Paul Banks: Banks

Paul Banks: Banks

GAFFA

CD / Matador
Utgivning D. 2012.10.22
GAFFA | Recenserad av
Kristofer Hadodo

Paul Banks albumdebuterade för tio år sedan som sångare i Interpol. Tre album in i en med indiemått mätt lyckad karriär vek han av med alter egot Julian Plenti och släppte den bitterljuva Julian Plenti Is... Skyscraper. Nu fortsätter han som sig själv. Banks låter som huvudbandet, fast solo lyckas sångaren bättre med allt. Inte minst att hålla melodispråket intressant. Och att inte spreta för mycket i låtskrivarkvaliteten. I det avseendet är Paul Banks exakt det samma som Julian Plenti. Och Banks är den naturliga, lite mer dramatiska uppföljaren till Julian Plenti Is... Skyscraper.

Musiken här är ett slags lightversion av gotisk New York-indie; konsekvent grubblande och väldigt grå i alla tänkbara nyanser, men aldrig så svart eller trång som säg, Interpol. Eller, om någon minns, The National. Det finns ett och annat rivigt riff'o'rama på Banks men i huvudsak är anslaget nätt och lyssnaren vaggas med i rytmerna. Melodierna flyter lätt och är högst trivsamma att ta emot. Dessutom har röstarrangemangen en gripande effekt. Till och med i Another Chance där endast en samplad monolog breds ut över musiken.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA