SPECIAL: Psykisk ohälsa bland artister – “Som ett gladiatorspel i känslor”

SPECIAL: Psykisk ohälsa bland artister – “Som ett gladiatorspel i känslor”

Med anledning av världsdagen för psykisk hälsa publicerar vi här vår stora psykisk ohälsa-special som även kan hittas i GAFFAs sommarnummer. I del ett pratar vi med två artister och i del två med en psykolog.

Över hela världen har musiker öppnat upp sig och delat med sig av sin psykiska ohälsa. Det har länge varit ett ämne som har hamnat i skymundan, trots att det är vanligare i musikaliska kretsar än i resten av samhället.

För tre år sedan flyttade 26-årige Victor Brodin från Dalarna till Stockholm. Med flytten öppnades nya dörrar för honom men han kände sig också mer och mer stressad och gick då in i väggen.

– Jag hade upplevt många dippar långt innan. Det var många prestationskrav. Jag skrev mycket musik och då bedömdes jag hela tiden. Men det blev ganska mycket mer påtagligt när jag flyttade från Dalarna till Stockholm. Det var ett helt annat tempo. Det är mycket att man ska hänga i rätt kretsar och mingla och vara sjukt på hela tiden, säger han och fortsätter:

– Som person har jag ofta varit att när jag går in i ett rum så känner jag av stämningen och kan suga åt mig av energin och andras känslor. Så innan jag lärde mig att hantera det så var det väldigt jobbigt. Så fort någonting nytt kom upp så fick jag hjärtklappning. Det kunde vara av vad som helst, om det var någonting oförutsägbart.

Att musikvärlden har ett hektiskt tempo är ingen hemlighet och Victor Brodin är inte ensam om att påverkas av det. Det vittnar även Kajsa Grytt om.

– Om du ska leva länge på din musik får du räkna med att det går upp och ner. Ska du vara i ropet länge och inte är Veronica Maggio eller Håkan Hellström, då måste du ligga i, säger Kajsa Grytt.

När hon fyllde 18 år brakade hennes musikkarriär igång med 80-talsbandet Tant Strul. Uppmärksamheten som hon fick från det nya kändisskapet blev en ond cirkel och som 23-åring drabbades hon av anorexi.

– Påslaget som en får utifrån med bekräftelse och publikens jubel är väldigt kraftfullt och kan göra väldigt mycket med en. För mig kom det ganska tidigt när jag var 18 eller 19 år. Jag fick recensioner, en publik och bekräftelse innan jag var klar som person. I den åldern kan en vara ganska osäker eftersom en inte har utvecklat sin inre självkänsla. Så jag sög ju åt mig.

Men när hon stod på scenen slog hennes självförtroende genom taket.

– På scenen fick jag världens självförtroende, men det var oerhört flyktigt och gick över väldigt fort eftersom det bara handlade om det jag presterade i stunden. Jag behövde veta att jag var okej och fick finnas som person även utan allt det där, säger hon och fortsätter:

– Jag upptäckte att min grund-självkänsla var skör och även om jag blev bekräftad som artist och konstnär så nådde det inte ända in i mig.

Det kan vara svårt att sätta ord på sina känslor och därför skjuter många istället bort de mörka tankarna. För Victor Brodin tog det flera månader innan han insåg att det var ångest som han hade drabbats av.

– Jag förstod det inte först så jag fortsatte i ungefär samma tempo. Jag kanske vilade i en vecka och åkte hem till mina föräldrar. Sedan åkte jag tillbaka till Stockholm och körde igen men det gick inte så mycket framåt, säger han och berättar hur musiken, trots stressen som den hade orsakat honom, blev en form av terapi för honom.

– Jag skrev Wake My Emotions i samma veva som jag mådde som sämst hösten 2015. Då förstod jag såklart att jag inte mådde så bra men det var inte som att jag förstod att det var ångest och depression förrän i januari. Då blev det en helt annan innebörd och styrka i låten. Då fokuserade jag bara på text. Vanligtvis brukar jag skriva vid ett piano men nu satte jag mig på ett random ställe och då bara slank det ur mig.

Att musiker drabbas oftare av ångest och stress än resten av samhället kan bero på att arbetsdagarna kan vara långa och ersättningen låg. Det kunde både Victor Brodin och Kajsa Grytt ibland märka av.

–  Det var ganska låg levnadsstandard ett tag eftersom det tar ett tag innan man bygger upp ett nätverk och en stadig ekonomi, säger Victor Brodin och fortsätter:

– Jag kommer ihåg att jag kände mig sjukt tråkig som tackade nej till saker. Det var lite svårt att umgås med folk. Men jag är en väldigt lugn person och är trygg i mig själv så även om jag var lite kaosig så hittade jag någon form av balans.

Det finns ingen som helst trygghet och rent ekonomiskt är det väldigt osäkert. Det kan försvinna helt plötsligt. Jag tänker även på hög nivå där det handlar om väldigt stora pengar och många som är beroende av dig. Självklart är du rädd att inte prestera, säger Kajsa Grytt.

Men även hon har hittat en gyllene medelväg.

– Jag tror att jag har hållit på så länge och undvikit prestationsångest de senaste 20 åren för att jag inte är ekonomiskt beroende av musiken.

Trots att det kan vara jobbigt att grotta ner sig i sina känslor är det en vardag för många musiker. Känslorna kan också användas som ett verktyg i musikskapandet. Kajsa Grytt jämför det med ett gladiatorspel.

Känslor och sårbarhet är ju, utöver musiken, materialet vi arbetar med som artister. Det är ju vad publiken vill ha och se. Hela musik- och underhållningsscenen är ju lite av ett gladiatorspel i känslor helt enkelt. Det är både spännande och farligt.

DEL 2: Psykologen: “Man har inte pratat om varför de dricker och slår sönder saker”


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA