28 färska album du bör kolla in

28 färska album du bör kolla in

VECKANS VAL: Molly Burch – First Flower

Med sin egensinniga röst fortsätter Molly Burch förmedla indiefolk som på exempelvis inledningen Candy smakar lite surf. Luftig och soft 60-talsrock för vänner av The Clientele och Julia Jacklin.

Ron Gallo – Stardust Birthday Party

Punk för "oddballs". Ron Gallo leker med toner från 70-talet och skickar ut fuzzig och poppig punk. Det låter som att han ska riva sina föräldrars garage när som helst. Rekommenderas varmt!

Kikagaku Moyo – Masana Temples

Om du vill ha psykedelisk rock som går ner på djupet, då bör du kika rakt in i dessa japaners värld. Här hör vi allt från kraut till indisk raga och acid folk. Långhårigt, LSD-glatt och alldeles fantastiskt.

David August – D'Angelo

David August har beskrivits som en blandning mellan Nicolas Jaar och Nils Frahm. Det är alltså ingen ny spaning, men den är inte mindre korrekt för det. På nya albumet D'Angelo är den kanske mer sann än någonsin tidigare. Det hela inleds med alster som minner rätt mycket om Jaars nedlagda duo Darkside. Såväl Narciso som det påföljande titelspåret skulle kunnat vara hämtade från Jaar och kollega Harringtons gömmor av ofärdiga Darkside-skisser. Det är dunkelt, uppbyggande och med vokaler som flyter runt i produktionen. - Jonathan Eklund

T.I. – Dime Trap

Den amerikanska söderns svar på Jay-Z (som Pharrell Williams en gång i tiden kallade honom) tar här bland annat hjälp av Yo Gotti och Meek Mill. Kan mycket väl vara den här fredagens bästa hiphop-släpp.

Cat Power – Wanderer

Sex år har passerat sedan hennes senaste album, Sun. Där visade Cat Power upp en helt ny musikalisk sida med mer elektroniska inslag. Men på sitt tionde album Wanderer tar hon snarare några steg tillbaka. På ett bra sätt. Här blandas det vackra, nakna piano- och gitarrspelandet som utmärkte henne tidigt i karriären med det något lättsammare souliga soundet från senare år. - Camilla Johansson

High On Fire – Electric Messiah

Matt Pike liknar mer och mer sin förebild Lemmy för varje år som går, och det är på gott och ont. Efter att Sleep gick i graven och Pike bildade High On Fire kändes det ett tag som att bandet kunde bli en förlängning av Sleeps malande stoner rock, fast i högre tempo och med en tydligare låtstruktur.

Sleep har sedermera återförenats och High On Fire har snarare blivit ett Motörhead på steroider. Nu gör de förvisso just den prylen jävligt snyggt, och det finns väldigt lite att klaga på. - Fredrik Langrath

Coheed And Cambria – The Unheavenly Creatures

Ett på gränsen till väl långt album, men det är helt okej när var och varannan låt har hög hitpotential. Musiken flödar, samtidigt svängigt och tungt, Sanchez helt enastående röst fyller rymden och ett nytt spännande kapitel i sagan The Amory Wars är framfött. - Amelie Schenström

Little Jinder – Hejdå

Hejdå visar inte på någon omkullvänd världsordning i Jinders universum. Solen går fortfarande upp i öst, det rör sig fortfarande om kärlekslåtar i dramatisk dagboksform som – om någonting – känns mer relaterbara än klyschiga. Eller är det kanske så att det ofta går att läsa in självupplevt trassel inom ramen för klyschorna? - Jonatan Södergren

Behemoth – I Loved You At Your Darkest

Där 2014 års The Satanist var ett rent mästerverk är ILYAYD ännu ett verk av mästare. Albumet når ändock inte riktigt upp till den integritet, intensitet och musikaliska genialitet som finns hos föregångaren men klår trots detta det mesta i genren och öppnar sig för många spännande lyssningar framöver. - Amelie Schenström

Marie Davidson – Working Class Woman

Marie Davidson skruvar raskt upp tempot på den tuggande basen och vill få oss att ”sweat to be a winner” i aerobictechnodängan Work It. Och mycket som Davidson gör på Working Class Woman är ett vinnande koncept. - Jonathan Eklund

Annelie – Neon Woods

Neon Woods är den andra EP:n i en serie om tre EP-släpp – arrangerad, producerad och signerad Göteborgsartisten och producenten Annelie. Det du hör är en slingrande neonröd tråd av organiskt ihopfogade electrobeats, sprakiga analogsyntar och luftiga körer. EP:n har skapats i andningspauserna 
mellan ett ivrigt turnerande världen runt, genom intensiva studiosessions med effektpåslag och hög experimentlusta.

Areskog & Bergqvist – Slutstationen

Med texter om missbruk, misslyckanden, intolerans och flyktbeteenden lyckas basisten Mattias Areskog och trummisen Markus Bergqvist göra dansanta poplåtar även av de mörkaste teman.
 
– För oss handlar den här skivan om att orka kämpa för det man tror på – även när livet känns som skit. Livet är för kort, komplicerat och viktigt för att slarva bort på låtar om hjärta och smärta.

Phosphorescent – C'est La Vie

C’est La Vie förtäljer Houck de livsomvälvande förändringar som han gått igenom sedan 2013 års fullängdare Muchacho. Han har förälskat sig, startat familj, flyttat till New York från Nashville och byggt upp en egen studio från grunden. (Läs en intervju med honom i vårt nov-nummer)

Fucked Up – Dose Your Dreams

Fucked Up förfinar sin smakfulla blandning av rockopera, hardcore och trallvänlig pop med en skiva som redan har kramats sönder och samman av kritiker.

Death Valley Girls – Darkness Rains

Minns ni Sonic Youths låt Death Valley 69? Det här röjer på rätt bra med. Tänk Stooges Funhouse-galenskap mixat med Sabbath och Zeppelin.

Swearin' – Fall Into The Sun

Om du är glad i ren och skär 90-talsindierock med lagom mycket dist, då är Swearin's nya album nåt för dig. En ordentlig portion Courtney Barnett och en ordentlig portion Yuck.

Madeline Kenney – Perfect Shapes

Svävande, experimentell och atmosfärisk pop, kort och gott.

Cursive – Vitriola

Ännu mer smart, spetsig och skruvad rock från Tim Kasher och hans medmusiker. Kan sorteras bredvid band som The Good Life, Pedro The Lion och Minus The Bear.

Kristin Hersh – Possible Dust Clouds

Throwing Muses-frontaren släpper sitt elfte soloalbum. För fans av Lisa Germano, Liz Phair men givetvis också där Hersh kommer ifrån – Throwing Muses.

Atmosphere – Mi Vida Local

Hiphop-veteranerna skickar ut sitt sjunde album. Flera menar att det är deras bästa. Boom-bap beats FTW!

Author & Punisher – Beastland

Tristan Shone gräver i ljud som du kan hitta bland akter som Godflesh, tidiga Swans och Cabaret Voltaire. Yes det är droneigt och märkligt och tungrott, som industriell rock/noise ska vara.

Echo & The Bunnymen – The Stars, The Oceans & The Moon

80-talsikonerna ställer sig mitt i 2018 års ljudbild och transformerar om sina låtar. En och annan klassiker här såklart.

Ghostface Killah – The Lost Tapes

Wu-Tang Clan-medlemmens senaste verk är producerat av Big Ghost Ltd och är en hiphop-soulig smällkaramell med klara old school-vibbar.

KT Tunstall – WAX

En gitarr och en effektpedal och ett sinne för rockiga melodier. Geniet och veteranen från Skottland är att lita på.

Tokyo Police Club – TPC

Indierock som går rakt på sak. Om du gillar relativt hetska toner – sånt som du hör från Ra Ra Riot, Los Campesinos och Matt And Kim – testa då detta.

Mudboy – Sheck Wes

Basnedtyngd, monoton, tung och deppig hiphop.

Anamon – Purple, Green, And Yellow

Först lite tidiga The Pains Of Being Pure At Heart och sen ballar det ur totalt. Från slowcore till rent progressiva passager. Mycket vilja och förmodligen den här veckans bästa indiesläpp. 

Alla släpp i en spellista? Här:


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA