x

"Det finns en risk att avgrunden under fötterna öppnar upp sig igen"

"Det finns en risk att avgrunden under fötterna öppnar upp sig igen"

Kitok (Magnus Ekelund) är här med sitt tredje album Inland Empire. Här berättar han om resan mot det nya albumet – allt från återfall och panikångest till 8-bitars Nintendo och Marvel-filmer.

OCD-återfallet

Våren 2017 var ingen bra tid för min del. Vi var precis på väg att avsluta Dark Web-turnén i ett somrigt Malmö, då allt började krackelera igen. Panikångest, depersonalisation och återfall i tvångstankar. Jag la in mig själv på Tvångskliniken i Huddinge, där en läkare talade om för mig att man som människa behöver stå på fyra viktiga grundpelare. Det var typ: trygg ekonomi, bostad, karriär och vänskap/kärleks-relationer. Och att om bara en av dessa svajar, kan man börja må rätt så kasst. Precis då hade jag på kort tid fått min lägenhet uppsagt, blivit droppad från skivbolaget, blivit ovän med min producent sedan 11 år tillbaka, fuckat upp relationen med min flickvän och blivit skuldsatt hos skatteverket. Det tog ett ganska bra tag att vända på. Låten Champagne, Diamanter & Hjortron handlar om den resan. 

Marvel-filmerna

Yes. Jag älskar Marvel-filmerna. Jag såg Avengers: Endgame tre gånger på bio, vilket är just på gränsen mellan dedikerat och idiotiskt. En bra superhjältefilm är som en bra låt. Den lovar något. Ett löfte om att det finns möjligheter. Just den drömmiga känsla älskar jag att vara i. Även om den är försvinnande. Perfekt att slå på en regnig dag, för att få inspiration. 

Utsättning av medicin

Jag har inte gått på några tunga mediciner. Bara SSRI och diverse brandsläckare. Vid två perioder i mitt liv har det dock inte funnit några val, då har jag verkligen behövt det. Men jag har tyvärr märkt att jag inte skriver särskilt bra på Sertralin. Jag kan skratta, ha kul och må bra. Men den där sista spröda lilla toppen längst ut, det som gör att man kan börja rysa av att lyssna på en låt, eller få en tår i ögat av att se en film, försvinner. Det är dessvärre inte helt lätt att trappa ner och fasa ut medicin för mig, då det alltid finns en risk att avgrunden under fötterna öppnar upp sig igen, men det har ändå varit nödvändigt och nu behöver jag inte någon medicin. 

Spela 8-bitars Nintendo

När jag tappar kursen, och liksom inte vet var jag ska härnäst, går jag tillbaka till saker som jag älskat i barndomen och tonåren. Ett ”safe space”. Jag försöker gör mig av med allt som bara tar energi och återupptäcker det som varit. Det kan vara allt från att åka skejtboard och lyssna på vinyler till att bygga Lego. I höstas köpte vi, jag och min flickvän, ett 8-bitars Nintendo, som fungerat som ett perfekt vattenhål i låtskrivandet.

Resan till Inland Empire

Titeln på min skiva, Inland Empire, kommer ifrån regionen i Kalifornien med samma namn. Ett vidsträckt område präglat av nedlagda industrier, enorma ytor och dramatisk natur. På många sätt precis som Norrland, men ändå inte. Dit gjorde vi en resa för att spela in en musikvideo till titellåten med samma namn, alldeles i sluttampen av arbetet med skivan. Vi åkte bil längs Rim of the World, promenerade runt i Sky Forest, och såg solnedgången i Bombay Beach. Helt oförglömligt drömmigt. En sån sak man antagligen bara får vara med om en gång i livet. 

Lyssna på Inland Empire här: 

LÄS OCKSÅ: GAFFA-Podden #26 – Live från Liseberg med AMWIN

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA