x

Vi recenserar WOW:s matutbud – "Det godaste jag ätit på någon musikfestival"

Vi recenserar WOW:s matutbud – "Det godaste jag ätit på någon musikfestival"

I takt med att Way Out West växt på både bredden och djupet har både efterfrågan och tillgången på bättre festivalmat ökat. Förvisso har Langos-vagnen gjort något slags comeback sedan 90-talets glansdagar, så det finns fantastisk ”lowbrow”-mat på området. Men allt för länge har flera svenska festivaler mest präglats av torrt bröd, uruselt hamburgerkött och oskurna, orangea cocktailtomater.

Vi är ett gäng journalister och dylikt som blir lotsade runt på områdets något finare utbud. Undertecknad har logistiktrubbel och missar inledningen av mat-turen. Men det gör knappast något, jag rullar ändå ut både stinn och gladlynt när demonstrationen når sitt slut.

Efter att vi fått testa delar ur Pomologiks svenskförankrade och läskande cidersortiment samt det brittiska bryggeriet Beavertowns ”pale ale” och ”session IPA”, väntar käk på det som kallas Chef’s Market. Om man vill kan man kalla detta Slottsskogens mest gentrifierade matutbud. Åtta av landets mest prominenta kockar har komponerat varierande festivalmat. Det är dyrt. Så det sjunger om det. Men på en plats där 33 centiliter Norrlands Ljus kostar 68 kronor, känns det helt plötsligt den lyxiga maten billig. Här får du i alla fall något för pengarna, det får du inte när det kommer till ölen. 

En av Stockholms finare krogar, Kagges, langar fram ett bakat ägg med diverse svampar på en lökpuré. Rätten är så välavvägd att jag nästan ser stjärnor. Krispiga gula och gröna haricots verts och stenhårt stekt kavring ger maten stuns. Det är lite orättvist mot de kommande maträtterna, att denna förtrollande anrättning får inleda avsmakningen. Nivån är så att säga satt. Detta är det godaste jag ätit på någon musikfestival.

Men konkurrenterna bjuder minsann upp. Enoteca Maglia bjuder på arancini (friterade risottobollar) som vore perfekt som suveränt njutbart fyllekäk. En av såserna utmanar den italienska kokkonstens rigiditet genom att innehålla sriracha. Mozzarellan och parmesanosten som vindlar sig genom risotton i dessa kaloribomber är helt underbar.

Fafelle bjuder på falafel i ny tolkning. Här blandas mellanöstern med Kalifornien och sydostasien. Allra godast är deras fafellitos. Wraps bestående av bland annat krossad falafel, quinoa och grönkål.

Avrundningen når samma höjder som inledningen. Garba gör himmelska donuts. Vi serveras en utan, så att säga, ett hål i. Ett stycke friterat bakverk med krämig saltkola i mitten. På utsidan är den strösslad med något slags rosa socker, kanske smakar det hallon.

Det går att säga mycket om ”vegankapitalismen” på Way Out West. Naiva fashionistas sväljer varumärkesbonanzan utan minsta tanke på vad den egentligen innebär. Så länge den ekonomiska ojämlikheten är rosa- och regnbågsskimrande så är allt i sin ordning.

Äh, jorden går ju ändå under. Under tiden tänker i alla fall jag äta gott och dyrt. Som Marie-Antoinette. Way Out West har nu utöver de bästa akterna också den bästa maten. Det finns verkligen ingen bättre plats att fira jordens undergång.

LÄS OCKSÅ: TV4 livesänder från Way Out West – se schema


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA