x

INTERVJU: Den mörka undertonen

INTERVJU: Den mörka undertonen

Fiktionen. Att försätta sig själv i en annan värld och flytta fokus från sig själv. Det blev nyckeln till låtskrivandet för Bror Gunnar Jansson.

– Det var när jag började använda mig av karaktärer som det lossnade på riktigt. Det gjorde det enklare för mig att börja skriva när det inte bara behövde handla om mig själv. Det gjorde det kul istället för tungt och ångestfullt.

Han fortsätter:

– Det finns väldigt mycket en bild av att allting ska komma från en själv och det självupplevda när det handlar om musik. Den bilden finns inte alls när det kommer till film eller böcker, bilden av äkthet och sådär. För musiken som sådan kan ju vara hur äkta som helst oavsett med vilken intention den görs. Bilden är ofta att man ska analysera konst, men på många vis kan det vara ointressant.

Han kallar det southern gothic

När du lyssnar på Bror Gunnar Jansson befinner du dig i en säregen, suggestiv musikalisk värld med såväl blues- som country och folktoner. I Sverige har han liknats med Daniel Norgren, tankarna går också till Tom Waits. Southern gothic är ett begrepp Bror Gunnar själv använt för att beskriva sin musik.

Det är någon form av samlingsbegrepp för film och musik med mörk underton. Jag tycker att det finns en nordisk stramhet i musiken med. Även om vi gärna tar grejer och kallar för ”våra” här.

– Jag tycker mycket om serietidningars uttryck, att det kan vara framtid, dåtid och nutid på samma gång. Jag har alltid varit fascinerad av den typen av mörker som finns i mord- och spökhistorier? Människan har väl alltid varit det? Framför allt nu med alla poddar, serier och så som handlar om sånt där.

I Bror Gunnar Janssons universum får vi bekanta oss med ett antal karaktärer, så som den otursförföljde exilkubanen och boxaren Butch. Bror Gunnar berättar om en annan av dem, William. Han förekommer i bland annat låtarna William Is Back och William Joseph Dean.

– Han är inspirerad av Ed Gein, som bland annat Hitchcocks Psycho bygger på. Men också från en gammal sägen från Lerum där jag växte upp. En ond länsman för längesen som förpestade byn. Till slut så tröttnade byborna på honom och hängde honom i Lerums största träd. Sedan dess har det trädet kallats Länsmanseken. Men under ett vårregn föll trädet plötsligt hop. Jag lekte vid det trädet när jag var liten.

Kan man hitta spår av dig i karaktärerna?

– Jag gillar deppiga, mörka och ondskefulla grejer, men jag hoppas att jag inte är så ondskefull själv så jag hoppas att det inte finns så mycket av mig i dem.

True Crime-blues

Om fiktion och karaktärer är det som dominerar när vi tittar i Bror Gunnars backspegel, är ambitionen när det kommer till nästa skiva en annan.

– Den konstnärliga ambitionen har jag helt klar för mig, resten är väldigt löst i kanterna. Men jag tänker skriva en skiva som är inspirerad av road movies och av true crime.

Han berättar att han skrivit låtar om både nutida och historiska mordfall. En låt handlar om Catrine da Costa.

– 1984 hittade man olika delar av hennes kropp i svarta sopsäckar. Hon blev styckad. Men man hittade aldrig huvudet. Det är fortfarande ett olöst fall. Berättarjaget är Catrine da Costa själv efter sin död.  

En annan sång tar sin utgångspunkt i händelser som utspelade sig väldigt nyligen.

– Så sent som i vintras skedde ett mordförsök och ett mord alldeles runt knuten här i Högsbo där jag bor. Man vet inte riktigt hur, men någon med kniv högg ihjäl en man.

Efter att ha haft stora framgångar i Frankrike, inte minst med senaste dubbelalbumen And The Great Unknown Pts. 1 & 2. vill han nu ge Sverige en ärlig chans.

– Det har gått väldigt bra i Frankrike och däromkring, men inte som jag önskat här i Sverige. Förra året försökte jag göra mer här hemma och det rörde på sig lite. Jag kommer spela mest i Sverige i sommar och höst.

Om han vill flytta fokus från sig själv i texterna, handlar det på scenen mest om honom själv. Ofta benämnd enmansorkester.

– Jag tycker att det händer magiska saker när jag kan sitta själv med en publik och göra något tillsammans. Att spela trummor, gitarr, slagverk, sång, lite synt. Lite av varje. Jag gillar att krångla till det för mig och att göra upplevelsen till något helt annat än på skiva.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA