x

"Jag utvidgar texten för att jag utvidgar melodin"

"Jag utvidgar texten för att jag utvidgar melodin"

Vi möts upp i en studentkorridor, mitt i Majorna. I en etta, nostalgiskt inredd välkomnar Mathilda Brink mig. En 21-åring som för några år sedan tog sitt pick och pack och begav sig till Göteborg. Musikmässigt balanserar hon idag stadigt på en skör tråd av välljudande samspel. Att en flytt från hemorten Uddevalla skulle gör att allt tog fart, vem kunde förutse det? Vid sin sida, enda från gymnasietiden har Molly Browne (trummor), Georgia Wartel Collins (bas), Oskar Nyman (synt och orgel), Eli Ulfhammer (flöjt och saxofon), Casper Lundström (bas) följt med. Ett debutalbum är på ingång och vi längtar.

Vem är Mathilda Brink?

– Jag är en som vill spela musik! Jag har typ alltid velat spela in en skiva och nu gör jag det. Det passade i tiden och jag känner att jag har hittat hur jag vill låta, på något sätt. Jag har hittat folk som jag vill spela med och en jag vill spela in hos.

gallery_large

När fann musiken en plats i ditt liv?

– Den har alltid funnits där. Jag är uppväxt med en pappa som spelar synt, en mamma som sjunger, väldigt opretentiöst. Jag har alltid haft musik hemma och min storebror var den som spelade gitarr. Jag snodde hans gitarr och så visade han mig hur jag skulle spela. Det bara fanns där, det var inte så svårt att få tag på, om man säger så.

Är det något speciellt minne du har som just härrör musiken?

– Det finns många olika sådana minnen på nått sätt. När jag började sjunga fick jag spela på skolavslutningen själv och testa att spela för andra. Det var då jag fattade att det här är väldigt roligt. Men när jag förstod att jag verkligen på nåt sätt ville spela ute och liksom spela in var ändå ganska sent. Har ju alltid haft det i baktanken, men förstod det verkligen först för två-tre år sen bara.

”På ett sätt proggigt, på ett sätt lekfulla kaskader av ljud/oljud”, sa GAFFA så fint. Är det här en rättvis bild? Är det här låten Sonja?

– Det tycker jag på något sätt, det är ju verkligen något jag vill ha i alla mina låtar, just nu känns det som! Jag tycker det är kul att experimentera och se hur långt man kan gå.

– Jag hade väl en grund på Sonja, jag hade ju ändå hur jag ville att det skulle bli tillslut, men det är ju de (bandet) som formar kakan typ, så att det blir det. Sen bara blev det att vi tog fram de oljuden på nått sätt, från gitarren. Det känns som att det är väldigt mycket slump alltid, vilket är ganska gött.

Du har ett spår med titeln Bohuslän. Varför?

– Jag började med den låten i Uddevalla, där jag är född och har min familj. Då blev det Bohuslän för att den handlar om när jag flyttade till Göteborg. Jag har alltid tänkt på Uddevalla som att det inte är någonting att ha men sen när jag flyttade därifrån började jag romantisera det väldigt mycket, Bohuslän, somrarna, barndomen. Det blev en grej som blev ganska stark och jag ville skriva för att försöka släppa. Jag har alltid velat komma därifrån och när jag väl gjorde det så förändrades bilden, vilket var väldigt bra.

Du är någonstans mellan visa och grunge. Var hittar du inspiration?

– Jag visste typ att det skulle skapas någon typ av kontrast om jag gillrade med svenska och typ gitarrer och soundet från amerikansk rock. Det är kanske på det sättet man vill säga att det är ”visa”, lite på melodierna som är långa och varierande.

– Jag lyssnar inte så mycket på svensk musik, det har bara blivit så, jag vet inte varför det kommer sig att jag började sjunga på svenska. Jag började skriva på svenska, för att testa det och för att jag lyssnade väldigt mycket på progg när jag gick på gymnasiet. 

I Nyinflyttad sjunger du ”… skjut dig hårt, ser vart du står, släpp taget om dig…” djupt och fint! Vilken betydelse har själva texterna för dig?

– Det har betydelse. När jag började skriva på svenska tyckte jag att det blev väldigt naket, på nåt sätt svårt att komma ifrån att det på nåt sätt är töntigt. Jag har försökt att vara ganska diffus, jag vill inte vara så tydlig med vad jag menar. Jag har hittat andra vägar inom det och det blir ju ändå lite tydligt till slut.

Hur trevar sig textraderna fram?

– Med vissa blir det väldigt snabbt, det låter så himla klyschigt, men med vissa kommer jag inte ihåg när, hur eller var jag skrev de, för det bara hände liksom. Men vissa låtar skriver jag kanske på mellan två-tre månader, för att det inte flyter på bra. Det kan vara att från meningar, till nåt jag kommer på när jag gör nåt.

Det känns som att du berättar olika historier. Hur blir idéer till verklighet?

– Jag tänker och överanalyserar. Ofta utvecklar jag saker som hänt, i mina tankar och då blir det till en historia.

Vad handlar Freddie Var Förstörd om?

– Den första singeln handlar om perioden efter att jag flyttade. Bohuslän-singeln handlar om hur jag ser på barndomen. Freddie handlar om hur personer som man haft nära förändras i ens ögon när man blir äldre, det är svårt att prata om det för att de fortfarande ser en som ett barn.

Hur växer sig melodierna fram?

– Jag skriver ofta ackord och brukar sen improvisera fram melodi. Vissa låter kasst medan vissa låter bra. Det blir oftast att det första utkastet, ju mer jag sjunger på det formas det till något mer stabilare. Melodi och text följer varandra, jag utvidgar texten för att jag utvidgar melodin. De går väl lite jämte varandra.

Jag får känslan av att du hellre önskar stå som en ren, skär och unik artist framför en mainstream sådan. Hur ser du på artisteri och konstnärskap?

– Jag har väl tänkt att det är något man får utlopp för när man gör andra saker. Det är ju alltid typiskt svårt att hålla på med musik och sina grejer helt utan något annat. Jag tänker att varför folk håller på med kreativa saker är för att rymma ifrån vardagen, för att man bara måste. Jag kan inte tänka mig att göra någon annan musik än den jag skulle lyssna på. Jag håller hellre på med musik hur jag vill än att skriva radiohits och få massa pengar.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA