Slarvig dubstep-reggae som kompromissar för mycket.

Någonstans måste allt ha sin början. Någon måste ta de första trevande stegen över musikgenrernas stabila mark och undersöka terrängen. Fritjof & Pikanen är vår tids äventyrare, men istället för att råka upptäcka en ny kontinent kommer de hem med en skiva som varken är dubstep eller reggae utan en kompromiss.

Fritjof & Pikanen är något på spåren men tappar det lika fort som det inletts. Skivan inleds med ett mystiskt och suggestivt intro, bara för att följas av raka motsatsen. Hackiga auto-tunes borrar hål i dubstepväggarna, tempot rycks i från alla håll och texterna faller platt när effekterna får stå i fokus.

Men jag kan inte låta bli att dessutom känna att de gjort saker och ting lätta för sig. Det är inte outhärdligt att lyssna på, tvärtom finns det intressanta musikbitar som lika snabbt som de dyker upp försvinner igen. Slussen 23:15 är den enda av sammanlagt tretton låtar som inte slarvas med.