x

10 dagsfärska album du bör kolla in

10 dagsfärska album du bör kolla in

Franska Trion – Blod På Våra Händer

Det handlar om intensitet i varje ton. Det handlar om en så närvarande röst att du tror på varje ord. På Blod På Våra Händer är den karakteristiska ljudbilden bevarad. Matti spelar fortfarande som om fingrarna blöder. Hans lyrik och förmåga att försätta lyssnaren i ett hissnande, efter andan-letande tillstånd är närmast unik. (Pontus Bark)

Mark Lanegan & Duke Garwood – With Animals

Den raspiga rösten och den ljusskygga ljudbilden. Allt är sig likt och inget är sig likt. Mark Lanegan teamar återigen upp med sin like rent röstmässigt, Duke Garwood, och skapar musik för nattvandringar i skogen. Slukas upp av den täta mossan till musik här och nu.

BC Camplight – Deportation Blues

Efter 2015 års How To Die In The North har man stora förväntningar kring BC Camplight. Och visst finns det även här en hel del att hämta. Det spinner och stöter mellan Beach Boys-böljande surfpop, lenaste soul, konstiga Frank Zappa-utflykter, powerpop från The Posies-land, och undersköna pianoballader. Mycket att hämta, många känslor att bearbeta. Mannen bakom detta projekt, Brian Christinzio, hittas även bredvid War On Drugs och Sharon Van Etten. Bara en sån sak!

Blood Orange – Negro Swan

Det är överlag lite mindre funkigt driv än på något av de tre tidigare Blood Orange-albumen samtidigt som touchen av hiphop är betydligt mer påtaglig, men Negro Swan känns också som en helt naturlig uppföljare till Freetown Sound, där det varma, urbana soundet blandat med monologer, nästan som små noveller om olika typer av förtryck och segregation, smyger sig in mellan låtarna. (Jonatan Södergren)

Tunng – Songs You Make At Night

Det här gänget fortsätter att skicka ut urbrittisk electronica. I vanlig ordning är det musik som föder näring ur folkmusiken och som sedan smeks över ett kretskort för att för evigt bli ettor och nollor av grandiosa toner. Gillar du Tunngs tidigare grejer lär du icke bli besviken, om du inte är ute efter några större förändringar det vill säga.

The Lemon Twigs – Go To School

Duon är redan tillbaka med ett nytt album efter förra årets utropstecken till debut. Mycket känns igen. Det är stora flörtar med det sena 60-talet / tidiga 70-talet, det är quirkigt och spattigt och alltid intressant.

White Denim – Performance

Fuzziga gitarrer och explosioner på explosioner. White Denim fortsätter att utveckla sitt sound, nu mer mot ett funkigare håll. En gnutta ELO, en gnutta Thin Lizzy och ibland som ett Ariel Pink utan LSD-trippar.

Interpol – Marauder

Säga vad man vill om Interpol men det finns alltid nåt slags intresse varje gång NY-snubbarna släpper nytt ... och så blir man alltid lätt besviken. Men strunt samma. Spontant är det här ett roligare Interpol än på många år. Låtar i upptempo och en ny lite skitigare stil.

Laurel – Dogviolet

Råa gitarrer och melodier som smittar. Den här britten snackas det en hel del om och det är musik för dig som vill ha en lika pissed som uppgiven PJ Harvey rakt in i samtiden. Missa inte hennes spelning på Debaser i Stockholm, 12 oktober.

Träden – Träden

Träd, Gräs Och Stenar blev Träden och som GAFFAs Jesper Robild säger: "Materialet är varierat – en del klarar sig från större pastischvarningar medan annat är förutsägbart. Först när det sticker ut, som i rejält dröniga OTO eller exceptionellt uppbyggda Hymn kittlar det på riktigt."


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA