x

"Man måste ta det seriöst, respektera sin egen kreativitet"

"Man måste ta det seriöst, respektera sin egen kreativitet"

Simon Superti har gjort musik i drygt femton år och har länge figurerat på den svenska hiphop-scenen, men då främst som producent åt andra. Först nu släpper han sitt egna debutalbum, PRODOTTO. GAFFA tog ett snack med Simon inför releasen, om musik, kreativitet och om ett mycket speciellt musikminne.

 – Det är en skiva som handlar om vad jag har gjort med mitt liv, och vad som har krävt för att jag ska komma dit jag är idag. Där jag beskriver relationer och insikter, berättar Simon Superti om PRODOTTO och fortsätter:

 – Jag skriver ofta texter för att lära mig något själv, för när jag skriver så ser jag det objektivt. Det låter klyschigt men jag skriver väl av mig, om vad jag känner och om det som finns runtomkring mig. Jag skriver ingen musik bara för att skriva en låt liksom. Det blir alltid ett utdrag ur mitt liv. Det är sån musik jag gillar att lyssna på själv, texter där folk pratar på riktigt. 

Vi pratar om att använda skrivandet som ”terapi” och hur det känns att släppa låtar när man skriver så ärligt och självutlämnande.

 – När låten är ute slutar jag bry mig, eller inte slutar bry mig om den. Men jag slutar lyssna på den och slutar analysera den som man gör innan. Jag känner ju mig själv så det är bara skönt på något sätt. Att få det sagt så behöver man inte säga det igen. Men det är klart, när morsan eller mina äldre brorsor undrar vad jag menar med vissa saker så får jag ju stå för det… men det är ofta saker jag redan tagit med min omgivning. Så det är ju aldrig en chock för dom att höra min musik.

LÄS OCKSÅ: Way Out West bokar ikoniskt band

Han fortsätter berätta att han skulle ha svårt för att skriva själlösa grejer, och att det alltid finns en eftertanke i hans musik.

 – Det finns en låt på skivan som heter Singel I Natten, när man lyssnar på den låter den först som typ en vanlig partylåt. Den börjar liksom dansant och man sjunger om en tjej som festar. Men på andra versen går den djupare på djupet om hur vi alla egentligen känner samma sak, att vi vill fly från verkligheten genom att ha kul typ. Så även om det låter som en vanlig partylåt så försöker jag få med någonting annat. Något att tänka på. Så det blir lite som en brainwash, en catchy refräng och upptempo beat men med någon knowledge (skratt.)

När Simon gör musik handlar det mycket om feeling. Låten Aska skrev han knappt överhuvudtaget innan han spelade in den.

 – Den låten kom bara till mig, den gjordes på typ 20 minuter. Jag skrev några stödord men jag hade liksom inte fokus nog att skriva färdigt så jag gick bara in och la nåt. Vi gjorde två tagningar och andra tagningen är det man hör på låten. Den låten är inte den mest tekniska eller välarbetade låten jag gjort, men den är en känsla känsla tagen ur en tidpunkt som vi bevarade. Och jag fick till den formuleringen som jag sagt till mig själv i flera år, ”definiera ditt problem så finns det inte kvar.” Det är verkligen något jag levt mitt liv efter, att så fort man ser vad problemet faktiskt är så finns inte problemet kvar, utan bara lösningen. Det fick jag med i den utan att faktiskt tänka på det så mycket. 

Artikeln fortsätter under videon.

LÄS OCKSÅ: D.J. Fontana är död

Hur skriver du vanligtvis musik?

 – Så fort jag kommer på en idé eller en textrad så försöker jag spela in den på röstmemo. Just för att jag tar det seriöst, den lilla idén kanske blir världens bästa låt. Man ska aldrig ta det för givet, att ”den där idén som kommer till dig när du ligger och sover den kommer du komma på på morgonen igen”, för det gör man oftast inte. Man måste ta det seriöst, respektera sin egen kreativitet nog att veta att det inte finns några tidsramar eller schema för när kreativitet finns. Du kan behöva gå upp 6 på morgonen för att producera och sen inte sova på två dagar för att du inte kan. Men den idén gav dig en låt som hänger kvar resten av ditt liv.

Är det viktigt att det visuella typ omslag och videos hänger ihop med musiken?

 – Ja, jätteviktigt. Jag tycker det är minst lika viktigt. Jag kan ju känna låten, jag ser alla bilder. Och du kanske känner exat samma sak, men en tredje person är inte lagd åt det hållet. Då måste man ha en video eller art work som går ihop med visionen man själv vill förmedla. Samtidigt kan ju den visionen man förmedlar också uppfattas annorlunda, men då har man iallafall en grund. Men jag gillar också att göra ganska abstrakta videos som inte säger så mycket. Just för att man ska kunna ta till sig musiken.

LÄS OCKSÅ: Tungt stjärnpacket intar Sverige

Vad lyssnar du själv på?

 – Jag är väldigt genrelös, men jag lyssnar på mycket oldies. Gammal soul, gammal reagge och självklart gammal hiphop. Mycket gammalt. Jag är inte så uppdaterad på ny musik även om jag måste så lyssnar jag själv inte så mycket på sånt.

Hörs det i dina låtar?

 – Jag kan nog höra det på vissa ställen. Men det är ju inte alls samma musik, men jag kan höra influenser jag fått. Typ teknik, hur man sjunger eller såna små grejer. Som, jag är ju ingen sångare från början men jag har lyssnat mycket på Stephen Marley och Bob Marley och kände så, vadå om dom här kan sjunga så borde väl jag kunna göra det? Dom lever väl inte heller så jävla hälsosamt, (skratt) och dom är ju inte direkt Pavarotti. Men nej jag tror inte man kan höra det så mycket i själva musiken.

Vilket är ditt starkaste musikminne?

  – Jag har några stycken, men mitt absolut största musikminne… ska man bryta det i GAFFA? Det är lite kontroversiellt kanske, om det inte funkar i GAFFA har jag ett annat vi kan ta.

Simon skrattar och berättar om ett minne när han som femtonåring spelade på Hammarkullekarnevalen inför 2000 pers, och tillägger ”det här kan du ha som backup.”

 – Men mitt absolut största musikminne är från Täbyanstalten där jag fick tillbringa lite tid av olika anledningar. Det var en onsdag, man fick sina pengar på onsdagar och kiosken var öppen vilket betydde att alla hade cigaretter. Det var också då den där tjejen hade blivit ihjälslagen när hon jobbade som häktesvakt, så samlades ute på gården på för det skulle vara en tyst minut.

LÄS OCKSÅ: Ghosts Metallica-hyllning – en världsnyhet

 – Sen efter ett tag kom det en kille med gitarr och satte sig och började lira lite och jag började sjunga med. Och efter en stund satt vi där, 20 intagna från olika länder i olika åldrar och trummade och sjöng med. Njöt av musik. Och medans vi gjorde det började plitarna organisera sig runt oss och trodde vi skulle starta någon protest typ. Men alla bara satt där, sjöng, trummade och lallade med. Det är svårt att beskriva det såhär… men det är det starkaste jag varit med om. Alla mådde bara bra. Och på något sätt fick jag och den här killen som spelade gitarr ihop ett tjugotal intagna som aldrig hade pratat med varandra annars, att sjunga och dansa tillsammans i en hel timme. Den grejen, att kunna göra musik på det sättet, att kunna få det att kännas så bland så mycket folk på ett sånt ställe i ett sånt läge. Det är det absolut starkaste musikminnet jag har. 

Lyssna på PRODOTTO här under: 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA