Kent: Tigerdrottningen

Kent
Tigerdrottningen

Kent: Tigerdrottningen

GAFFA

CD / Universal
Utgivning D. 2014.04.30
Recenserad av
Jonathan Bengtsson

Att Kent är en riksangelägenhet i klass med kungahuset är en gammal sanning. Eskilstunas finest har liksom klöst sig fast i alla småstäders blekgråa asfalt, förenat sig med rastlösheten hos ungdomens galopperande hjärtslag, ekat från Vasastan till treriksröset, till Eslöv. Tryckt sig in i den svenska kulturens själva märg. Och säga vad man vill, men det är rättmätigt. De lyckas oavbrutet med att sträcka ut en arm genom tidens vakuum, mellan olika generationer och grupper, för att nå sin egen hand och – relevans.

Vad vi än väljer att fästa för andra attribut vid Tigerdrottningen så är skivan obönhörligt angelägen till sin tematik. Här kulminerar det skräckscenario som förmörkade Röd; ett nedmonterat folkhem, en förkolnad självbild hos det som var "världens bästa land" för 40 år sedan. En anemisk verklighet. 

Ser vi däremot till ljudlandskapen som orkestreras, vridna i halvstel betong, frambesvärjade i den där överlappningen mellan EDM i 90-talets slutskede, konventionell strängbaserad pop och 80-talets alla digitala och analoga manér, så är Kent inte alls lika omedelbara. Melodierna är ofta totalt underordnade den kalla hårda värld som målas upp rent textmässigt. Fraserna etsar sig fast, inte tonerna.

Och mer än en milstolpe är detta ett brev skickat från ett bands imponerande högsta lägsta-nivå, adresserat till var makthavare. Och ytterst; ett vrål från varenda havererad beståndsdel i samhällskroppen.



Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA