x

“Den här låten ska låta som Hollywoodskylten i duggregn”

“Den här låten ska låta som Hollywoodskylten i duggregn”

Den eklektiska hiphopgruppen Movits från Norrbotten är albumaktuella. Tio år efter debuten med Äppelknyckarjazz släpper bandet sitt femte album, dubbelalbumet V, där första skivan kom 1 november. Den andra skivan släpps under våren 2019. I december gör de några exklusiva Sverigespelningar.

Vad är era förväntningar inför turnén?

– Vi är jättetaggade! Det var ju ett tag sedan vi spelade nu. Nu har vi ju nytt material så vi kan göra om showen litegrann, det kommer nog bli fetare än någonsin.

Hur lyckas man fortsätta göra relevant och energisk musik efter så lång tid och efter att ha turnerat så mycket?

– Vissa låtar inspireras ju av saker man själv upplever och vissa låtar av att man blir förbannad över vad som står i tidningen till exempel. På så sätt tror jag man håller sig relevant om man är en nyfiken människa. Då är det svårt att missa vad som händer i samhället. Sen vet jag inte hur vi överför det live, det återstår ju att se men vi är liksom mitt i produktionen för det nu så det känns jävligt kul. Det är kul när man inte spelat på ett tag och just släppt ny musik att komma ut och liksom dela med sig av den till folk, så får de känna om det är relevant eller inte.

– När man hållit på så länge som vi gjort så kan ju saker bli tradiga. Men att kliva upp på scenen har aldrig någonsin avtagit i hur roligt det är att göra. Det är inget problem överhuvudtaget att vilja fortsätta vara ute och göra energiska shower, att få folk att dansa är fortfarande det bästa som finns.

Är det olika mottagande i Sverige och i andra länder?

– Ja, folk förstår ju texterna lite bättre i Sverige oftast. Men om man bortser från det så är nog publiken ganska lika, det är som något slags utbyte. Ger man mycket energi så brukar man oftast få mycket tillbaka. Det är väl det det hela handlar om, vi gör det vi kan, publiken ger tillbaka. Det är tillsammans med publiken som man på något sätt kan få till sådär magisk stämning. Oavsett hur hårt man kör när man står och repar i ett garage, så blir det aldrig samma sak.

Hur kommer det sig att ni haft så stor internationell framgång när ni gör musik på svenska?

– Vi har hittat nån slags kombo av musikgenrer som ingen annan gör. Det finns liksom inget tyskt Movits eller japanskt Movits, utan vi är nånstans mellan genrerna som ibland kan vara lurigt, vad gör ni – hiphop eller vad är det för något? Men oftast känns det som att vår unikhet på något sätt är det som har fått oss att kunna spela så mycket, och framför allt utomlands då.

Är det något särskilt som har inspirerat det här nya albumet?

– Musikmässigt har uppsvinget av musikalisk hiphop och sånna grejer ju varit inspirerande. Musikaliskt är det på väg in tillbaka bland den renodlade trapen, så det kan jag tycka är inspirerande. Samtidigt är ju såklart nån låt på plattan ganska politisk. Det är ju valår, så det är svårt att inte tänka på saker som har med det att göra, så det är liksom allt möjligt. Men framför allt musikaliskt har det varit pepp att lyssna på Outkast igen.

– Det känns litegrann som det kanske varit några år där den typen av musik som vi gör kanske inte har varit självklar i mainstream-radion. Vi ska ju inte göra minimalistisk trap-musik, det är inte det vi gör. Men därför känns det kul, det känns relevant på ett speciellt sätt att just nu när vi kommer tillbaka är den musikaliska och den organiska biten i hiphop på väg att komma tillbaka. Det är jävligt najs att hiphoppen i världen är så stor att man kan lita mer på att det känns fett att göra hiphop-beats snarare än att luta mer mot house. Man går ju mellan och försöker lotsa sig fram. Nu känns det som att cykeln har gått runt ett varv igen så man är liksom i samklang med vad som är på gång, vad som också är populärt rent taktmässigt och sånt. Det känns fett, att vi kan göra vår grej som vi egentligen alltid har gjort, fast det känns som det är en fräschare take som passar jävligt bra mot hur grejer låter nu också.

Hur kommer det säg att det blev ett dubbelalbum och med två olika releasedatum?

– Det är lite olika orsaker. Vi höll på med det här, fram till för ett tag sen då vi slutade turnera men framförballt har vi stött på jävligt mycket roliga idéer nu. På sluttampen kände vi att antingen gör vi klart albumet och klämmer in tio elva låtar som vanligt och så är vi klara eller så kör vi sju plus sju och låter dem få lite mer spelrum. Så det var egentligen ett beslut för att inte strypa kreativiteten snarare än en panikinbromsning. Det mesta till del två är klart men det känns kul att ta lite extra sömsmån och kunna testa lite nya grejer. Nu är det ju alltid sådär att man släpper en platta på en fredag och så frågar någon på måndagen: När kommer nästa skiva? Det känns också kul att vara aktuell över en lite längre period och kunna släppa mer musik egentligen.

Hur skulle ni beskriva det nya albumet?

– Det är första delen av V, platta nummer fem. Vissa som har spelat ett tag släpper samlingsplattor, men vi har väl känt tvärtom. Efter att vi har hållit på några år finns vi kvar både för live-biten och framför allt också för att göra ny musik. Så vi tänkte så här: hur låter Movits 2.0, snarare än hur låter Movits greatest hits? Så vi har väl försökt flytta fram allt, det låter nog mer modernt än vad vi någonsin har gjort, men nu är det också mycket blås igen och det känns kul. Det känns både som att vi hittar tillbaka till vissa delar som vi hade från början men också som att vi flyttar fram helt andra delar, så det blir liksom Movits 3.0.

Blev det som ni hade tänkt er från början?

– Ja, vi hade inte tänkt att det skulle vara en dubbelplatta från början, det blev ju förstås lite annorlunda, men rent soundmässigt, så hittade vi nog ganska rätt, där vi kände att vi ville.

– Det är lurigt det där också när man börjar med något nytt. Man vet att man vill någonstans, men det tar som en stund innan man fattar vart det är. Men jag tycker nog att vi landade ganska nära det vi någonstans tänkte, fast inte visste vad det var.

– Johan brukar vara ganska bra på att titta på musikvideor utan ljud i letandet efter ett visst sound – det ska låta som det här ser ut! Då ska man ju helst välja musikvideor där man inte vet vad det är för låt, annars är det svårt att koppla bort det kanske. Ja, mycket sånt där – jag gillar fotoböcker. Den här låten ska låta som Hollywoodskylten i duggregn.

Finns det någon särskild låt som ni är mest nöjda med just nu?

– Oftast är det den låten man gör klart sist. Duvor blev najs för den liksom skiljer sig lite från de andra, den är lite mer politisk och lite mäktig i feelingen. Man får kommentarer här och där på musiken när man släppt nytt. Det är därför man blir så pepp på att åka ut och spela, det är då på något sätt kvittot kommer på hur låtar funkar. Det blir en respons oftast direkt.

– Personligen sticker jag (Joakim) huvudet i sanden lite direkt efter en release. Jag är inte jättepepp på ... Det är så här, att man har hållit på med någonting i ofta över ett år och suttit och liksom petat med saker och försökt få till det, och sen ska man släppa iväg det för allmän beskådan på något sätt och folk ska få tycka precis vad de vill. Jag vet inte, jag känner mig kluven inför den situationen. Samtidigt är det ju viktigt, det vet vi om, att folk och rätt folk tycker bra om det man gör för att vi ska kunna hålla på med det som vi vill hålla på med. Men det kan också vara skönt att dra täcket lite över huvudet första tiden och låta det leva sitt eget liv.

– Sen är det ju så att nu har vi gjort vårt för del ett, nu är det inte så mycket mer att göra åt det. Det enda man kan utgå ifrån är hur man själv känner. Men det är också det som är med just turnerandet, nu gör vi liksom inte musik bara för att vi ska turnera igen, utan det är som ett driv. Vaknar man på morgonen och tänker på låtar är det därför man fortsätter göra musik och så länge den peppen finns kvar då ser jag bara fram emot det. Men det är också det som gör att om någon hade frågat mig när vi klev av förra turnén om vi ville göra 50 gig till? Nej, inte då, men nu med nytt material så känner jag både för egen del och gentemot publiken att vi har ny ammunition och förhoppningsvis är vi relevanta igen och då kan jag slänga upp en 100 gigs-bokning – det är perfekt liksom. Men det är sådär, har man varit ute och turnerat länge vill man in i studion igen och har man varit i studion länge vill man ut, så vi är väl där. Nu vill vi bara bli klara med andra delen och sen ut och spränga igen.

Vad är planerna efter att del två kommit ut? Är det turnerande som står på schemat?

– Ja men precis, vi fortsätter i tangentens riktning på något sätt. Förutom att spela vår musik inför folk är bland det absolut roligaste vi vet, så är turnerandet också är ganska viktigt för att vi ska kunna leva på det här. Vi kommer ju absolut spela, men just nu så är det egentligen full fokus på de här fyra exklusiva giggen. Vi har inte hunnit tänka igenom jättemycket vad som händer efter det. Men visst hoppas vi på festivalsommar och det ska vara Europaturné och så där. Men det är ingenting vi har riktigt sagt ännu, utan nu är det de här fyra som gäller och få klart sista grejerna på andra albumet och sen tar vi tag i resten. Men visst ska vi spela.

Här ser du Movits framöver:

15 dec - Stockholm, Münchenbryggeriet

22 dec - Luleå, Kulturens Hus

18 jan - Göteborg, Lisebergshallen

19 jan (2019) - Malmö, Malmö Live


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA