x

"Fan, överdriver vi hur jobbigt det var?" – en afterwork-intervju med Solen

"Fan, överdriver vi hur jobbigt det var?" – en afterwork-intervju med Solen

Artister är som oss alla andra. Så när fredagen är slut suktar även de efter en avväpnande AW. Ett Skype-samtal senare, lite vin, och Solen pratar utdraget album och om att vara ocensurerat löjlig. Men hur kom Coldplay in i bilden?

Det blippar till på skärmen. Sen ljuder den klassiska Skype-signalen. Därefter följer en typisk ”hallå, hör du oss”-inledning innan vi ser varandra – jag på min sida skärmen och Solen-medlemmarna Johan Kilström och Gustav Karlsson på den andra. Vinglas lyfts till en gemensam skål.

Johan: Vi har precis tagit fredag. Du också ser jag, men du har ett mycket mer flärdfullt glas!

Det är något gammalt vinprovarglas tror jag … men jag använder det till vardagsdrickande.

Gustav: Man kan inte dricka supersnabbt med ett sånt, det blir någon form av mekaniskt delay.

Solen-gitarristerna sitter i en vit soffa. Bakom dem står en välfylld bokhylla där sällskapspel som Monopol och Rappakalja sticker ut. Det är svårt att inte känna minst en person som bott exakt så, de kallas studenter.

Johan: Vi är hemma hos mig, i Uppsala. Men Nils (Dahlqvist), vår basist, bor här också. Och ja, du bor ju också i stan.

Gustav: Ja, Johan pluggar till sjuksyrra och jag till ingenjör. Det är inte så spännande, vi skriver båda uppsats nu. Fast, du var ju i Tanazania nyss. Kan man säga att det var spännande?

Johan: Det kan man väl, man hade ju aldrig åkt dit annars. Där vi var fanns ingenting att göra som turist och vi hängde bara på ett sjukhus.

Sen bor Olle (Darmell, trummis) och Erik (Hillborg, sångare) i Stockholm va? Och åtminstone Erik jobbar som så många andra musiker på förskola väl …

Gustav: Ja, det borde nästan göras någon dokumentär om det där, för det känns som att alla aspirerande musiker jobbar på förskola.

Johan: Det är kanske för att det är lite fritt?

Gustav: Jo, fast det funkar ju bara för snälla musiker. Det blir ju inte droger och rock om man ska passa barn.

Ni har rätt bra kompetensspridning. Mitt favoritband på den fronten är annars Vit Päls. De hade allt från en lärare till en polis och en läkare i bandet.

Gustav: Oj. De hade kunnat starta ett eget samhälle.

Johan: Ja, efter apokalypsen är det bara de som hade överlevt.

Gustav: Min tjej gillar Vit Päls, hon skickade någon låt häromdagen och skrev att jag skulle lyssna på texten. Jag tror hon ville vara romantisk.

Johan: Jag har bara hört en låt av dem, Död Och Evigt Mörker tror jag den heter … var det den?

När kommer den svåra skivan?

På andra sidan skärmen har vinet i, de i ärlighetens namn rätt små, glasen tagit slut och Johan fyller på. Gruppens genombrottsalbum Till Dom Som Bryr Sig släpptes 2014 men är till skillnad från vad en del tror, inte deras första. Men betyder det att de kommit förbi ”den svåra andra”-problematiken?

Gustav: Jag vill nog mena att skivan vi släpper nu är ”den svåra andra”. Just för att Till Dom Som Bryr Sig är den som folk vet om.

Johan: Men är inte den tredje skivan den svåra?

Gustav: Nä, den andra. Man har gjort en som går bra …

Johan: Jaha, så man har något att bevisa? Men är inte trean ännu svårare då? Då måste man göra något nytt men samtidigt familjärt och bra …

Oavsett vilken i ordningen det är, så hänger det kanske mer ihop med att leva upp till att man gjort något som folk gillar och att det skapar press?

Gustav: Det var lite det jag menade. Den skiva som vi gjort nu var väldigt jobbig att göra, jämfört med de innan.

På vilket sätt?

Johan: Det var en lång och utdragen förlossning. Jag tror att vi allihop blev trötta på varandra och på skivan stundtals.

Gustav: Det kändes som att vi sinsemellan oss kommit överens om att varenda jävla låt skulle bli bra, så det blev väldigt mycket jobb med dem.

Johan: Jag var ju inte med, men ni har sagt att förra skivan var mer rakt upp och ner, att ni hade låtarna och så gick ni in i studion. Här låter ingen låt som den gjorde från början.

Gustav: Nej, i extremfall är det snarare så att vi har en Cardigansversion, en hårdrocksversion, en grungeversion … det bara spårade ur.

Flerfärgad musik utan solskenshistorier

Att gå ut och hävda att Solen gått och blivit glada, det är att ta till rejäla överdrifter. Texterna är fortfarande närmast uteslutande svarta, men i soundet har en bredare färgpalett än strikt svart/vitt smugit sig in.

Gustav: Jag tror att vi inte tänkte lika mycket på förra skivan. För alltså, gör man en skiva på ett år, istället för på två veckor, då hinner man utforska en del. Rockis (producenten Ulf Ivarsson) har varit mån om att sätta låtarna i första rummet. Sen är han väldigt mycket för stämningar och atmosfär, så jag förstår att det hörs och det är roligt att det gör det också.

Ni använder till och med lite autotune …

Johan: Den låten är faktiskt rätt gammal, vi har till och med spelat den live. Erik hade skrivit den och köpt en autotune-pedal för ”det ska vara det i refrängen”. Sen dess har vi gjort om den rätt mycket soundmässigt men autotune-grejen fick vara kvar … det kändes väl modernt och fräscht.

I er presstext hävdas det att ni tagit viss inspiration från Chris Martin …

Tystnad. Johan river sig i håret och grimaserar mot sin vän.

Johan: Vad är det här nu?

Gustav: Det här har någon annan skrivit … men alltså Chris Martin, jag vet inte om du har lyssnat på honom men ...

Johan: Vem är Chris Martin?

Gustav: Tidiga Coldplay tycker jag är jävligt bra, det gör Olle också … men inte du?

Johan: Nä, inte Coldplay. Har vi sagt det här?

Gustav: Alltså, vi snackar tidiga Coldplay, sån’t du inte hört.

Johan: Den här "Love will turn you on" och de där...?

Gustav: ”Love will turn you on”?

Johan sjunger ”Love will turn you on” till Fix You-melodin

Gustav: ”Lights will guide you home” …

Johan: Ja, Fix You, menar du den?

Gustav: Nej, tidigare! Äh, skit samma. Det är inte vi som skrivit det, men det får man väl skriva ... eller det kanske borde ha retuscherats.

Det skrattas. Borta i Uppsala får vinglasen lite mer i sig. Ämnen blandas, högt och lågt. Nils Vasaloppsatsning (han slutade så småningom 467:a) avhandlas, likaså Eriks utmärkta sånginsats (”Det känns sjukt att prata om honom så här” säger Gustav efter en hyllningsharang). Sen kommer vi in på det där med drömmar.

Gustav: Förra gången var allting nytt, det var väl inte som att man vågade hoppas på någonting. Men får man sen nomineringar till Grammis och så, då får man någon slags vittring. Så visst fan vågar vi drömma lite mer nu, det är därför vi inför den här skivan vågade prata om att höja ribban. För jag tror att vi fattat att vi kan skriva bra låtar. Det är väl ärligast att säga det? Men visst, ibland känner man sig inte bra alls och det är inte heller så roligt. Men det är klart att vi vill asmycket.

Blir det lättare ju närmare släppet man kommer?

Johan: Lite så, nu är det nerförsbacke.

Gustav: Det var en period där det behövdes terapeutiska samtal efter åtta timmar i studion och tre öl i kroppen. Man fick stötta varandra, för det var jobbigt emellanåt.

Johan: Vi pratade om hur man kunde ha lagt upp arbetet, men vi pratade alltid i termer ”om det blir en till skiva”, aldrig ”på nästa”. För man vet inte om man pallar igen.

Känns det så?

Gustav: Nä, jag tror att alla vill göra en till skiva, men inte på det här sättet. Fan, överdriver vi hur jobbigt det var?

Johan: HELVETE!

Gustav: Haha, nu kokar riset över här.

En helt annan grej. ”Du var min natt min dag min Hammarskjöld” sjunger Erik på Miljonär …

Gustav: Ja, det är nästan lite hiphop-vibb på det, eller hur?

Johan: Just ja, han satt på den gamla femhundringen …

Gustav: Vadå gamla, på den nya väl?

Johan: Är det? Fan va modernt.

Men det är mer pengagrejen än ”vara generalsekreterare och dö i Zambia”-grejen?

Johan: Alltså …

Gustav: Det är bara Erik som vet.

Johan: Haha, jag har inte vågat fråga men jag tänker att det är en sån Annie Lööf-grej.

Ocensurerat löjlig

Glasen är tomma. Sånt gör sig inte på after work, utan åtgärdas omgående. Från Annie Lööf tar sig samtalet vidare till Solens fäbless för att vara roliga. Har ni missat deras ”dokumentär” för singeln Olof, Kära Olof, åtgärda det genast.



Johan: Jag har lite prestationsångest över det där, för jag känner mig tråkigast i bandet.

Gustav: Men du är väl inte tråkigast? Däremot är det väl så att Nils är en naturbegåvning. Jag vet inte hur stort det är med fars, om man kan bli rik på det och så, men det skulle han kunna bli i så fall.

Johan: FAN! Riset!

Gustav: Sen är det väl så att när vi umgås mycket så har den sidan av vårt umgänge växt. Vi tycker det är roligt, men sen är vår musik seriös. Så det handlar om att hitta en balans.

Johan: Ja, men det är väl skönt att ha lite kontrast till texterna, det är ju så väldigt mörkt och svårt annars.

Gustav: Alltså, ska man kunna säga något på riktigt så måste man väl vara ärlig med hur det är att vara människa? De flesta är inte ledsna jämt.

Du är väldigt rolig med alla dina gitarrer i ”dokumentären” …

Gustav: Det är för att jag väl är lite sådär kanske, så det var bara att slå på en extra växel. För faktum är att jag gillar ju gitarrer, så det blir ju någon meta-icke parodi, även om jag inte är sådär extrem. Sen är det väl jävla typiskt att gitarrister ska vara så jävla prylnördiga.

Men att ha en pappa-rolig basist, det känns inte typiskt?

Johan: Haha, vad härligt klyschiga vi är.

Gustav: Haha, ja, Nils är ju extremt papparolig.

Det ser man ju fram emot, att få bli pappa-pinsam.

Johan: Ja, alla föräldrar måste väl ha ett sug att få vara pinsamma. Det blir väl så när man slutar bry sig.

Gustav: Men så kan jag vara med min flickvän också, att man skämtar på samma sätt som man gör med barn. Att man är så trygg att man tillåter sig själv att vara töntig och pinsam. Då säger hon ”va gubbig du är”, det är säkert samma fenomen.

Johan: Det handlar väl om att man är ocensurerat löjlig och det blir man kanske när man är kär.

Gustav: Du, är inte riset klart nu?

Vad blir det till?

Johan: Aloo Palak … spenat, potatis, kikärtor!

Gustav: Fan va hungrig jag börjar bli.

Jag kanske jag ska låta er äta då … ni får ha en trevlig kväll.

Gustav: Tack, Johan har sagt att han ska supa ner mig!

Johan: Jag har två liter vodka från Tanzania, så det ska nog gå bra.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA