x

Årets bästa enligt Jonathan Eklund

Årets bästa enligt Jonathan Eklund

Årets bästa album: Arca – Arca

Musik måste kännas. Den måste närmast skava sönder mig, för att vara riktigt, riktigt bra. Få klarar av att göra musik som känns lika mycket som Arca gör. Här har Alejandro Ghersi lyckats samla ihop sina produktioner till en enhet, en helhet som gör albumet helt magnifikt. Ett extra plus för att Ghersi också varit en stor del av Björks album!

Årets bästa icke-svenska album

  1. Arca – Arca
  2. John Maus – Screen Memories
  3. Lana del Rey – Lust for Life
  4. Tzu Sing – 方不
  5. Björk – Utopia
  6. Migos – Culture
  7. Alvvays – Antisocialites
  8. Ariel Pink – Dedicated to Bobby Jameson
  9. Austra – Future Politics
  10. Kendrick Lamar – Damn
  11. Dinner – New Work
  12. Jakuzi – Fantezi Müzik
  13. Umfang – Symbolic Use Of Light
  14. Kelly Lee Owens – Kelly Lee Owens
  15. Mura Masa – Mura Masa
  16. Lorde – Melodrama
  17. Mitú – Cosmus
  18. Forets Swords – Compassion
  19. Carmen Villain – Infinite Avenue
  20. Laurel Halo – Dust

 Årets bästa svenska album

  1. Fever Ray – Plunge
  2. Yung Lean – Stranger
  3. Hater – You Tried
  4. I.B Sundström – I Den Skinande Gyttjan
  5. Säkert – Däggdjur
  6. Team Rockit – Team Rockit
  7. Jens Lekman – Life Will Se You Now
  8. Fontän – Fontän
  9. ShitKid – Fish
  10. Lorentz – Lycka Till
  11. Pale Honey – Devotion
  12. Varg – Nordic Flora Pt. 3
  13. Solen – Känslor Säljer/Miljonär
  14. Lizette Lizette – Queerbody
  15. Mythologen – Mythologen
  16. Amina Hocine – Happy Blue Go! Go!
  17. Makthaverskan – Ill
  18. Talaboman – The Night Land
  19. Tentakel – TwoFace
  20. Henrik Berggren – Wolf’s Heart

Årets bästa EP

  1. Fatima Al Qadiri – Shaneera
  2. The Embassy – Background Music For Action People
  3. Baba Stilz – Is Everything
  4. Carla Dal Forno – The Garden
  5. Hater – Red Blinders
  6. Vanligt Folk – Palle Bondo
  7. Coucou Chloe – Erika Jane
  8. Jelly Crystal – Jelly Crystal
  9. Aron McFaul – Animal Garden School
  10. Holy Now – Please Call Me Back

Årets bästa låt på svenska: Les Big Byrd – Two Man Gang

Isak Sundströms Hästarna, Säkerts Dian Fossey och Team Rockits Amborisa Junkie är alla starka utmanare, men Les Big Byrds kompromisslösa kärlekshistoria är ett snäpp vassare än allt annat som skrivits på svenska i år.

Årets bästa låt på engelska: Baba Stiltz – Baby

Hur kan man inte välja Lanas Love eller typ John Maus Pets? Jag vet inte, det är något med enkelheten i Baby som gör att den sätter sig direkt – utan att för den delen bli sämre den tusende gången man lyssnar.

Årets bästa låt som inte finns på Spotify: Tr/st – Destroyer

För alla som redan är fans av Robert Alfons, det här låter inte riktigt som det brukar. Till skillnad från singeln Bicep han släppte tidigare under året är det här mindre syndig och synthig dansmusik. Istället är det renare pop, men fortfarande så fenomenalt bra. Jag vill bara gråta när jag hör hans röst.

Årets bästa instrumentella låt: Tzusing – 日出東方 唯我不敗

Dansmusik när den är som bäst. Tung och repetitiv, samtidigt egen och skruvad.

Årets bästa icke-engelska låt: Jakuzi – Koca Bir Saçmalık

Den turkiska duon lyckas trycka ihop traditioner med samtid och får till en sexig pärla.

Årets fynd: Sons of Raphael

Det fulsnyggaste som lämnat Storbritannien sen Lemon Twigs dök upp, men till skillnad från dem är också bröderna Loral och Ronnels projekt svinbra!

Årets gamla men nu hittade diamant: Hongkong Syndikat – Berlin

Vilken. Jävla. Pärla!

Årets 30 bästa låtar

Såklart ett helt jävla omöjligt uppdrag, men jag gör ett försök.

Årets besvikelse: Migos på Way out west

Nej, det var inte dåligt, men med tanke på vilket pangalbum trion släppt blev spelningen ett pffft.

Årets spelning: Vince Staples på Way Out West

Den totala motsatsen var Vince Staples uppvisning i Linnétältet. Med ett helt okej album i ryggen hade jag inga gigantiska förväntningar, men jävlar vad han levererade. Ensam på scen med endast en orange fondvägg bakom sig spottade han ur sig rad efter rad och tappade inte geisten för en sekund.

Årets comeback: Fever Ray

En del menar att Fever Ray inte låter som Fever Ray, då är man lite dum i huvudet. För Karin låter som Karin vill låta.

Ps. En liten shout out till Avner, tack för att du kom tillbaka. Världen har väntat.

Årets ”fan va kul att se!”: Eric Berglund tillsammans med Lorentz

Har Eric Berglund någonsin sjungit live innan på scen? Jag vet inte, men det var så fint att se honom där uppe på scen igen.

Årets självklapp på axeln: Singelfesten 30 avsnitt!

Att jag lyckats (läs orkat) rodda med 30 avsnitt av min musikpodcast Singelfesten och researchat 60 vinylsinglar är jag rätt stolt över. Och det har blivit många fina avsnitt med många fina gäster, exempelvis Promoe, Sarah Klang, Ulrik Munther, Pale Honey, Amina Hocine, Stefan Sporsén, Stina Velocette, Albin Lee Meldau, Matti Ollikainen, och många, många fler. TACK till alla dem.

LÄS OCKSÅ: Årets bästa album 2017 – redaktionens val


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA