Knastriga akustiska poplåtar som bygger upp en hel och ärlig värld.

Om man vill ha Erik de Vahls knastriga akustiska poplåtar måste man gå in på en blogg och beställa ett kassettband för en 50-lapp. När jag får musiken digitalt står det "side a" och "side b" och jag försöker gissa vad låtarna heter. Det är symptomatiskt med hur bubblande kreativitet ser ut och en sorts musikerroll vi ofta glömmer bort. Minns vi att Jens Lekman, en annan musiker från Göteborg som just deltog i en amerikansk talkshow, för många år sedan tejpade flugor på ett gäng cd-r-skivor? Var tanken att spela i amerikansk tv?

Erik de Vahl har varit konsekvent här. Hans huvudsyssla är brevbärare, musiken är konsten som ibland sammanfaller med jobbet, om han delar ut posten han själv skapat. Bilden av musikern som tävlingsgren på tv smulas sönder i Erik de Vahls konstnärsskap.

I början av året gav han ut den otroligt vackra Spring Ep i 58 numrerade exemplar. 121012 är släppt i 61. Samplingarna, Khonnor-knastret, de dunkla beatsen, gitarrer och viskande textrader blir kulturella små kartnålar som pysslas ihop till en fantastisk, väldigt ärlig, värld att glida in i. Jag kanske stannar där hela vintern.