The Vaccines: Mejeriet, Lund

The Vaccines, Mejeriet, Lund

The Vaccines: Mejeriet, Lund

Recenserad av Jonathan Bengtsson | GAFFA

När jag i ett  enormt engelskt folkhav förra sommaren bevittnade The Vaccines som ett av förbanden till de monumentala Arcade Fire, kan jag ärligt talat säga att jag blev totalt hänförd.

Bandets debutalbum − lika rakt som skitigt, lika "The Strokes när de var bra, på uppåtjack" som febrigt, lika genomsyrat av alkohol som Hunter S Thompsons lever − hade precis släppts löst likt en hedonistisk naturkraft. Hajpen var ett faktum. En hajp som denna ljumna juni-kväll bekräftades som något veritabelt välförtjänt. 

Hösten 2012 har det Londonbaserade bandets andra skiva Come Of Age precis intagit butikerna, en skiva som inte kan ses som något annat än ett steg tillbaka. Ljudbilden tycks ha försvagats, intensiteten och den ungdomliga nerven sparkats, till förmån för − inte så mycket alls. Och på Mejeriet denna frostiga lördagskväll är det just Come Of Age som verkar som fundament. Vilket genererar i att kvaliteten stagnerar ganska rejält. 

Inte ens de båda singlarna No Hope och Teenage Icon får mig att vilja dansa våldsamt och dricka sprit, något som annars har varit symptomatiskt när det gäller mig och mitt förhållande till The Vaccines. I en bättre värld hade kvartetten, med sångaren Justin Young som navigerar indierock-skutan, amplifierat de nyare spåren, med aggressivitet givit dem den udd som annars saknas på själva skivan. Men icke.

Nej, istället är det som räddar denna konsert ifrån ett smärre haveri givetvis den så effektiva debuten, What Did You Expect From The Vaccines?

Paradspåren Post Break-Up SexAll In White, If You Wanna och Wetsuit är lika publikfriande som snygga − alla skrålar, alla sjunger med. Skriker och hoppar gör i och för sig publiken nästan oavbrutet, men det är enbart vid dessa låtar som skrål förefaller vara verkligt legitimt.

Om jag nu såhär i sluttampen ska måla denna recension med svepande penseldrag, så bör det konstateras att ljudbilden ofta är svag − både basen och gitarren hade behövt lite tillväxthormoner uppskjutna i en potent nerv − repetoaren är en besvikelse, och helhetsintrycket är att denna kväll mynnade ut i något ganska slätstruket. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA