Nedmonteringen av den svenska småstaden

Nedmonteringen av den svenska småstaden

Horndal kom från ingenstans och man märker när man pratar med Pontus Levahn (trummor) hur otroligt fort allting har gått; från snack, till rep, till Steve Albini i Chicago och nu en underbar käftsmäll till debut-LP.

Men allting börjar i den lilla bruksorten Horndal i Dalarna. Orten levde på sitt järnverk som hade anor ända tillbaka till 1600-talet och likt många svenska småstäder var det järnverket som gjorde att staden överlevde. Men det hotades med nedläggning och en teatergrupp i staden i protest skrev och framförde en pjäs om nedläggningen. I deras version kom djävulen för att lägga ner verket och för alltid förstöra staden och dess invånare. Djävulen spelades av Pontus och sångaren Henriks pappa.

– Jag och brorsan började prata om hur otroligt deprimerande och metal hela historien om Horndal var och vi kom in på att vi borde bilda ett band och berätta den historien. Dels var den viktig för oss och dels kändes den aktuell idag när småstäder världen runt lämnas åt samma öde.

Bröderna samlade ihop ett band med musiker de spelat med förut och som de tyckte passade deras version av mörk sludge och hardcore som kunde göra en metalversion av Horndals historia. Det blev bröderna Levahn på trummor och sång och gitarr, Fredrik Boëthius Fjärem på gitarr och Erik Welén på bas.

– Jag hade sett en intervju med Steve Albini där han pratade om sin filosofi när han spelade in skivor, hur han ville att det skulle vara live och att känsla och intensitet var viktigt. Och det var något som jag hade funderat på och kände att det var nog helt rätt för oss. Sen har man såklart lyssnat mycket på skivor som han spelat in med The Jesus Lizard, Shellac och Neuroris.                                           

Pontus mejlade Steve i Chicago och kollade om det fanns någon chans att demonproducenten skulle kunna ta sig an historien om järnverket i Dalarna.

– Vi fick ett svar från Steves assistent som i stort sett sa att det fanns ingen chans att han skulle hinna med det, Steves schema var fullt men det fanns andra duktiga producenter som jobbade i hans studio. Vi kände att då var det ingen idé och sket i det.

– Men lite senare fick vi ett mejl som sa att Steve hade fått två dagar ledigt om tre månader, så vi slog till. Men nu var problemet att vi inte hade börjat repa än och vi hade inga låtar. Så det var bara till att köra igång fort som fan. För man vill ju inte komma dit och suga.

gallery_large

Upplevelsen var perfekt och bandet fick spela in i Studio B i Electrical Audio i Chicago. Studio B har tio meters takhöjd och är ett stort liverum, som gjort för Steves patenterade trumljud. Resultatet blev en tre låtar lång EP som övertygar och kombinerar underbart taggig hardcore med metal och punk. När det sen var dags för debut-LP:n Remains vände de sig till Karl Daniel Lidén (Bloodbath, Dozer, Crippled Black Phoenix, etc). Bandet ville ha det där karga och hårda men ändå det varma ljudet man får från en liveinspelning och Karl var helt rätt person för det.

– Karl ville att vi skulle använda gamla Ludwig-trummor istället för nya Tama med tolv pukar, och inga blåa spetsiga gitarrer med handtag.

Skivan spelades in i Gröndal i Fireside-Pelles gamla studio.

– Jag var ju där och spelade in på 90-talet när Pelle hade den och det ser fortfarande precis likadant ut, fast mer städat och skejtrampen var borta.

Sova på golvet hos arrangörer

Horndal har inte spelat mycket live än och vi pratar om att allting har gått så fort.

– Vi har lite spelningar på gång men vi håller på att sätta ihop lite fler. Det har bara inte funnits tid förut. Men vi spelar med Cancer Bats i Stockholm 23 mars och sen Umeå innan vi är tillbaka i Stockholm som förband till Dia Psalma.

Är ni intresserade av att köra mer som förband?

– Vi skulle älska att spela förband på en turné. Det är svårt nuförtiden att turnera och man kanske inte drar speciellt mycket folk. Men att spela innan ett band som redan har en publik som man kan visa upp sig för vore riktigt bra. Vi har ju alla i bandet turnerat mycket så vi har alla gjort det där med halvtomma små lokaler och sen sova på golvet hos arrangörerna, och det är inget fel på det. Men visst vore det skönt att bara kunna gå upp varje kväll inför en ny publik.

Remains är ute nu via Prosthetic Records.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA