x

Årets bästa enligt Andreas Trella

Årets bästa enligt Andreas Trella

Här nedan får jag återigen den otroliga äran att presentera vad jag anser att detta förvirrade år gjorde bäst gällande musikens fantastiska universum. För trots hur tafatt och kaotiskt detta år varit så har det sannerligen funnits mycket härligt att fylla de törstande hörselgångarna med. Så än en gång, håll till godo gott folk och ta del av vad som klingat bäst (enligt mig) detta skakiga solvarv.

 

Årets Bästa Album, plats 10 – 1

10. Jack WhiteBoarding House Reach

9. Soft Kill – Savior

8. The Soft Moon– Criminal

7. Daughters – You Won’t Get What You Want

6. Råå – Skånes Järnvägar

5. LomaLoma

Med genomtänkt utrymme och momentum skapar Loma ett glacialt bitande verk som flörtar med en mycket förledande och jordnära kärna. Dessa dynamiska kompositioner är ytterst tilltalande och känns som ett naturfenomen som liksom bara får ta sin plats och göra vad det vill med sin omgivning. Och förhoppningsvis så har man inte helt blåst bort när den magnifikt musikaliskt driftiga stormen då och då lättar. En helt makalöst stark och berörande debut som sannerligen lyser starkt genom 2018. 

4. SuperorganismSuperorganism 

Årets absolut mest bubbliga platta som någonstans när man lyssnar känns som att försöka hålla i en slemmig räv på amfetamin. Detta menat i positiv mening. Det är svårt att utrycka så ren kreativ glädje i brist på gränser för utlopp utan att det hela bara blir ett pinsamt magplask av episka proportioner. Men på något märkligt vis lyckas Superorganism med sin fantastiska debut att förkapsla idérikedomens galenskap med genuin lycka och skapa ett fantastiskt album som aldrig blir tråkigt eller uttjatat.

3. Emma Ruth RundleOn Dark Horses

Emma Ruth Rundle lyckas med sitt fantastiska On Dark Horses skapa ett förödande slukhål av djupa och existentiellt dragande toner och texter som sprider sig som en mörk och påverkande rök genom hela kroppsomloppet. Rundle är specialist på att förstå och skapa dynamiken som förmedlar de råaste och mest animaliskt mänskliga av känslor genom sin otroligt suggestiva musik. Detta förstärks av den murrande stormen från de kraftiga gitarrerna, samt Rundles kraftfulla men samtidigt reserverade lager av gripande sång som från och till även väcker tårkanalernas maskineri.

2. Jon HopkinsSingularity

Det tog ett tag för mig att inse hur briljant denna skapelse faktiskt är. Till en början kändes denna platta absolut bra och intressant, men även som en något förutsägbar kreation man hört tidigare på ett antal andra vis. Men efter ett par lyssningar var det något nästan skrämmande som klickade till och en oförklarlig magi började pulsera genom de stela blodkärlen. Det finns en genuint genial balans på Singularity som sannerligen andas mästerverk. Allt känns anslutet och upplyst till Jon Hopkins fantastiska verk.

1. A Perfect CircleEat The Elephant

Skivan som aldrig slutat ge. Årets bästa album är definitivt A Perfect Circles perfekta och pretentiöst grandiosa epos som lyckas hålla sig inom ramarna, men samtidigt kladda ner dem totalt med samtliga uttrycksfulla vätskor inom räckhåll. Det tog absolut några lyssningar för att plattans samtliga nyanser verkligen skulle börja läcka ut i öronen och färglägga en sannerligen ambitiöst stor musikalisk canvas. Men faktum är att samtliga spår på Eat The Elephant fortfarande fortsätter att växa och viska fram nya kulörer som tidigare inte förnummits bakom de lika djupa som ytligt begripliga lager av expressivitet och tyngd. I stormigare stunder har Eat The Elephant alltid funnits där för mig detta år med en mängd öppna bläckfiskarmar att totalt begrava sig i för en liten stund av ilska, sorg, förtvivlan och hopplöshet. Men även stunder av ren glädje och okvävbart hopp. Tack och bock för detta A Perfect Circle. 

 

Årets Bästa Live-Upplevelser:

3. Nils Petter Molvær, Ystad Sweden Jazz Festival, 5 augusti

Oförglömlig magi vid Ales stenar på Ystad Sweden Jazz Festival klockan 05:00. Tillsammans med den oslagbara soluppgången som backdrop skapade Molvær en upplevelse som sannerligen var något utöver det vanliga.

 

2. John Maus, Roskilde Festivalen, 5 juli

Otroliga John Maus tillsammans med band som totalt jämnade årets Roskilde festival vid marken. Den extremt brutala och autentiskt utpräglade synergi som Maus lyckades skapa med sitt explosiva framförande var helt makalöst. Att turnén avbröts så dystert är sannerligen en tragedi. Vila i frid Joseph Scott Maus.    

 

1. Roger Waters, Friends Arena, 18 augusti

Ljuset släcks, maskiner mullrar och larm börjar tjuta tillsammans med blinkade röda ljus samtidigt som den ikoniska fabriken Battersea Power Station bryter sig fram och delar Friends Arena på mitten. Det var så oslagbart starkt och en upplevelse som jag fortfarande får gåshud av att bara tänka på. En surrealistisk känsla. Som att slängas in i Animals plattan på riktigt. Overkligt och helt obeskrivligt fantastiskt. 

 

Årets Bästa Musikvideor:

Jag tänkte att top fem musikvideor 2018 talar mycket väl och högt för sig själva, så:

 

5. Prince Mary Don’t You Weep

 

4. Standing On The Corner SahBabii /\ Now, Nation End, 38:15

 

3. Jack White Corporation

 

2. LCD Soundsystem  Oh Baby

 

1. Childish Gambino This Is America

 

Och till sist:

Årets Bästa Album, Plats 11 - 25

11. LowDouble Negative

12. Laurel Halo – Raw Silk Uncut Wood

13. Ezra Furman – Transangelic Exodus

14. John GrantLove Is Magic

15. PhosphorescentC'est La Vie

16. HookwormsMicroshift

17. Amen DunesFreedom

18. The Black Queen – Infinite Games

19. Author & PunischerBeastland

20. Arctic MonkeysTranquility Base Hotel & Casino

21. IDLESJoy As An Act Of Resistance.

22. Kamasi WashingtonHeaven And Earth

23. The InternetHive Mind

24. NothingDance On The Black Top

25. Leon Vynehall Nothing Is Still

 

Jag bifogar givetvis även med en spellista där jag samlat de mest fantastiska spåren som främst givit mig något att hänga öronen på detta år 2018. En salig blandning med allt från härligt och trankilt myspys till genomborrande och aggressiv energi.

 


Tack och skål på er, kära läsare. Vi ses 2019, och väntar återigen tillsammans vid solnedgångens varma nyans i längtan efter vad som ligger bortom den synliga och osynliga musikhorisonten. Ta hand om er.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA