Mauro Scocco Och Plura Jonsson: Mauro och Pluras Tågluff

Mauro Scocco Och Plura Jonsson
Mauro och Pluras Tågluff

Mauro Scocco Och Plura Jonsson: Mauro och Pluras Tågluff

GAFFA

CD / Warner
Utgivning D. 2014.02.14
Recenserad av
Mathias Jensen

Ibland måste man tvinga sig själv att påminnas om ett och annat. Man får bara inte glömma bort hur bra versen i Sarah verkligen är, hur väl Blues För Bodil Malmsten smetar ut sin melankoli mellan banala rader om att värma upp lite rester från igår. Både Mauro Scocco och Plura Jonsson har skrivit sånger allra längst nerifrån, från trappsteget precis ovanför helvetet. Det är en klädsam sak att göra som rocksångare. 

Ungefär samtidigt som Mauro och Plura blev just Mauro och Plura blev de också folkkära. Det var just ögonblicket mellan kräftkok och ironiskt lattjande som de blev ett radarpar som gjorde att vi Hylandskt omringade TV:n. Och kanske är TV-serien Mauro Och Pluras Tågluff deras mest klädsamma produktion. Det må vara lätt att överromantisera on the road-estetik, för flykten har en förmåga att tilltala, men när Plura – med rödvin på skjortan – snickrar ihop en gitarr i kupén är det alldeles för trevligt för att jag ska orka bry mig om cynism. 

Vad jag däremot bryr mig om är att problemformulera, och jag undrar helt kort vem den här skivan är till för. Det är ett akut trevligt album inspelat under sju dagar i ett kök, och grundar sig på låtarna vi har fått höra genom serien – antingen covers på deras egna låtar eller tolkningar av deras mestadels grabbiga idoler – men det är också direkt svårt att förhålla sig till Mauro Och Pluras Tågluff journalistiskt. Att höra exempelvis Dåligt Väder, som vi bara för några år sedan lärde oss älska på Mauros senaste skilsmässoalbum, i en nästan identisk version, är problematiskt oavsett Pluras verser. Lattjo-versionen av den i grunden så skärande Blues För Bodil Malmsten känns som ett hån lika mycket som en roliga timmen-uppsättning. Det är nästan uteslutande när de sjunger in andras låtar som man orkar uppbåda entusiasm, och som allra finast blir det när de tolkar LeMarcs Tidvatten och Stones-balladen Waiting On A Friend. Och Mauro Scoccos sångröst fortsätter tämligen oproblematiskt att vara en av landets bästa. 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA