x

Hoppfullt eller hopplöst?

Hoppfullt eller hopplöst?

– Hm, vad är det som har tagit tid …  Jag tror mycket beror på att alla har andra jobb, sen har vi skaffat rätt mycket barn också.

Martin Abrahamsson skrattar. Uppföljaren till Nord & Syds debut Som En Människa – som hade högst betygsnitt av alla svenska skivor 2013 – har dröjt fem år. Men är man närmare 40 finns mer i livet än indiepop. Då behöver det inte handla om att man är obeslutsam bara för att album dröjer.

– För mig personligen är musiken bara något roligt nu. Den är inte beroende av något annat och är helt fristående från resten av livet. Det är egentligen helt perfekt, men visst kanske man skulle önska att vi hade en lite snabbare takt.

De första singlarna från albumet 80% började sippra ut redan 2016 – Åt Helvete Med Allt och Alla Mina Vänner som båda är producerade av Jari Haapalainen. Fler singlar har sen dess sett internets ljus och i början av december släpps så hela plattan. Men skiljer den sig något från första?

– För de flesta låter det nog som tidigare men vi har spelat in väldigt mycket mer live i studion den här gången. Vi har repat klart allt innan vi spelat in, så det är färre pålägg och det låter kanske lite mer som att det är ett band som spelar.

Text är annars det som Martin, bandets huvudsakliga låtskrivare, oftast får prata om. Oavsett om det gäller genombrottsbandet Vapnet eller som här, Nord & Syd. Efter förra albumet beskrevs texterna som ”brutalt ärliga” av en recensent. En annan skrev att ”lyriken osar av ungdomlighet”, vilket är intressant då Martin själv börjar närma sig 40 med stormsteg.

– Med Nord & Syd har det ändå kommit lite mer mognare textteman, men det är fortfarande så att jag ligger tio år efter min egen ålder. Med Vapnet skrev jag mycket om hur det var att gå på gymnasiet, då var jag typ 25. Nu skriver jag om hur det är att vara runt 30 kanske.

Vad handlar skivan om då?

– Vår basist Joel tyckte det handlade om hopplöshet. När jag skrev tänkte jag ofta att det var hoppfulla låtar. Jag tänkte att det här kommer bli vår positiva skiva, men den kanske inte är så jättepositiv …

Nja, i Stockholm sjunger Julia ”jag har inga drömmar kvar” …

– Haha, jo, ja den är rätt deppig. Men överlag har jag tänkt att det är positivt, men när jag går igenom låtarna nu i huvudet inser jag att det inte är mycket som är särskilt glatt.

Vad som är hoppfullt och positivt är såklart väldigt subjektivt. Mycket handlar om var man kommer ifrån och var man tänker sig vara på väg. Det blir väldigt tydligt när man kommer in på albumtiteln 80%.

– Det är väldigt befriande att acceptera att drömmar inte blir sanna. Många av låtarna handlar om att lämna förhållanden, att ge upp drömmar och det kan vara skönt. Att liksom sänka sina förväntningar. Man behöver inte satsa mot 100 procent, det är så otroligt svårt att nå och man blir bara besviken. Det är bättre att sikta mot 80, det är ändå högt. Fyra av fem. Egentligen kanske plattan borde hetat 60%, haha.

Gäller det här resonemanget även på recensioner?

– Jag har släppt drömmarna om framgång och att bli hyllad. Det är skönt, för nu förväntar jag mig ingenting. Sen tar jag gärna emot hyllningar om det kommer några, säger Martin innan han måste erkänna något:

– Fast får den dåliga recensioner kommer jag bli arg. Rosenrasande. Det är inget att hymla om.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA