x

INTERVJU: Stilla Havet – inbjudande postpunk som fått ta tid

INTERVJU: Stilla Havet – inbjudande postpunk som fått ta tid

Som kreativt nav i Stockholmsbandet Boris And The Jeltsins släppte Elias Eriksson politisk pop-punk. Med Stilla Havet var tanken att inte bara ta steget från band till solo, utan också vända blicken inåt för att låta personliga känslor ta plats. Att han inte är helt tillfreds med sin samtid är dock självklart redan från öppningsspåret Manligt Geni.

– Den handlar väl om mig själv på något sätt. Jag har alltid försökt spela med kvinnor, men branschen ser ut som den gör, det är väldigt mansdominerat. Jag jobbar som kock annars och det är samma där. Det finns väl egentligen ingenting sympatiskt med ”det manliga geniet”? Den är en dialog med den delen av mig själv som tycker att det är för jävligt att det ser ut som den gör i samhället, men att jag själv befinner mig i en maktposition.

Men att han skulle släppa låten var inte helt självklart.

– Jag har funderat mycket på om jag verkligen är rätt person för att släppa en sån här låt. Men den får mig att tänka till. Hade jag skrivit en vanlig rockdänga hade jag inte behövt ta den diskussionen med mig själv eller någon annan.

Texterna på debutalbumet Början På Ett Slut har, kanske inte helt oväntat, ett tema som handlar om hur folk försvinner. Samtidigt lämnas frihet till lyssnaren att göra sin egen tolkning. Musikaliskt då? Under arbetet med albumet har Elias arbetat på ett annat sätt än tidigare.

– Hela grundidén med skivan var att det fick ta den tid det behövde. Jag älskar saker som är gjorda i stunden, men jag ville göra något annat. Jag behövde få lägga fokus på annat också och jag tror att det är därför det har blivit så bra.

Något konfunderad kring namnvalet Stilla Havet? Förståeligt. Här lämnar jag er tyvärr med en fråga snarare än ett svar. För kring namnvalet är Elias Eriksson något kryptisk.

– Varför? Kanske för att du inte skulle fråga? Boris And The Jeltsins var det en hetsjakt på. Vi fick äta upp det där lite plojiga namnet många gånger. Men Stilla Havet är en bra kontrast till musiken och det placerar mig inte i ett fack. Lite mystiskt, liksom.

Vem? Elias Eriksson är mannen som efter att ha lagt bandet Boris And The Jeltsins bakom sig, skaffat barn och öppnat restaurang, nu släpper plattan Början På Ett Slut under namnet Stilla Havet. Detta med hjälp av Max Måns Wikman och ständige följeslagaren Olle Andersson.

Vad? En hybrid mellan pop och postpunk där hjärtat fått stå i centrum och enkelheten premierats framför svåra musikaliska pretentioner.

Var? Bara några timmar efter att jag pratar med Elias Eriksson är det dags för releasefest på O-baren på Stureplan i Stockholm. Det var här, ”långt bort ifrån punken” som Elias själv säger, som hans band Alarmrock hade en av sina första spelningar.

 

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA