x

Angel Olsen: "Jag var inte så hälsosam när vi turnerade med My Woman"

Angel Olsen: "Jag var inte så hälsosam när vi turnerade med My Woman"

I en öppenhjärtig intervju berättar Sverigeaktuella Angel Olsen om förra turnén som höll på att ta knäcken på henne – och om hur man får en lika konstig som fantastisk platta att fungera live.
 
Efter ett ytterst framgångsrikt album och en lång turbulent världsturné släppte Angel Olsen sitt mest esoteriska verk hittills. All Mirrors från förra hösten var en känslomässig storm där både balladerna och de mest dansanta stunderna är lika starka i sin uppgivenhet. Artisten jag får prata med idag är dock full av skratt och glädje. När hon säger: "Jag är väldigt nyfiken om vad folk kommer att tycka om våra nya låtar, de är ju mycket mörkare. Impasse kan till och med låta som en metal-låt live”, hörs det att reaktionen från publiken är lika rolig för henne oavsett åt vilket håll den svänger. Hon har nyss avslutat en turné i USA och förbereder sig för att komma till Europa och Sverige. När hon ser tillbaka på förberedelserna inför denna turné, använder hon ord som läskigt, spännande och pirrigt.
 
– Efter ett så konstigt album som All Mirrors var jag nästan tvungen att göra ett helt nytt live-album. Att förbereda sig för den här turnén var som att göra en tredje skiva. 
 
Och Angel spelade faktiskt in två skivor förra året. Hon beskriver den andra versionen av All Mirrors som närmare Strange Cacti än något annat hon har gjort.
 
– De låter ungefär som demos av låtarna men vissa är väldigt annorlunda, vrickade och konstiga på ett sätt jag ville utforska. Tre eller fyra låtar släppte jag inte på denna första version. För det mesta var det bara ett sätt att få spela låtarna solo när jag vill det.
 
Hur var det att göra den här tredje skivan då?
 
– Jag anställde en ny trummis vilket är en enorm förändring. Det handlar inte bara om att lära sig att spela nya låtar live utan jag var även tvungen att lära ut gamla låtar till nya medlemmar. Det var ganska krävande för mig, dessutom var vår första spelning som live-band på TV. Efter några dagar började jag vänja mig vid hur det låter live. Det låter såklart bäst när vi har tillgång till en riktig flygel, till exempel på låtar som Chance, men min pianist löser det rätt bra med en Hammond-synt samtidigt som vår gitarrist hoppar in och spelar en mellotron på vissa låtar. Sen kan vi inte ta med oss 16 stråkspelare till Europa, vi har två sträng-spelare som skapar de där konstiga Scott Walker-aktiga texturerna på New Love Cassette till exempel. Det är en väldigt intressant men belönande omställning, jag gjorde ju ingen rock'n'roll-skiva så då får jag klura ut hur atmosfären ska skapas på scen.
 
Duschrutiner och drogvanor
 
Rollen som skapare befriar en inte alltid från andra ansvar man måste ta. I slutändan är det Olsen själv som måste styra skeppet med nya befälhavare. Duschrutiner, drogvanor och den ständiga frågan om huruvida medlemmarna faktiskt gillar hennes musik är några av punkterna som måste bockas av innan allt sjösätts.
 
– Det är rätt konstigt att intervjua folk för att vara med i ens band. En sak som jag har märkt när jag intervjuar är att det är ett dåligt tecken om personen är mer bekymrad än förväntansfull när man börjar beskriva turnén för dem. Om inte personen förstår vad en bussturné handlar om, då är det kört. Det är ju inte bara förmågorna som måste finnas där utan även personligheten, man ska i viss mån kunna leva med den personen under flera veckor. Man vill ha en grupp människor som är hängivna till det här, ända ner till busschaffören. Vi har samma busschafför som vi hade senast vi turnerade Europa, man vill ju inte ha en främling som kör en på natten.
 
Slutet av förra turnén som började under 2016 och avslutades ett par år senare möttes av kritik i pressen där Olsen beskrevs som trött och oengagerad. När hon själv ges tillfälle att blicka tillbaka kan hon hålla med. 
 
– Jag var inte så hälsosam när vi turnerade med My Woman. Jag söp mycket och förlorade mycket kroppsvikt. Det var säkert svårt att märka, jag såg faktiskt väldigt bra ut. Jag har en sköldkörtel-sjukdom som gör att jag går upp och ner i vikt konstant, det är nåt jag kämpar med hela tiden. Kombinationen av att inte äta rätt, dricka, och ha dåliga relationer. Nu är jag rätt ensam och jag mår väldigt bra av det. Jag vet inte men det kanske har med att bli äldre att göra också, jag känner mig lite mer balanserad och sansad. Turnén kommer vara lika omfattande som förra gången, skillnaden är jag ser fram emot det nu när jag mår bättre.
 
Det du säger påminner mig om texten i What It Is. Det kanske är en för enkel tolkning, men finns det kanske något i det? Behövde du erkänna svåra saker för dig själv?
 
– Det är sant, den texten är nog en läxa till mig själv. Oavsett hur bra man är som konstnär räcker ju inte det för att vara en duglig människa. När man inte kan vara ärlig mot sig själv och genuin med personerna runt omkring en, så blir man ett arsle. Det är dock lätt hänt att man blir väldigt självupptagen. Det kan vara väldigt mentalt förvirrande att veta var gränserna går. Hela mitt livsuppehälle [som musiker] hänger på huruvida folk tycker att jag är intressant eller inte; inte bara mitt uppehälle utan andras också i mitt fall. Nu har jag insett att jag kommer att överleva även om saker saktar ner. Det är väldigt roligt att skapa och spela upp musik men jag har inget att bevisa. Nu tänker jag inte alls längre på den där stora spelningen som kommer att ta oss till nästa nivå. De stora spelningarna är sällan de mest minnesvärda för mig. Det handlar om ens egen uppfattning.
 
På tal om uppfattning, så vill jag gå tillbaka till hur din nya musik låter jämfört med tidigare skivor. Det låter ju väldigt annorlunda medan det kanske känns som ett naturligt steg framåt för dig. Var det ett medvetet steg in ett nytt ljudligt område?
 
– Jag blev lite mer bekväm med piano och syntar på My Woman, det som blev var inte så rock'n'roll. Jag skrev kompositioner och märkte plötsligt att de inte alls behövde spelas på gitarr och bas, och det bara fortsatte att hända utan att det var meningen. Här kunde man ha stråkar och där kunde man också ha stråkar. Mycket av tiden spenderades på att få låtarna att bli kraftfulla och sammanhängande, inte bara “här la vi till lite stråkar”, det skulle finnas en intention bakom allt. Jag försökte alltid lyssna på det Ben [Babbitt] föreslog när jag ville att kompositionerna skulle eskalera. Sen var det faktiskt läskigt att spela in alla stråkar på två dagar, vi hade bara sex timmar per dag att spela i studion i LA. Det är i sådana situationer jag inser hur lyckligt lottad jag är att ha kollegor som förstår vart jag vill i vårt samarbete.
 
Regissören Ashley Connor är sedan en lång tid tillbaka sammanlänkad med ditt visuella uttryck. Förra året var hon inblandad i alla mina favorit-videor på ett eller annat sätt. Varför tror du att ni samarbetar så väl?
 
– Det har hänt flera gånger att folk kommer fram till mig eller kontaktar mig och säger “jag vill regissera en video åt dig”, men oftast betyder det att de vill göra det åt mig, inte med mig. De har en idé som de har haft länge och jag råkar vara en artist som behöver göra en video. Ashley har jag känt jättelänge och vi började inte jobba ihop förrän jag försökte klura ut hur jag skulle ha råd med videorna för Intern och Shut Up Kiss Me. Hon kom på idén att göra allt under samma vecka med i princip samma utrustning och hon styrde ihop mina tankar som chef-fotograf. Den här gången ville jag att hon skulle regissera det visuella för det här albumet. Hon är väldigt praktisk, när saker inte går som vi har tänkt hittar hon alltid en bättre lösning än den första. Vi körde till exempel åtta timmar för att hitta vilda hästar att filma, men hästarna är ju vilda och gömmer sig såklart för oss. Vilda hästar bryr sig inte om kamera-team. Ashley hittade istället ett sätt att filma väldigt bra dramatiska scener och lät mig tycka till om mycket i klippningen. Det är verkligen skönt att ha någon som förstår en så bra kreativt.
 
Angel Olsen ser du på Vasateatern i Stockholm 3 februari och på Pustervik i Göteborg 4 februari.

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA