x

INTERVJU: #Dödvinkel – inte längre dold utan fullt synlig

INTERVJU: #Dödvinkel – inte längre dold utan fullt synlig

Debutalbumet Nyanser Av Blått hyllades totalt, skildringen av hemorten genereras med stolthet och skräckblandad förtjusning. Detta var 2015, nu 2018 är Keya äntligen tillbaka. Fredag 4 maj släpps #Dödvinkel. Vi ringde upp för ett snack om musiken, frånvaron, livet och studierna.

Du säger att ”min frånvaro börjar, paradoxalt nog med det jag berättar om på albumets sista spår: Sista Natten I Borås.” Utveckla!

– Det jag menar kort och gott är en händelse för 2,5 år sedan. En händelse som inträffade efter mitt första album och där en hel del saker hade hänt med mig, musikaliskt, uppmärksamhetsmässigt. Den resan var en tankeställare för mig. Nu har det gått ett tag sen jag gav mig in (i branschen). Vad vill jag göra? Trivs jag? Vad vill jag förändra? Det var mycket turbulens, det fick mig att omvärdera mig, min karriär, för att bana vägen för mitt nya stadie.

Varför #Dödvinkel?

– Det är ett ord jag och mina vänner brukade använda back in the days, ett uttryck. Jag har varit borta ett tag, varit frånvarande, lite unexpected, jag spelar ju basket, det är en term inom basket också, att man är lite dold och dyker upp från ingenstans, det kändes naturligt.

Får känslan av att du ser musik som en konstform. Att det är ett sätt att förmedla budskap, berätta historier och väcka tankar?

– Ja! Hela den här plattan är mer eller mindre konstmelodier, berättelser, händelser som jag varit med om under åren. Det är lite av en novell, kapitel med olika berättelser, det är en hel del saker. Har försökt ta tillbaka glädjen i att göra musik. Som artist och låtskrivare har jag en bred erfarenhet av att göra denna typ av konstform. Det är vad jag försökt samla på den här skivan, med olika typer av musik.

Tror du att det är möjligt att förändra tankesätt och strukturer hos folk med hjälp av musik?

– Alltså jag tror definitivt att det som konstform och uttrycksform har den möjligheten, det är upp till vad och en att göra det. Man måste fråga sig "vad kan jag göra?" Jag har en viss typ av påverkan, på grund av min bakgrund. Jag har en del unga som följer mig, det är kruxigt … Jag försöker att inte sätta den pressen på mig. Jag är inte ensam.

Du har levt lite i skuggan de senaste åren. Har det gjort att du känt någon typ av prestationsångest? Av att inte ständigt ”leverera”? Det känns som att musikbranschen kräver att man måste vara DÄR hela tiden …

– Ett tag gjorde jag det, jag lät utomstående faktorer komma åt mig … Samtidigt vill jag ha musik hela tiden. Med denna skiva kände jag dock, "Vad vill jag? Vad känner jag?" Jag har samtidigt varit lite småaktiv under denna ”paus” ... (Vi har bland annat sett Keya i Lyckliga Gatan och på Fångarna På Fortet). Det här arbetssättet att gå in i studion, att låta musiken tala har varit en stor fördel för mig. 

Artikeln fortsätter under låten.

I #Dödvinkel är det inte bara musiken, utan andra former av uttryck som förekommer, tänker främst på låten Focus.com. Den inleds med en välkänd röst, från ett viralt instagram-inlägg visst?

– Ja precis! Jag hade hört den, tyckte hon var så klockren. Vi satt och kollade på det i studion ... Vet inte vem det är och för mig spelar det ingen roll, så länge man har det rätta tankesättet så är det gott och väl. Jag har hållit på med idrott hela livet och har alltid haft den inställningen. Jag kände igen mig i henne.

– "Vi skulle kunna använda den i musiken" tänkte vi. Jag kände att det där tankesättet skulle passa i den där låten. Att oavsett var du är, är en ny dag en ny dag, försök göra det bästa av den.

Och låten Radio 164.34? Tänkte direkt på en postadress? Och är det taget från en verklig händelse?

– Haha, det är en tio-poängare, visst är det det! Ja, mer eller mindre, vi har fått gå in och ändra lite.

Du är ju en förebild för många, inte minst i våra förorter … och du har makten att förändra i och med det! Hur känner du kring den rollen, att vara just en stark förebild?

– Bra fråga! Jag tror och har förståelse att många yngre är omkring mig och i min omkrets. Det får en att fundera lite extra, skulle inte vilja byta bort det mot någonting men det får en att tänka extra mycket och typ ”kan jag göra så här?”. Jag vet inte om det kommer från att jag är uppväxt där jag är uppväxt.

Du är ju bara 25 år, hur kan man som ung känna att man kan vara med och förändra samhället?

– Det handlar om vilken typ av förändring man vill göra. För mig, har ju hållit på med idrott, studerat lite och håller på med musik nu och om jag kan få folk att tänka annorlunda och belysa situationer, skina lite ljus på situationer, att få folk att känna igen sig att få folk att tänka annorlunda är det bra.

Artikeln fortsätter under bilden.

gallery_large

Utöver en karriär inom musiken har du även studerat på universitetet! Varför sociologi och pedagogik?

– Jag vet inte! Det var bara ett val jag gjorde. Min far ville att jag skulle plugga statsvetenskap, men var inte så intresserad av politik. Har alltid varit intresserad av samhället, det kommunikativa. Det var ganska naturligt, det föll sig naturligt.

Känner du idag att du kan koppla samman din examen med musiken? Att du kan ta nytta av det du lärt dig och ytterligare förstärka musiken?

– Det tror jag definitivt! Det får mig att tänka annorlunda, att använda ett annat typ av språk. Det får mig att tänka annorlunda i hur jag skriver. Speciellt i att påverka! Det är med i vardagen, det är mäktigt. Man får försöka använda det man ha fått till sig.

Vad vill du säga till alla som kämpar med musiken?

– Jag hade precis en diskussion om den här frågan med en vän, som fick mig att tänka om. Hade en tid då jag jobbade och jobbade men kände att jag aldrig fick någon utdelning och då sa han att; ”I slutet av dagen har du, bror, gjort musik sen du var 15 och det kanske inte blir som man tänkt i slutändan. Att det kan ta längre tid än man tänkt, men att det är okej”.

– Det fick mig att känna hmmmm … Men samtidigt ett lugn, man får acceptera att det tar tid, acceptera den hårda vägen … Att det är jobbigt, att man inte alltid vill … Vägen är inte rättvis, den är tuff. Det är bara att vänta, universum kommer att ge tillbaka.

– Alla har inte samma förutsättningar och det är inte alltid lätt. Det är kanske lite filosofiskt detta men ja.

Några sista ord?

– Vill säga tack till alla som lyssnar på min musik och ser fram emot att släppa mer musik. Håll huvudet högt, så ses vi.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA