Musikåret 2017: "Vi er perfekt men verden er ikke det"

Musikåret 2017: "Vi er perfekt men verden er ikke det"

Förra årets årskrönika inledde vi med en reflektion över avsaknaden av kvinnor och representanter från urban genre i diverse debattpaneler på Nordens alla musikbranschfestivaler. Årskrönikan hyllade sedan det stora antalet bloggar, poddar, sajter, radioprogram, youtubekanaler, twitter-, instagram- och facebookkonton i Norden som stöttar urban musik. När Spotify ger ut sin statistik för det här året läser vi, föga förvånade:

”2017 var även ett stort år för hiphop som fortsätter att spela en stor roll i musiklyssnandet världen över. I genomsnitt ökade lyssnandet på hiphop med 74 procent det senaste året enligt Spotify-data – en signifikant ökning, särskilt sett till hiphoppens popularitet under 2016”.

Noterbart i statistiken är också att topp tio artister i världen med flest lyssnare är manliga sådana. Detta uppmärksammade Mashable i en artikel, och hänvisar till de estimerade siffror ideella organisationen Women’s Audio Mission (WAM) med bas i San Francisco tagit fram: ”Less than 5% of the people creating the sounds, music and media in the daily soundtrack of our lives are women”. Siffrorna för kvinnor som utbildar sig inom STEM (Science, Technology, Engineering, & Math) har även minskat med 70% sedan år 2000 enligt WAM.

Hösten 2017 var könsfördelningen av sökande till högskolor och universitet i Sverige 63 procent kvinnor respektive 37 procent män enligt Universitets- och högskolerådet. Kvinnodominansen på högre utbildning är stadig men samtidigt visar ny forskning från Lunds Universitet att elevers kön styr valet av utbildning. I ett forskningsprojekt analyserades 2600 elevers yrkesintressen och utbildningsval. I studien framkom att många kvinnor tvivlade på sin tekniska förmåga och sin kompetens att klara av mansdominerade yrken som t.ex. ingenjör – en förklaring till att få kvinnor sedan valde tekniska utbildningar inom STEM. Männen var däremot säkra på att de klarar alla typer av yrken lika bra.

Könsfördelningen i antalet sökande till Ljud- och musikproduktionsprogrammet, Högskolan Dalarna, var för hösten 2017: 221 män och 62 kvinnor (9 kvinnor och 30 män antogs). Musikproduktions-programmet vid Linnéuniversitetet hade liknande siffror för samma termin: 209 manliga och 56 kvinnliga sökande (2 kvinnor och 20 män antogs). Fristående kurser samt Kandidatprogram i Musikalisk gestaltning vid Örebro universitet spär på statistiken, antalet manliga sökande till hösten 2017 är det tredubbla i förhållande till kvinnliga sökande.

Om vi istället kikar på de, om än få, utbildningar på högskole- och universitetsnivå som finns för den som är intresserad av arbete inom event- och musikbranschen är könsfördelningen en annan. Programmet Music & Event Management på Linnéuniversitetet hade 185 kvinnliga och 92 manliga sökande för hösten 2017 (38 kvinnor och 18 män antogs). Programmet Event Management vid Högskolan i Borås hade 559 kvinnliga och 147 manliga sökande (46 kvinnor och 4 män antogs).

Vill vi med stöd av denna småskaliga efterforskning, göra en pessimistisk framtidsanalys, verkar det som att män fortsatt kommer sitta bakom ljudspakarna (och stå bakom Taylor Swift på galorna). Att unga kvinnor tvivlar på sin tekniska förmåga och sin kompetens att klara av mansdominerade yrken medans unga män, inte tycks tvivla alls på vad de klarar av är vansinnigt sorgligt. Positivt om något är kvinnors stora intresse för att vilja befolka event- och musikbranschen som duktiga projektledare. En skämtsam tröst är väl också det faktum, att kvinnor i större utsträckning än män tar högskole- och universitetsexamen*. Låt oss hoppas att de 11 antagna kvinnorna på musikproduktionsprogrammen hösten 2017 fullföljer utbildningarna och har samma självförtroende som Laleh, för världen behöver er.

Grundaren av WAM, Terri Winston, förespråkar i en intervju av Audio Media International, jämlik fördelning av kön samt minoritetsrepresentation inom ljudproduktion och musikindustrin: “Hire more women and people of colour. Reach out to local schools and universities to find potential candidates outside of your immediate network. Research online and examine critically what it means to have an inclusive and welcoming workplace." Winston framhåller även vikten av representation i paneler och workshops, och tipsar om inkludering i ett tidigt skede: “Including women and other minorities in initial planning stages can shape the content of your program and also widen your audience. It’s critical for women and other marginalised people to see role models and possibilities in the industry represented at industry events in order to increase diversity in the industry."

Mångfald, representation, inkludering, identifikation. Visst har vi hört dessa ord förut, men faktum kvarstår att dessa vackra ord behöver sägas ofta, men framför allt omvandlas till praktik i hela Norden. I Sverige är vi snabba med att slå oss för bröstet; ”hallå jämställdhet arbetar vi ju med”, och visst kan några av oss stoltsera med goda siffror, men att som jämställd musikorganisation, jämställd festival eller jämställt skivbolag luta sig tillbaka när siffrorna är goda och hävda att jobbet är gjort? Nej, ansvaret slutar inte där. Att dela med sig av kunskap till grannen bredvid är kritiskt för att uppnå en bestående förändring. Musik är en global marknad, hjälper vi inte andra i vår omedelbara närhet att nå jämställda mål kommer vi ingen vart, vi måste alla dra åt samma håll. Så här såg siffrorna ut (enligt PLURALISTERNE) för Danmarks största festivaler i år:

Roskilde Festival: 84,26% manliga akter / 15,74% kvinnliga akter
NorthSide: 90,43% manliga akter / 9,57% kvinnliga akter
Smukfest: 86,90% manliga akter / 13,10% kvinnliga akter
Tinderbox: 92,69% manliga akter / 7,31% kvinnliga akter

När ytterligare en aspekt kommer på tal, att boka jämställt på festivaler också inom respektive genre, blir det lätt en suck eller två: ”jovisst, men kan inte det komma sen?”. Fast varför ska vi vänta på det? 2017 bevisade väl om något, genom #metoo, att förändring inte behöver vara ett trappsteg i taget, förändring kan ske på alla nivåer – samtidigt.

”I genomsnitt ökade lyssnandet på hiphop med 74 procent det senaste året”.

Hiphop. Det var ju där vi tog sats i den här krönikan, och visst har vi märkt de senaste åren hur hiphoppens popularitet ökat, inte minst hos manliga musikjournalister som plötsligt verkar veta de mest obskyra detaljer om denna genre. Nörderiet, många mäns främsta vapen, ofta läckert pläterat i hävdelsebehov, kunskap är makt och den som vet mest vinner i livet – eller? Nåja, vi ska inte lägga alltför stor vikt vid vad denna nyfunna förälskelse hos vissa är sprungen ur. Hiphop uppmärksammas och ingen är gladare än den här pennan. Men att subkulturen hiphop nu befinner sig i ett stort kramkalas världen över, kommer troligtvis få följder, frågan är bara vilka? Några kepsar kommer säkert stänga in sig bland vinylerna och muttra att det var bättre förr. Men några kommer kanske också få upp hoppet, om att de vackra orden signifikanta för hiphop: mångfald, representation, inkludering, identifikation – får verkligt gehör, och att makthavare (inte bara inom musikindustrin) tar det där som makthavare bör, nämligen ansvar.

Det är märkligt, är det inte? Ur fantastiska kvinnokön föds vi, tillsynes perfekta varelser från topp till tå. Nakna, med hjärtan öppna för tillit och omvårdnad. Skrikandes med röster som hörs, oavsett vårt ursprung och könstillhörighet. Människan, en fulländad skapelse, redo att bemästra de allra svåraste ting, ändå fortsätter världen år 2017 att vara en kaotisk plats.

 

”Broken. From the bottom of my heart,
I am so so sorry. I don’t have words”
 – Ariana Grande, 2017

 

*En trösterik illusion snarare. Högskole- och universitetsexamen hos kvinnor betyder inte att jobb går till kvinnor. I en artikel i Dagens Juridik påvisar siffror från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) att fler kvinnor än män tar examen från juristlinjen, men att männen ändå har lättare att få arbete utan att ha tagit examen. Att det troligtvis ser likadant ut i andra branscher behöver man väl ingen examen för att räkna ut.


Årets album
Cezinando – Noen Ganger Og Andre

Likt förra året kniper ett norskt album från en ung artist titeln ”Årets album”. Att det i år skulle bli albumet av Cezinando var förhållandevis givet, för 2017 har i mångt och mycket känts som en väntan på en efterlängtad baby, och den 6e oktober kom så äntligen Noen Ganger Og Andre. Kristoffer Cezinando Karlsens minialbum Barn av Europa var en av de bästa releaserna inom nordisk urban musikflora förra året, och i en intervju med YLTV förklarar Kristoffer att hiphop (i Norge) är den nya popmusiken, att han vill vara ett alternativ inom urban genre, och att han inte har något emot att vara ”han med texterna”. 2016 vann han också i kategorin årets textförfattare under Spellemannprisen.

Noen Ganger Og Andre är ett konstverk som väcker vad verkligt bra album gör: omväxlande väderlek över den inre känslohimlen. Ömsom grått, ömsom blått. Ömsom vått, ömsom torrt. Ömsom stark vind, ömsom en stilla smekning. När de 11 spåren tystnat är världen med ens sådär perfekt som den bör kunna vara, åtminstone musikmässigt. Det är också ett album signifikant för vår tid, för ju populärare hiphop blir som genre, desto viktigare blir det att stelbenta manliga ideal inom urban musik ifrågasätts och stöps om. Lyckligtvis producerar dagens SKAM-generation nya starka förebilder på löpande band – Cezinando känns som en sådan.

Kristoffer la balettskorna på hyllan, bestämde sig för att bli artist med en vilja att bli störst. I år hamnade han på plats åtta över de mest spelade norska artisterna på Spotify. Det är imponerande målmedvetet.

Årets tre bästa nordiska urbana releaser
Linni – Maksimum, Ikhana – Zebrelli, Simon Emanuel – Skyll På Sthlm

Urbana artister i Norden som gett ut grymt bra musik under 2017

Adrijana, Alpis, Angelo Reira, Aurelia Dey, Aron Can, Artigeardit, Amanda Delara, Amin, Ayla, Antonio D, Arif, Bac Nini, Benal, Berd, BONBON x YRA, Conakry, Cora Onori, Cherrie, Charlotte Dos Santos, Chapee, Cikada, Daggi Zegreat, David Dieu, DC Grimsta, Denz, Edu, Embee, Emil Kruse, Erk, Fricky, Frida Scar, Floni, Gilli, Guleed, Gina040, Gonza-Ra, Graa Sky, Ham VolKan, Hannes, Ivan Ave, Ivory, ICEKIID, Jireel, Jamie Kamara, JËLLY, Jesper Grønn, Jonas V, JUVIIAA, Jimi Somewhere, Kaah, Kaliffa, Kube, Kamelen, KingSkurkOne, Kumba, Lord Siva, Linda Pira, Lucas Nord, Lars Vaular, Lars Virkli, Linda Vidala, Larsiveli, Makko Makeba, Myra, Molo, Marcus Gordon, Marianne Da Cruz, Marie Dahlstrom, Muhammed Faal, NicVibe, NODE, Niklas Von Arnold, Ozzy, Pede B, Papi Pul, Ros, RAHIMIC, Stor, Sammy & Johnny Bennett, Sebastian Da Costa, Shaqdi, Simon Bilbomb, Syster Sol, Sivas, Skander, Snow Boyz, Sushi x Kobe, SONNY, Slim Prince, Stina Velocette, Store P, Sindri, Snövit, Signe Anna, Slackin’ Beats, Tawyy, Tippa-T, TILDA, Truly Danny, Tobias Rahim, Vegard Vers, YUNG, Yung Smul

Lyssna på alla här

Fina album och EP:s har vi även fått från dessa under 2017
The War On Drugs, Summer Heart, Ji Nilsson, Nanna.B, Snoh Aalegra, Yung Lean, Anna Of The North, Pale Honey, Ane Brun, Anna Ternheim, Kelela, Anana, Rapsody, Feist, Big K.R.I.T., Kendrick Lamar, Future, J.I.D, xxxtentacion, Bladee, Vince Staples, SiR, PARTYNEXTDOOR, The xx, Stormzy, Thundercat, Jens Lekman, Sango, Bonobo, Daniel Caesar, Melody Carlsson, Linn & Freddie, Oddisee, GoldLink, Vaz, Jennie Abrahamson, My Bubba/Elsa Håkansson, Jacques Greene, Son Little

Årets tio bästa konsertupplevelser
Lizzo (30 Days in Chicago)
Vince Staples (Øyafestivalen)
Saint (by:Larm)
Broen (by:Larm)
Jimi Somewhere (by:Larm)
Amanda Delara (by:Larm)
Linda Vidala (by:Larm)
Jorja Smith (30 Days in Chicago)
Broder John (Where’s The Music)
Junglepussy / BIA (30 Days in Chicago)

Årets festivalspelning
Lars Vaular på Øyafestivalen

Årets roligaste klubbspelning
Snow Boyz i Oslo under Øyanatt

Årets bästa klubbupplevelse
DJ Zora Jones, DJ Soldal och DJ Svani i Oslo under Øyanatt

Årets låt
Yung Lean – Red Bottom Sky

Årets tio mest repeterade låtar
Myra – Link Opp
The War On Drugs – Up All Night
Lord Siva – En Som
Summer Heart – 101
Store P – Dypt
Embee & Ayla – The Air
L.U:N.A – Eg Er Lei
Bac Nini – Mindre Svag
Ji Nilsson – Save Me For Later
Simon Emanuel – Nya Beroenden

Årets mest repeterade instrumentala
Yung Sherman – Innocence (EP)
Blezz – Nangilima (EP)
Fontän – Fontän (Album)

Årets mest repeterade EP
PARTYNEXTDOOR – Colours 2

Årets härligaste kärlekshyllning
Fricky – Hon Få Mig

Årets musikinitiativ 1
Stina Velocette skrev och tillägnade låten Ska Det Va Såhär till alla som vittnat under #metoo.

Årets musikinitiativ 2
Kapten Röd bjöd in alla på konsert oavsett plånbok med turnén Hundralappen.

Åtta bra videor som stack ut under 2017
Yoguttene – Hasj Og Høykultur
Young M.A – Walk
BbyMutha – Rules
African Sunz – Sånn Går Det (Dance Video)
Lizzo – Water Me
Myra – Link Opp
Antonio D – Allt E Cool
Adée – Make My Day

Årets sommarprat
Lisa Ekdahl

Årets bästa låtar i urval

Årets vackraste citat
Danska skådespelaren Bodil Jørgensen i Eurowoman:

”Mens man hører rådhusklokkerne eller radioavisen, er det vigtigt, at man også fatter evigheden. At man forstår de dybere og stærkere toner i livet. Mens tiden går, og klokken slår, skal vi forstå, at der er noget, der er større og vigtigere end os. For mig er evigheden, når jeg ser solen gå ned i havet og blande sig med vandet. Det er et meget stærkt billede på evigheden. Jeg forstår den ikke, og jeg rummer den ikke, men jeg synes, det er dejligt at tænke på den. Det føles som noget blødt, jeg kan lægge mit hoved på.

Selv om jeg ved, at jeg skal herfra, fortsætter livet. Solen står op igen, der kommer lys, og det er vidunderligt.”

LÄS OCKSÅ: Årets bästa album 2017 – redaktionens val


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA