x

Red Hot Chili Peppers: "Vi kommer att fuck around”

Red Hot Chili Peppers: "Vi kommer att fuck around”

Ett av världens största rockband är tillbaka – såväl med nya plattan The Getaway som med en spelning i Sverige. GAFFA mötte Red Hot Chili Peppers grooviga medelpunkt under deras besök i Danmark under sommaren och fick ett snack om hjärta, familj och basgångar.

Mitt under brinnande Roskilde får jag chansen att möta en av världens bästa basister: Michael Balzary. Eller det namn han är mer känd som, Flea. Han och hans Red Hot Chili Peppers är aktuella med albumet The Getaway och senare i september spelar de på Tele2 Arena i Stockholm. Dagen till ära bär jag en David Bowie Five Years-t-shirt, något Flea direkt reagerar på när han släntrar in i rummet.

– Jag är helt besatt av den där boxen, säger Flea och pekar på min t-shirt, jag har lyssnat så mycket på den, helt fantastisk. Så kom det nya albumet, jag låg och lyssnade på det tills att jag somnade och när jag vaknade var han död.

– Han var helt fantastisk, gav oss så mycket och han var en väldigt stor del av min barndom.

MÅNGA ANSIKTEN

Det som startade alltsammans för dig var trumpeten och jazzen. Men du blev basist i ett av världens största rockband. Det är en annorlunda ingång jämfört med ett klassiskt rockfan.

– Ja, men vad ska jag säga? Jag känner inte till andras ingångar, jag känner bara mig egen. Den musik som jag växte upp med och älskade var jazzen. Jag älskar tanken på improvisation och idén om att vara fri ifrån en viss struktur samt att kunna kommunicera med människor och ha ett djupt musikaliskt samtal utan att använda ord. Att ha möjligheten att göra det nu, i ett rockbands kontext, det betyder allt för mig. Och fortfarande i mitt liv så betyder musik allt. Det är det uttryckssätt som jag älskar mest.

På senare tid har du spelat med en rad olika musiker, bland annat med Thom Yorke i Atoms For Peace och Damon Albarn.

– Jag älskar att spela med många olika människor och jag har haft turen att få spela med många fantastiska musiker, inklusive de två du precis nämnde. Jag såg faktiskt Damon på scen för en timme sedan med den syriska nationalorkestern. Det var riktigt vackert. Det värmde att se de syriska musikerna, de har gått igenom hårda tider de senaste åren.

THE GETAWAY

Det nya albumet har mycket energi, hur upplever du dagsformen på Red Hot Chili Peppers?

– Jag tycker att vi är ett bra band, men jag har inte något kosmiskt att säga om det. Jag tycker att vi arbetar omsorgsfullt, är uppmärksamma och vi försöker hela tiden att bli bättre. Vi fokuserar väldigt mycket på musiken och på att göra den. Det är så det är, och så har det alltid varit. Vi har alltid gjort det på vårt eget sätt, vi har gjort musik som är äkta för oss. Vi har aldrig försökt att passa in i någon annans idé om vad vi skulle vara, göra eller spela.

 Men ni har revolutionerat musikaliska genrer, det gjorde ni redan med Blood, Sugar, Sex, Magik från 1991.

– Det var bara där vi var just då. Jag kan inte svara på vad musik gör för andra människor. Du lever ditt liv och när det är dags att spela in en platta så är du äkta i förhållande till var du är i livet, hur du har det, var du befinner dig. Du gör ditt bästa tillsammans med de människor du spelar med och försöker skapa något som är stort.

Du blir ofta porträtterad som rockens ultimata vilde. Men ju mer jag läser, hör och särskilt i samband med att jag nu mött dig, tvivlar jag inte längre på att du är en mycket emotionell människa. Det gäller inte minst ditt förhållande till er sångare Anthony Kiedis. Hur utvecklar sig det idag?

– Det utvecklar sig konstant och visar hela tiden nya sidor. Vi växer, vi ändrar oss, vi går framåt. Du frågar om Anthony, han är en person som jag kan prata med saker om som jag inte kan prata med någon annan om. Vi har varit vänner länge, vi delar många referenser, vi växte upp i samma stad. Vi möttes då vi båda var 15, nu är vi 53, säger Flea och ler.

Hur skulle du beskriva hjärtat i Chili Peppers musik?

– Det är alltid hjärta i musiken vi spelar. Vi försöker alltid att ge allt vi har. The Getaway låter fräsch i mina öron. Så känns det när vi spelar live, och så kändes det när vi var i studion och spelade in. Den kändes fräsch och trevlig, som en pust av frisk luft som ger oss energi och bränsle. Det ger en möjlighet till ett härligt sätt att existera på.

gallery_large

EN TUFF TID

John Frusciante är inte med er längre, hur tycker du att det fungerar med er nya gitarrist Josh Klinghoffer?

– Det är inte så nytt längre då Josh har varit med oss i sex år nu. Men med John hade vi ett väldigt djupt språk. Han och jag kunde skriva musik tillsammans väldigt fort. Han är en stor kompositör och låtskrivare på många sätt. Han var unik så det tog lite tid att etablera vårt eget språk med Josh, just för att vi var så tajta med John. Men jag tycker vi har hittat det nu och att det skiner igenom på den nya skivan.

Du har haft en hård och vild uppväxt och ett liv som också har kantats av missbruk och kaos. Mycket av det är offentligt känt, till exempel genom Anthony Kiedis legendariska självbiografi. Om du ser tillbaka, kan du säga något om hur allt det har påverkat din kreativitet?

– Jag vet att mitt liv och min uppväxt varit väldigt bra på många sätt i förhållande till att jag var tvungen att hitta kärlek från mina vänner på gatan. Och på samma gång hitta ett sätt att existera på som gjorde att allt fick en mening och där jag kunde få chans att uttrycka mig själv. Men det har också varit hårt och gjort mycket väldigt svårt för mig, till exempel att lära mig att vara i ett förhållande och klara en massa andra saker. 

Du fick också en dotter rätt tidigt.

– Ja, och jag har två barn nu. Men nu har jag brutit upp med min partner, och det är tufft. Det finns många kärleksfulla människor i världen, men just nu gör det bara ont. Jag är väldigt tacksam över att vara i ett band, det är jag verkligen. Men på många andra sätt försöker jag fortfarande att lära mig att finnas i världen. Det handlar om att älska mig själv precis som jag är.

ROSKILDE 2007

De upp och nedgångarna illustrerar på ett sätt dynamiken i Red Hot Chili Peppers. Några gånger är ni fantastiska, andra gånger inte lika mycket, som senast på Roskilde?

– Var vi inte bra senast?

Jag såg inte konserten, men folk har klagat över den.

– Har folk klagat? säger Flea med höjd röst.

Folk har sagt att ni jammade för mycket, men jag måste säga att jag alltid älskat elementet av anarki i Red Hot Chili Peppers.

– Som jag minns det var det helt crazy runt Roskilde senast. Vi spelade i Paris natten innan och så flög vi till London för att spela på Live Earth på dagen. Sen direkt till Danmark för att spela på Roskilde samma kväll och som jag minns det hade Anthony ont i halsen. Tre gig i tre länder på under 24 timmar, så jag tror vi jammade en hel del.

Ni är inte ett polerat band och det har ni aldrig varit.

– Nej, det är viktigt för oss att vara flexibla. Om du vill se ett band som spelar exakt samma varje gång, ja men gå då och se ett band som gör det för vi kommer att ”fuck around”. Vi kommer att experimentera och vi kommer att utforska. Det är vad musik är. Du måste ta lite risker, ändra ditt rörelsemönster och du måste göra dig sårbar, rent artistiskt. Om du vill ha ett band som spelar låtar som de ligger på plattan, ja men få ett coverband att göra det då. Vem som helst kan spela exakt likadant varje gång, men du vet, ”what the fuck is that?”.

gallery_large 

BASISTEN

Du är en av de största basisterna någonsin (Flea blev i Rolling Stone 2009 utsedd till den andra bästa, endast slagen av The Whos John Entwhistle, reds. anm.) men du startade med att spela jazz på trumpet. Vad var det som skedde den där första gången du höll en fyrsträngare i handen?

– Jag hade roligt, jag insåg att jag kunde försvinna in i ett groove. För mig är det en spirituell grej att spela bas, jag är bara mig själv. Alla har sitt sätt att spela på, sitt sätt att hitta vägen att tala på. Vi försöker alla känna glädja och smärta. Jag försöker bara vara mig själv med basen. Jag tycker att det är många människor därute som är bättre än mig, men jag tycker bara att det är jag som låter som mig. Det är det ingen annan som gör. Och det är vad som är viktigt för mig, att låta som mig själv.

Hur är det med alla andra grejer du gör, som film till exempel. Jag sitter ju här och pratar med en av nihilisterna från The Big Lebowski, så mycket större än så blir det ju inte.

– Haha, jag lever bara mitt liv. Saker kommer och går, flyttar sig och ändras.

Så hur har du det idag?

– Som jag sa har jag precis brutit upp med min partner och går igenom en svår tid, men det är okej. Jag välkomnar det som kommer.

 Det verkar som att vänskapen är väldigt stark i Chili Peppers, jag kan föreställa mig att de är ett viktigt stöd för dig nu?

– Ja, vi älskar varandra och när jag nu går igenom en svår tid som gör mig upprörd är det verkligen skönt att ha mina vänner med mig. Vi är en familj.

Efter mer än 30 år med Chili Peppers, är det några höjdpunkter du är särskilt stolt över?

– Jag vet inte. Jag kan inte se på det i små delar på det sättet. Det är mitt liv, det är saker i rörelse och under förändring. Det är fyllt av massa färg, rörelse och energi. Jag ser det som att vi andras, in och ut, världen utvidgar sig och drar sig samman. Världen blir hård, den slappnar av. Utvidgningen och sammandragningen av universum, det är vad vi är och jag kan inte se på det i små uppdelade bitar.

Men finns det mer musik i Chili Peppers?

– Ja, vi älskar varandra och jag är tacksam. Musik är oändligt.

OM FLEA:

 – Född Michael Peter Balzary i Australien, den 16 oktober 1962.

– Fick smeknamnet Flea (”loppa”) för att han alltid for runt och inte kunde sitta still som liten grabb. Det har hängt med sen dess.

– Flyttade med föräldrarna till New York som femåring och vidare till Los Angeles med sin mamma efter föräldrarnas skilsmässa.

– Styvpappan beskrivs som en aggressiv alkoholist som bland annat kom i klammeri med polisen men också var ett passionerat jazz-freak som ofta bjöd hem musiker till jam sessions i deras hus.

– Fleas ungdomshjältar var Miles Davis, Louis Armstrong och Dizzy Gillespie. Han var totalt ointresserad i rock.

– Blev bästa kompis med Anthony Kiedis i high school som 15-åring, vilket helt ändrade hans musikaliska perspektiv. De två har varit oskiljaktiga sedan dess.

– Blev invald i Rock and Rock Hall of Fame tillsammans med Red Hot Chili Peppers 2012.

– Jazz-fantasten och trumpetaren har som basist även spelat med andra akter, såsom What Is This?, Jane’s Addiction, Atoms For Peace (Thom Yorke), Pigface och Rocket Juice & The Moon (Damon Albarn) och har samarbetat med artister som The Mars Volta, Tom Waits, Alanis Morisette, Johnny Cash och Young MC.

– Korad till världens näst bästa basist någonsin av Rolling Stones läsare 2009 efter John Entwhistle från The Who men före Paul McCartney.

– Flea har varit med i ett flertal filmer, däribland Suburbia, Back To The Future I och II, My Own Private Idaho, Fear And Loathing In Las Vegas, The Big Lebowski med flera.

– Flea har studerat musikteori

– Han är medgrundare till Silverlake Conservatory of Music, en icke vinstdriven organisation som ordnar med musikutbildning för utsatta barn.

– Både Flea och John Frusciante var goda vänner med skådespelaren River Phoenix och var med honom i ambulansen natten han dog av en överdos i oktober 1993.

– Flea har två barn, Clara Blazary (född 1988 och som arbetat mycket med Red Hot Chili Peppers) och Sunny Bebop Balzary (född 2005).

RHCP LIVE – BRA ELLER DÅLIGT?

En gång i tiden ansågs Red Hot Chili Peppers som ett band man bara måste se live. Men på senare år har tongångarna varit lite annorlunda. Framträdandet på Roskilde under sommaren beskrev GAFFA:s recensent Joel Larsson som ”sterilt och opassionerat” och renderade i en skral tvåa i betyg. Så vad fansen kan förvänta sig av spelningen på Tele 2 Arena är något oklart. Däremot har Anthony Kiedis, i en intervju med 106.1 Chez, berättat om hur viktigt det är med förberedelse för bandet – just för att de inte ska vara dåliga.

– Vi måste repa med bandet varje dag, under en lång period. Annars suger vi. Vi låter inte bra om vi inte repar, och de första gångarna vi repar tittar vi oss alltid omkring och bara ”vi är inte alls särskilt bra”. Men efter en månad med rep varje dag får vi ihop det och efter att ha gjort ett par gig har vi hittat vår ”spot”. Det är mentalt, psykiskt, spirituellt.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA