x

Drömhus-Therese: "Jag har blivit så ljuskänslig att jag fått gå tillbaka till 80-talet"

Drömhus-Therese: "Jag har blivit så ljuskänslig att jag fått gå tillbaka till 80-talet"

Samtidigt som Therese Grankvist ligger i topp på Billboard med en tolv år gammal låt hintar hon om en comeback som Drömhus. Givetvis var vi tvungna att ringa upp och fick höra om en dråplig hjärnskakning på köpet.

Hej Therese, hur är läget?

– Jo då, det är bra. Men du, jag ber som hemskt mycket om ursäkt för att jag varit lite svår att få tag på. Jag håller på och läker efter en hjärnskakning, så det har varit lite svajigt. Jag har blivit så ljuskänslig att jag fått gå tillbaka till 80-talet, du vet bara använda lappar och hemtelefon.

Haha. Oj. Vad har en hänt?

– Jag fick en resväska i huvudet.

En resväska?! Som i en sketch?

– Ja, lite som i en Benny Hill-sketch. Man har varit ute och turnerat världen runt, sen får man en väska i huvudet på lilla krösatåget.

Men hur går det att jobba med hjärnskakning?

– Inte alls, eller jag har gjort det från och till, för det hände förra året. Men jag har fått något som kallas postcommotiellt syndrom, då kan det ta ett tag innan man blir återställd. Så just nu är jag sjukskriven en månad.

Men äsch, vi ska väl inte bara prata hjärnskakningar? Du la ner Drömhus 2000 och har sedan dess gjort klubbmusik i London. Kan man leva på det?

– Många tror nog att man inte kan det, och det är klart inte alla kan, men jag har gjort det hela tiden. Jag har väl haft lite tur, så det är jättekul. Sen har det såklart gått upp och ned, som i alla karriärer.

Du, hur fasiken går det till när en låt man skrev 2004 helt plötsligt toppar Billboards dance-lista 2016?

– Ja du, det är helt otroligt. Put Em High blev liksom en dansklassiker när den släpptes, framför allt i Storbritannien, och har fortsatt spelas lite på radio och dansgolv sedan dess. Sen har Stene (Stonebridge, som Therese gjorde låten med) mycket kontakter i USA, han florerar rätt mycket där, så när den här versionen släpptes där har den bara klättrat. Jag vet faktiskt inte hur man lyckas med det.

Dansmusik är inte vad gemene man har stenkoll på. Tror du svenskar vet vad du gjort sen Drömhus?

– Nej, det vet jag att folk inte har. En del har, såna som är i musikbranschen, men inte i största allmänhet.

Känns det okej att det är så?

– Alltså, man väljer den musik man vill syssla med. Och det här är en kategori som är lite smalare, inte så mycket in your face och det är inte så mycket mediabrus kring den. Även om den fått mycket mer uppståndelse sen hela dansvågen kom för några år sedan.

Annars kommer du ju från just det, in your face och mediabrus …

– Ja, verkligen. Och även släppet med Put Em High var en popgrej, den låg topp tio på engelska singellistan. Så det kändes som att jag gick från Drömhus till något som var minst lika kommersiellt, fast i ett annat land. Så det är först när jag börjat släppa min egen musik som det smalnat av litegrann.

Men du har hintat om att det kanske kan bli något nytt som Drömhus. Hur ligger det till?

– Ja, det är faktiskt på gång. Det skulle vara skitkul, för jag har flyttat hem och bor i Nyköping numer. Men vi får nog se efter tillfrisknandet. Jag kanske borde börja skriva lite på det nu när jag ändå bara är hemma.

Varför har suget kommit tillbaka?

– Vi har varit ute och turnerat lite som Drömhus, då gjorde vi ett par nya versioner av gamla låtar och kände att det var superkul. Sen har jag avrundat Therese-projektet litegrann. Så jag har funderat lite på vad jag ska göra, varför inte sjunga på svenska? Det kanske blir jättebra.

Du har hållit på länge och haft många framgångar, vad är tankarna om framtiden idag?

– Det är inte samma som i början, jag har inte det där suget om att erövra världen. Det tror jag helt enkelt beror på ålder och erfarenhet … säger jag när jag sitter i Nyköping med hjärnskakning och är allmänt utbränt. Nej då, skämt å sido, jag tycker att jag fått uppleva mycket och jag känner mig ganska nöjd. Sen kommer jag alltid vilja syssla med musik, på något sätt.

I en gammal intervju sa du att du levde efter devisen ”eat, sleep, rave, repeat”. Hur väl stämmer det in på ditt liv idag?

– Haha, jag kör på eat, sleep, repeat. Mina rejvdagar är numera över och det är så jävla skönt.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA