x

David Sundin: “Jag förlorade förstapressar med Nirvana och tidiga Bob Hund”

David Sundin: “Jag förlorade förstapressar med Nirvana och tidiga Bob Hund”

David Sundin är aktuell som programledare för Melodifestivalen i SVT, men hans musiksmak sträcker sig mycket längre än så. Vi pratar jobbiga vinylförluster och marijuanaomslag.

Kommer du från en musikalisk familj? 

– Jomen det gör jag. Min mamma spelar tvärflöjt och sjunger i kör. Min morfar spelade banjo och gitarr. Pappa stod för den andra sidan, han har lyssnat mycket på musik och har en stor vinylsamling. Det var i huvudsak The Beatles, som han har en komplett samling av, men även Simon & Garfunkel. Hitsen från den tiden.

Vilket är ditt första musikminne?

– Det var nog pappas skivor. Jag spelade vinylskivor med Anita och Televinken tidigt. Jag brukade titta på skivomslagen och välja de som var läckra. Sgt. Pepper är ju ett sånt. Yellow Submarine också, kanske för att det var tecknat. Jag minns även en skiva med stora marijuanablad på. 

Vilken musik växte du upp med?

– Den första skivan jag köpte var på mellanstadiet: Another Day In Paradise med Phil Collins. Jag köpte den skivan i London, och samtidigt hittade jag den första singeln med ett band som hette New Kids On The Block. De såg så fräsiga ut. Sen visade det sig att alla tjejer älskade dem och skrev “Joey” på sina armar, så jag fick se till att sälja den vidare snabbt som djävulen till ett kraftigt underpris. Det viktigaste var att jag hade äran i behåll. Det var livsfarligt att kopplas till New Kids On The Block som kille.

– Kort därefter upptäckte jag att det fanns bra musik. På ett scoutläger fick jag höra Mauro Scocco, och under högstadiet snöade jag helt in på det. Sen kom grungen, som var min punk. Jag minns första gången jag hörde Nevermind. Det var Pearl Jam, Alice In Chains men även Mudhoney och Sebadoh som hade lite mer tuggmotstånd.

Vad lyssnar du mest på idag?

– Tomas Andersson Wij, och det fick jag även bekräftat av Spotify häromdagen. Jag kom in på honom via Mauro Scocco. Det blir mycket piano, som Billy Joel. Jag är gammal skivsamlare, men har förlorat min samling två gånger. Första gången var när jag spelade skivor på krogen Storstads öppning. Då vaknade jag upp dagen efter utan min CD-samling. Då hade jag haft med mina finsmakarskivor också. Andra gången var när jag flyttade, jag hade lämnat kvar alla mina vinylskivor och beställt sophämtning. Det var förstapressar med Nirvana och tidiga Bob Hund … Men jag har byggt upp ett bättre bibliotek nu. Min fru frågar ibland när jag ska lyssna på alla skivor. Jag tänker att jag ska ha dem på landet. 

Finns det någon musik du inte tål?

– Jag trodde inte att jag skulle bli en sån gubbe som skakar på huvudet åt ny musik, men ibland går jag in och lyssnar på en låt som har 40 miljoner spelningar på Spotify, och så känner jag ”det här är ju ingenting”. Sen lyssnar jag inte på black metal, det är krångligt och osvängigt. Jazz kan också vara krångligt. Annars lyssnar jag på hiphop, jazz, country … En bra låt är en bra låt.

Vilken är din största musikupplevelse?

– Tidiga Bob Hund-konserter var något helt annat. Jag minns när Molly Pettersson Hammar gjorde sitt första rep på Melodifestivalen med I’ll Be Fine 2015. Det var sånt jävla ös med pyro och grejer. Jag var inte förberedd. Det är topp fem konsertupplevelser. Sen minns jag Suede på Roskilde, precis efter att de släppt Dog Man Star. Det är ett topp tio-album för mig.

Melodifestivalen. Vad ska den perfekta mellolåten innehålla?

– Dels finns den matematiska formeln, att låten ska vara uppbyggd på ett visst sätt. Jag gillar låtar som börjar lugnt och sen blir mer pampiga efterhand. Heroes med Måns Zelmerlöv är ju en typisk sån låt som byggs upp på ett tjusigt sätt.

Vad betyder musik för dig?

– Det är soundtracket till mitt liv. Det är gäller att vara noggrann, så man väljer rätt musik till rätt tillfälle. Det hjälper en att må bra. Det är svårt att tänka sig ett liv utan musik.

Om någon artist, död eller levande, skulle skriva en låt om David Sundin, vem skulle det vara?

– Tomas Andersson Wij. Låten skulle heta Min Rädsla För Allvar. Det behöver inte ens vara en särskilt bra Tomas Andersson Wij-låt.

Vilken musik ska spelas på din begravning?

– Då vill jag inte ha det dystert. Gärna något svängigt och pampigt. Jag vill ha något glatt och upplyftande. Det ska kännas att allt är bra ändå. Det behöver kanske inte vara Yakety Sax men kanske Yes med McAlmont & Butler.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA