x

"Jag inspireras av hårt arbetande kvinnors vardagsliv"

"Jag inspireras av hårt arbetande kvinnors vardagsliv"

Hon har varit en av de senare årens mest lovande lyriker inom rap, din favoritrappares favoritrappare, och fångade uppmärksamheten från producent-legendaren 9th Wonder som länge velat ta henne till en större publik. Idag har North Carolinas Rapsody två välförtjänta Grammy-nomineringar för sitt album Laila’s Wisdom och för utstickaren Sassy.
Vi pratade med henne om hur albumet skiljer sig från hennes tidigare hyllade utgivningar och om teman som genomsyrar hennes texter - detta bara några dagar innan nomineringarna för den kommande amerikanska ceremonin pålystes.
 
– Jag tror att jag ville vara lite mer personlig på det här albumet och tillåta mig själv att vara mer sårbar. Jag ville inte längre känna pressen att rappa de tyngsta mest imponerande raderna bara för att få den respekt jag förtjänar. Jag ville bara göra musik. De coola grejerna, metaforerna och de tvetydiga dubbelbottnade liknelserna, de kan hända på ett mer naturligt sätt då utan att krystas fram. Jag ville också att musiken skulle låta större. Det är därför jag bad Terrace Martin hjälpa mig med att utvidga soundet.
 
 
Rapsodys album skrevs kort efter hennes medverkan på Kendrick Lamars samtids-klassiker To Pimp A Butterfly, i början av år 2015. I samma studio fans även en av neo-funkens fanbärare Andersson Paak. som bidrog till albumet med en av låtens mest medryckande låtar Ooowee.
 
– Jag bodde där i studion i princip. Jag sov ofta över där och kunde vakna klockan två på natten och spela in till klockan tio. Oftast hade jag beatsen så att jag kunde spela in mig själv. Det var faktiskt första gången jag spelade in låtar på det sättet och det var otroligt befriande. Ibland kan jag överanalysera idéer när jag spelar in, och börja tänka på vad alla i studion tänker om den och den delen. Nu kunde jag improvisera, prova saker som jag inte ville att någon annan skulle se … När jag stängde in mig i studion kände jag mig obunden och fri. När jag var instängd växte jag alltså ännu mer som artist.
 
Som lyssnare tycker jag att jag hör visdom som en röd tråd genom skivan, inte bara i albumets titel-låt, utan även i de historierna som berättas. Hur kom du på namnet på albumet?
 
– Det namnet kom innan jag ens började skriva låtar. Jag minns att jag sa till 9th Wonder att jag ville att mitt nästa album skulle ha ett väldigt coolt namn. Det handlade egentligen inte från början om att göra ett konceptalbum om Laila, min mormor. Det blev sen att låtarna kom att innehålla mycket visdom eftersom det handlar om livet; liven som jag ser omkring mig.
 
– Det är ju även så att jag blev den jag blev tack vare de kvinnor som uppfostrade mig; min mormor, min mor och min moster. De är anledningen till att jag jobbar så hårt som jag gör. De är anledningen till varför jag vill göra musik som kan stärka och bära unga tjejer.
 
Dina låtar verkar ofta fokusera på en eller två tankar som sedan förstoras och magnifieras för att ges en form. Har du alltid skrivit på det sättet? Kommer du ihåg vad dina första rader handlade om?
 
– Jag minns faktiskt den första låten jag skrev, som aldrig spelades in. Den handlade om att växa upp i lilla Snow Hill [North Carolina], ett tema som jag senare har återbesökt några gånger. Från dagis tills jag tog studenten på gymnasiet gick jag skola med exakt samma människor, så grannarna kändes som en utsträckning av familjen. Det fanns ändå en del våld vilket måste ha varit ganska konstigt, att skjuta någon som du har vuxit upp med förstår jag fortfarande inte riktigt.
 
 
I en stad där en kreativ karriär inte var en självklarhet fann Rapsody det väldigt svårt att ta steget in i musikindustrins instabila och för henne okända värld.
 
– Det var inte alls något som uppmuntrades. I Snow Hill jobbade de flesta från nio till fem, visste exakt när lönen skulle komma. Att sedan försöka förklara för mina föräldrar att jag ville ge mig in i musiken fullt ut var väldigt läskigt. De var såklart oroliga över hur jag skulle överleva på det här. Det tog ett tag innan de förstod att det inte var en hobby. För dem var det inte verkligt förrän jag var med i [tidningen] The Source och folk frågade min mamma om mig när hon var ute. Det var som en första våg av bekräftelse för henne, och sedan kom det fler vågor. Till slut blev det ju frågor som “när kan jag säga upp mig från jobbet” från mamma.
 
Det finns en målmedvetenhet som är väldigt påtaglig i den slags rap du väljer att skriva. Vad var det som fick dig att fortsätta på det spåret och härda ut i början? Hur lyckades du behålla kärleken till hantverket även när du inte visste att det kunde löna sig?
 
– Jag har varit noga med att välja ut mitt umgänge. Dels 9th Wonder som alltid sa att det är ett maratonlopp inte en sprintlöpning. Det mesta som poppar upp väldigt snabbt försvinner lika snabbt också. Man måste få in de där 10 000 timmarna på riktigt, det mesta som varar inom konst tar kanske tio år att bygga upp. Samtidigt som vi alltid har varit noga med att uppskatta och fira alla små stunder som bekräftade att vårt arbete var rätt. Som till exempel när Ali Shaheed Muhammad från A Tribe Called Quest skickade en tweet till mig om hur mycket han gillar min musik; det firade vi.
 
På tal om att fira så rappade du på ditt första album “Jehovah’s Witness / Never had a Christmas / Never really missed it / Toys on a wish list”. Eftersom det är en religion som jag själv är uppvuxen i stannade jag upp när jag hörde de raderna för första gången. Jag undrar om det är en tro som du fortfarande identifierar med.
 
– Jag har fortfarande aldrig firat jul eller födelsedagar förresten. Det är det normala för mig, hela min mammas familj är vittnen. Därför saknade jag aldrig högtiderna. Jag skulle väl inte kalla mig själv för ett Jehovas vittne idag, men när det gäller högtiderna lärde jag mig principen att inte vänta en speciell dag för att fira människor man älskar – man behöver inte vänta till Mors Dag för att visa henne uppskattning. Dessutom fick jag upp ögonen för den kommersiella påfrestningen man utsätts för vid jultiden till exempel. Jag lever enligt mycket av det som jag fick lära mig som vittne men nu har jag en egen andlighet. Dessutom tror jag inte att den gud som jag kallar Jehova skulle straffa folk bara för att de kallar honom något annat eller för att de inte tillhör det ena eller det andra samfundet.
 
Musiken på Laila’s Wisdom är fylld med positivitet. Sassy till exempel, är en väldigt uppmuntrande låt, inte bara för de unga tjejer som du tydligt talar till i låten, utan för alla som kan relatera till det. Vad tycker du själv är uppmuntrande i kulturen idag?
 
– Musikaliskt är jag ett fan av Damn från Kendrick Lamar och 4:44 från Jay Z. Utanför musiken har jag på senare tid tagit inspiration från två kvinnor: Cicely Tyson och Phylicia Rashad. Jag drar inspiration från vardagslivet som hårt arbetande kvinnor omkring mig lever också, till exempel här på Roc Nations kontor. Ibland kommer jag in och skuggar dem och observerar dem bara. Det finns så mycket glädje i att försöka sprida ljus omkring sig, oavsett vad man håller på med. Var det än finns ljus kan jag hitta inspiration.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA