolute Zero på inget sätt är dålig. RU 486 och Last of the real som är de tyngsta låtarna på albumet må vissa tycka påminner om Slipknot men det kan vara svårt att undvika eftersom det trots allt är Corey som sjunger i båda banden. En av de skönare låtarna är i min mening Influence of a drowsy god som verkligen ÄR Stone Sour.

Lyssna på skivan och avgör själv. I min mening är detta en grymt bra skiva till skillnad från vad recensenten tyckte.

Logga in för att kommentera.