x

EXKLUSIV INTERVJU: Green Day ser igenom världens skitsnack

EXKLUSIV INTERVJU: Green Day ser igenom världens skitsnack

Med Father Of All Motherfuckers ville Green Day göra ett nyskapande album och hylla musiken de älskar. Det råkade också bli bandets kortaste skiva hittills. GAFFA träffar ikonerna i Madrid – men intervjun inleds med en olycka.

Fem minuter kvar.
Utanför en hotellsvit i centrala Madrid har jag lyssnat igenom Green Days nya album, Father Of All Motherfuckers, och väntar förväntansfullt på att få diskutera det med bandet. I 15 år har jag funderat över Billie Joe Armstrongs texter, jag vill veta vad han menar med att rocken har ”lost it’s balls” i ett inlägg på Instagram. Och vad fick honom att öppet be ett fan dra åt helvete för att han supportar Trump? Billie Joe kommer inte svara på någon av de frågorna.

Fyra minuter kvar.
Billie Joe Armstrong rusar ut från hotellsviten.
– Det har hänt något fruktansvärt, berättar en kvinna från Green Days skivbolag, Warner Music.
– Jag vet inte exakt vad, men Billie fick ett telefonsamtal om en olycka. Han kommer inte närvara under intervjun. 

I hotellsviten välkomnas jag av Mike Dirnt, basist i bandet, och Tré Cool, trummis. De blir allvarliga när jag frågar om vad som hänt.
– Dåliga nyheter. Billies sons band var med i en fruktansvärd bilolycka, förklarar Tré.
Det är bandet SWMRS som varit med om olyckan, där Billie Joes äldsta son spelar trummor. Mike och Tré berättar vad de vet.
– De fick vattenplaning och bilen hamnade upp och ner, säger Mike.
– Billies son mår bra, men de andra fick köras till sjukhus och tillståndet är kritiskt, säger Tré.
De berättar att de alla är väldigt drabbade av olyckan.
– En kille i bandet är väldigt, väldigt nära oss alla. Vi har känt honom sedan han var bebis. Vi är väldigt oroliga, säger Mike.

Sjunger på nytt sätt

7 februari släpper Green Day sitt 13:e studioalbum, Father Of All Motherfuckers, fyra år efter deras senaste skivsläpp. Enligt bandet är albumet nyskapande, något annorlunda från vad de tidigare har gjort.
– Det är en utveckling, säger Tré. Det har varit jätteroligt. Vi har längtat till februari så vi kan slänga vår skit på världen igen. Att säga att albumet är bra är en underdrift. Det är bäst. Haha, nej men, vi är verkligen stolta över det.
Ljudbildens utveckling började med skivans titelspår. Sångaren och låtskrivaren Billie Joe Armstrong berättade för resten av bandet att han ville testa att sjunga på ett nytt sätt. Lite som Smokey Robinson eller en tidig Prince. Några dagar senare hade han spelat in R&B-inspirerade trummor som han skickade ut till resterande bandmedlemmar.
– Billie vet precis vad Tré kan åstadkomma med trummorna när man skickar en idé till honom. När vi sedan träffades och satte vår egen prägel på det Billie gjort tänkte vi, herrejävlar, det här är bra. Och det var där albumet började formas, säger Mike.

Den nya ljudbilden var dels ett sätt att få Green Day att kliva framåt i sin utveckling samtidigt som det var ett sätt att hylla musik de älskar. Allt ifrån R&B till glamrock. Men det var också viktigt att inte göra albumet för brett eller ha för långa låtar. Med sina 26 minuter är Father Of All Motherfuckers det kortaste albumet Green Day någonsin har släppt.
– Vi ville att det skulle vara kort och koncist. Vi sa ”vi behöver inte lägga till ett gitarrsolo här, det låter bra. Jag vill hellre höra om hela låten”. Några av mina favoritlåtar genom tiderna är så korta att jag vill trycka på omstart omedelbart. Det var det vi ville åt, säger Mike.
Meet Me On The Roof är en sån låt tycker jag. Jag älskar den. Den är romantisk. Och sexig, fortsätter Tré.
– Ja!, instämmer Mike. Alla album har lite av en överraskning och den låten är den överraskningen. Som att säga till låtarna ”några av er kommer bli toppstudenter, några kanske får underkänt. Men du, grabben, du är ganska cool. Lite konstig, men du kommer klara dig galant”. Det är den låten, skrattar han.

De tillägger att det däremot inte var medvetet att göra sitt kortaste album någonsin. Från början hade de spelat in 16 låtar som de därefter började handplocka sina favoriter ifrån. Efter att ha kastat om ordningen på låtarna några gånger kändes det till slut som ett färdigt album.
– Sen sa någon att det var 26 minuter. ”Okej” sa vi. ”Vill ni ha mer? Inte? Bra, då är vi klara”, skrattar Tré och fortsätter:
– Och nu är albumet vår livs levande enhörning.
Han syftar på albumets omslag som till större delen består av en enhörning. Mike och Tré börjar exalterat berätta att det är Billie Joe som gjort det.
– Billie tog en gammal American Idiot-vinyl och tejpade upp den på väggen, säger Mike och börjar gestikulera med stora rörelser när han fortsätter:
– Sen slet han bort delar av omslaget, slängde plast omkring sig, smetade på målarfärg och formade fram en jäkla enhörning. Det var så kul! Vi stod framför det som att vi kollade på äkta väggkonst. Vår konst. Och med det kunde vi säga “vet ni vad? Vi gör vad fan vi vill”. 

“Vår musik blir hemlös”

Efter Father Of All Motherfuckers har Green Day inte längre kvar sitt skivkontrakt med Warner Music.
– Vi blir väl arbetslösa. Det är nu man får börja säga att man är ”mellan jobb”, eller hur? säger Tré.
– Vår musik blir hemlös, instämmer Mike.
De skrattar och grimaserar mot varandra, men lägger sedan till att det kommer bli bra att vara utan skivbolag, trots att de är nöjda med samarbetet med Warner Music. De säger att det har varit viktigt för dem att få sköta den kreativa delen på egen hand och att skivbolaget gett dem den friheten.
Varför avslutar ni då kontraktet? Är det för att få ännu mer frihet?
– Ja, det kan man säga, svarar Mike. Även om vi fått mycket kreativ frihet så är det en annan typ av frihet att kunna gå hem till sin källare och spela in en EP för att sedan släppa den dagen efter. Nu kan vi göra det. Men musikmässigt har vi alltid gjort vad fan vi än velat.

Förvirrad över världens tillstånd

2004 släppte Green Day albumet American Idiot som med singlarna Boulevard Of Broken Dreams, Holiday och Wake Me Up When September Ends sålde över 13 miljoner exemplar över hela världen. Trots sitt stora genomslag med albumet Dookie tio år tidigare har bandet uttalat sig i intervjuer att de kan dela in sin karriär som ett före och ett efter American Idiot.
– När American Idiot kom ut tror jag att folk började se Green Day som viktigare, säger Mike. Vi fick en politisk röst och gjorde våra åsikter hörda i våra låtar, på scener och i intervjuer.
Är det viktigt att ha ett budskap med musik?
– Absolut. Men det budskapet kan vara att ha kul. Eller så är det att världen kan dra åt helvete. När Billie skriver texter kan han ibland måla upp en tydlig bild av vad han vill ha sagt, men det finns också låtar där folk knappt inser att det finns ett samhällsperspektiv. Ett exempel är Fire, Ready, Aim på nya albumet som är väldigt politisk och samhällsgranskande utan att det sägs ordagrant, säger Mike.

Även om Green Day blivit mer politiska i sitt låtskrivande vill de inte alltid lägga orden i munnen på lyssnaren eller försöka förändra världen. Billie Joe skriver om det han reflekterar över och ibland känner han sig förvirrad över världens tillstånd. Låtskrivandet är ett sätt för honom att få klarhet. Om andra håller med om texternas slutsatser är det bara ett plus.
– Det vi vill säga är: ifrågasätt allt. Vi kommer inte säga till dig vad du ska tänka, men vi rekommenderar dig verkligen att tänka. Om vi då skulle tänka olika blir det i alla fall en diskussion, säger Mike. 
Tré instämmer med att deras musik är till för alla. Trots att de gör politiska uttalanden under konserter är det inte viktigt för dem att alla som står där håller med.
– Men att skriva musik om politik kan vara ett sätt för artister att få utlopp för sina frustrationer. Det kan göras på flera sätt, men för oss är det definitivt ett sätt, säger han.

”Rock has lost it’s balls”

När det kommer till att hitta musik med ett budskap tror Mike och Tré att folk ofta lutar sig åt just rock. Men i ett inlägg på Instagram om deras nya album skriver bandet att ”rock has lost it’s balls”. 
De förklarar att många bra band idag bara skriver glada låtar om sommaren för att komma på kommersiell radio istället för att skriva om vad de egentligen tycker. Om de ens tycker något alls.
– Givetvis inte alla, men många rockmusiker spelar med för säkra kort idag, säger Tré. De tar sig själva på för stort allvar.  
I inlägget på Instagram skriver de också att Green Day är de som ser igenom världens skitsnack och att det är så det alltid har varit för dem. De skriver att allt annat är fejk medan de är det hårdaste rockbandet på den här planeten. Trots det är både Mike och Tré tydliga med att det finns mycket viktig musik kvar än idag.
– Titta exempelvis på lite av vad Kendrick Lamar har att säga. Eller American Idiot eller en låt som Blowing In The Wind. Jag menar, det är låtar som är väldigt politiska och samhällskritiska men går aldrig ur tiden. Det kommer alltid finnas viktig musik, säger Mike.
– Och de band som tar sig själv på för stort allvar känner jag fortfarande en viss kärlek till, även om jag inte tycker om deras musik, lägger Tré till. På något sätt tillhör vi ju samma grupp. Det är som med motorcyklister som vinkar till varandra. Typ, ”åh! Ni spelar också gitarr? Coolt!”.

“Vi är inte Oasis”

Green Day har varit ett band i över 30 år. Förutom en kort period i början med John Kiffmeyer som trummis har banduppsättningen alltid bestått av samma tre medlemmar. Efter så många år tillsammans är det många band som går igenom konflikter och till och med splittras, men för Green Day har det aldrig varit ett större problem.
– Vi är inte Oasis, säger Tré. Det vore kul att ha smutsiga historier att berätta. Men vi bråkar inte. Vi väljer att hålla bråken rena och sexet snuskigt.
– Vi har alltid respekterat varandra och är intelligenta nog att faktiskt ha svåra samtal med varandra om det behövs, säger Mike men lägger också till:
– Men det betyder inte att det alltid varit lätt. Vi har jobbat hårt och ibland i dåliga miljöer, det kan bli tärande.
Han berättar om en gång då Annie Leibovitz hade kommit hem till honom för att fota bandet i hans lägenhet. När boken kom ut såg de att band som The White Stripes blivit fotade i glassiga miljöer med fin utrustning och snygg stajling. De började jämföra sig och kände sig sämre. Mike beskriver att till skillnad från de andra banden var Green Day i en trång lägenhet med endast en smutsig matta som inredning och deras slitna instrument som enda stajling.
– Men hur det än kändes då så älskar jag den där lägenheten nu. För den visar vad allt faktiskt handlar om. Att vi tre har spelat musik – oavsett omständigheter – i 30 jävla år.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA