x

ÅRETS ALBUM 2016: 10 - 1

ÅRETS ALBUM 2016: 10 - 1

Det mesta får plats när vi på GAFFA sammanfattar 2016 med en albumlista. Här hittar du allt från funksmittad hiphop till rå black metal, från stillsam ambient till en ren naturkraft. Ett mångfacetterat musiklandskap utan dess like!
 
 
 
10. Hurula – Vapen Till Dom Hopplösa
 

gallery_large

Nej, Hurula har inte tagit sig i kragen, klippt sig och skaffat sig ett jobb. Han är lika motvalls som Thåström när det kommer till konvention. Men stråkarna och det övergripande soundet på Vapen Till Dom Hopplösa skänker en känsla av nästan sofistikerad råhet och sorglighet till musiken. Saker är värre och detta är tyngre än debutens framåtlutade fart. /EV

9. Blood Orange – Freetown Sound

gallery_large

Under titeln Freetown Sound har Hynes samlat funk, jazz, synth, R&B, pop, samplingar, minimalistiskt malande, Prince-känslor, ljudinspelningar från New Yorks gator och Michael Jackson-vibbar i något som bäst beskrivs som spretigt sammanhållet. Allt genomsyras av intelligenta, subversiva och socialt samt kulturellt medvetna texter. /EV

8. Håkan Hellström – Du Gamla Du Fria

gallery_large

Han vågar sig på att laborera, exempelvis med morsans låt San Francisco i introt. Och han spelar upp en gammal fältinspelad spiritual, framförd av Laura Rivers, i Du Gamla. På ett av skivans bästa spår, I Sprickorna Kommer Ljuset In, provar han också psykedeliska rundgångsljud mitt i låten. Håkan gör delvis det han kan och gjort förut, bredvid experimentella turer. /EV

7. Avantgardet – För Många Dyra Skor Och Döda Ögon

gallery_large

När du sitter på en morgonvagn hem och inte vill att kvällen ska ta slut. Du vet hur jävligt du kommer att må när du vaknar. Precis i den känslan möter vi denna platta. Och precis som mot morgondagen är det också mot Avantgardets musik omöjligt att värja sig. Från Hackney i London, via krogar och vita nätter och hem igen. Resan är smärtsam men livsviktig. /PB

6. David Bowie – Blackstar

gallery_large

Det är fängslande att ta del av Bowies okuvade formspråk, som vägrar vara tillmötesgående. Albumspåren Dollar Days och I Can't Give Anything Away är lättare i tonen, men är minst lika fängslande som allt annat på Blackstar. Istället för att räta ut frågetecken, skapas frågetecken. Ett av Bowies bästa album är ett faktum. En vacker sorti. /DA

5. Frank Ocean – Blond

gallery_large 

Transparent storytelling ligger sedan tidigare i stjärnans allé, men på Blond så är baskaggar och snares rejält nerskalade i ett grepp som får en att omfamna essensen i berättelserna på ett annat sätt än tidigare. Drömmiga synthar och gitarrer ligger som en fond bakom vocals och röstmemo-monologer. De kanaliserar mörker genom att alstra ljus på människoöden och samhällsstrukturer. /AJ

4. Anohni – Hopelessness

gallery_large

Låttitlar som 4 Degrees, Watch Me, Violent Men och Drone Bomb Me kräver ingen större analysförmåga. Det går helt enkelt åt helvete och människan tar inte problemen på allvar. Anohni arbetar utifrån samma premisser och hela skivan, präglad av ett elektroniskt domedagsfilter, bekräftar och kritiserar USA:s världsomspännande inflytande. /DA

3. Little Jinder – Allting Suger

gallery_large

Josefine Jinders svenskspråkiga pop besitter något som är tämligen unikt idag: ett eget uttryck. De oblyga och direkta texterna skapar bilder i huvudet som är lika färgsprakande som skivans omslag. Och då inrymmer det ändå en drake och ett gäng mycket fantasieggande fåglar. Musiken är lika sockersöt och ångestriden som sist och noga befriat från allt som är tråkigt. /BN

2. The Radio Dept. – Running Out Of Love

gallery_large

Running Out Of Love är vad det låter som; en djupt dystopisk skiva om att få slut på kärlek. Johan Duncansons och Martin Carlbergs textförfattande är sylvasst. Vad som tidigare var politiska undertoner är här tydligare än någonsin, utan att för den delen skriva oss på näsan. Men mer än något annat är det här ett så gott som perfekt popalbum, från ett av Sveriges sista riktiga popband. /AB

1. Anderson .Paak – Malibu

gallery_large

Kanske beskrivs Malibu bäst som ett speciellt modernt popalbum, konstruerat av den hiphop och R&B och soul och funk som är typisk för södra Kalifornien i allmänhet och Los Angeles i synnerhet. Den funksmittade och lugnt soulgungande hiphop han skrev på förra årets EP med producentduon Blended Babies finns här, den oerhört smittsamt poppiga men tjockare ljudbilden han skapat med producenten Knxwledge likaså. Anderson .Paak innehar en begåvning som tillåter honom att presentera olika musikstilars karaktärsdrag med egensinnighet och trovärdighet på ett sätt som han genom åren gjort till ett passande för hans egna uttryck. Som passar hans lätt hesa röst och snyggt varierade balans mellan melodirik sång och kvicktänkt rap. Ett sätt som inte härmar musiken som redan har skrivits och spelats av förebilderna från de platser han ser som sitt hem, utan snarare gör deras betydelse för musikvärlden större. /ÖK

Lyssna på alla album (förutom Beyoncé som ej finns på Spotify) i en spellista:

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA