Månadens magasin

Läs online | Prenumerera här

Du är inte inloggad  Logga in / Ny användare

Rival Sons
Trädgår'n, Göteborg,
lördag 20 oktober 2012

GAFFA | Recenserad av Josephine Sjöqvist
Måndag 2012-10-22 10:32
Foto: Linda Åkerberg
GAFFA
3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor3 stjärnor
3 stjärnor
Läsarna
Ännu inte betygsatt av läsarna
Betygsätt själv genom att logga in föra musen över stjärnorna ovanför.

Skicklig rock'n'roll med hög lägstanivå presenterad för en rastlös publik.

När jag hörde Young Love första gången för drygt ett år sedan stod jag och bläddrade t-shirts inne i en dammig butik. Det var nere i en källare vid en av Göteborgs mest centrala gator och jag hann tänka att jag måste ha missat något 30 år gammalt soloprojekt från Robert Plant innan min smartphoneapp snabbt som vinden presenterade bandnamnet Rival Sons − ett bluesrockband från Los Angeles med två fullängdare, en ep och en imponerande förbandshistoria med AC/DC och Kid Rock i bagaget. Fram tills för bara några månader sedan fick Rival Sons existens väldigt begränsat utrymme i media. Efter sommarens omfattande turnéer, tursamma festivalbokningar och release av ett riktigt bra tredje album har de äntligen haffat de bästa exponeringsplatserna i skivbutikerna och på de svenska scenerna.

Det är slutsålt ikväll. Jay Buchanan med band glider in i ett moln av rök och öppnar med senaste singeln Keep On Swinging. Publikjublet är inte överväldigande och efter Burn Down Los Angeles och Gypsy Heart, som båda toppar bandets egen hitlista, ser jag mig runt i lokalen. Alldeles för många pratar med varandra. Kvällen verkar handla om bärs och rock'n'roll snarare än Rival Sons för publiken.

Här går bandet in i en ganska tillbakadragen show och låt på låt levereras. När hjärtat inte riktigt är med i slutet av en två månader lång Europaturné gäller det att ha något starkt att falla tillbaka på. För Rival Sons del är det de fyra obeskrivligt skickliga musikerna bakom bandfasaden som håller lägstanivån extremt hög. Det är perfekt. Som på skiva. Så som man vill att det ska låta fast med det sprakande liveljudet i förgrunden. Men utan utbyte varken i mellansnack eller engagemang blir det i praktiken ganska trist.

En bit in i spelningen lyser både publiken och bandet äntligen upp. Plötsligt ekar allsång i det svettiga utrymmet, och det håller i sig genom osiga All Over The Road. Det hade kunnat bli en ordentlig rockkonsert här om de hade känt av publiken istället för att följa låtlistan slaviskt, för efter två låtar med aktiv publik dras tempot ner för en finstämd ballad. Resultatet blir att All The Way, som man trodde skulle kunna lyfta det mesta, hamnar i skymundan för den ointresserade publiken och folk börjar dra sig mot baren.

Följ Rival Sons Tryck på hjärtat

Rival Sons: Great Western Valkyrie
2014-06-02 (recension)
Tipsa en vän
0 kommentarer. Vad har du att säga?
Sortering:

Logga in för att kommentera.