x

Amason: “Känns väldigt speciellt att bli framröstad av music lovers”

Amason: “Känns väldigt speciellt att bli framröstad av music lovers”

År 2015 kammade de redan luttrade musikerna i Amason hem GAFFA-Priset för Årets Genombrott. Den här gången röstades publikfavoriten fram till två priser, Årets Låt (Marry Me Just For Fun) och Årets Grupp. Pontus Winnberg pratar med GAFFA om att lappa ihop schemat och om varför siffran sju är perfekt.

Grattis till GAFFA-Priserna för Årets Grupp och Årets Låt!

– Tack så jättemycket! Det är väldigt roligt.

Vad vill ni säga till dem som röstade på er?

– Bra smak! Nä, men det är väldigt speciellt att få ett pris som är framröstat av lyssnare, music lovers så att säga.

Känns det större än att få ett jurypris?

– Jadå! Det är jätteroligt med priser överhuvudtaget, men när det är jurypriser så är det samma gäng som sitter i varenda jury. De har liksom tagit sig in i det där lilla finrummet. Det är inget fel på det. Men det känns lite mer riktigt när det är folk som faktiskt lyssnar på musiken och går och köper biljetter till konserten. Det är de som spelar roll, annars kan man ju inte hålla på med det man gör.

Vem eller vilka tycker du har gjort årets svenska låt – förutom ni då förstås?

– Oj, svårt … om man får välja någon som är väldigt nära så väljer jag ju förstås Esther. Det görs vansinnigt mycket bra musik. Det är ju det här med att vara uppdaterad. Jag vet inte om det är årets bästa, men en låt som är svensk som jag tycker är rolig är Träden med Tomas E Frank.

Vad är det för typ av musik?

– Det är ganska proggig musik. Låten hoppar liksom ut och är intressant.

Du har ju svarat lite på hur viktigt det är med priser, men ärligt talat, hur viktigt är det egentligen?

– Det är inte så himla viktigt. Man blir glad. Men jag känner inte att det är viktigt. 

Det är ingen bekräftelse du eller ni behöver?

– Nej, det är jätteroligt att få, men jag tror inte att vår musik skulle förändras om man skulle lägga ner alla priser. Med det sagt, så är jag jättetacksam för de här priserna. Musikens existens bygger på att det finns en pepp från alla tänkbara håll, priser är en del av det. Men peppen vill man ju ska komma från gräsrötterna främst av allt. 

gallery_large

Ni släppte Galaxy I förra året och Galaxy II ska släppas snart, när kommer albumet?

– Det vet vi inte ännu. De sista beståndsdelarna måste falla på plats. Vi har svårt att få ihop tiden i vanliga fall och nu blev det mycket med olika TV-grejer. Det har kannibaliserat lite på studiotiden. Vi måste bara få några sista dagar i studion för att skicka iväg albumet till mix. Som det är nu så är vi i planeringsstadiet för att få det att hända. Efter det vet vi när vi kan släppa det. Men det är på gång.  

Vad var det för TV-grejer?

– Ja, vi har ju hållit på med det här På Spåret. För att vara oss så känns det som att vi har bott på SVT. Så mycket har det ju inte varit egentligen, haha. 

Vad var det som gjorde att ni ville släppa ett dubbelalbum, för det är ett dubbelalbum va, Galaxy I respektive II?

– Ja, det är det ju. Det är vårt sätt att hitta en lösning för oss alla, där vi befinner oss i livet. Allihopa har ju sitt. Vi hade ingen möjlighet att jobba väldigt intensivt under en väldigt kort period, som det vanligtvis blir med en uppföljningsskiva. Vi i orkestern har sammanlagt elva barn, som är mellan ett och 19 år, det är bökigt. Vi var tvungna att göra det på vårt sätt. Sedan jobbar väl alla med olika idéer om hur man släpper och synliggör en samling musik. Vanligtvis, om du släpper för många låtar på en och samma gång, så innebär det att man liksom vaskar en massa låtar. Det sägs ju att allting går så snabbt, men jag tror inte riktigt att det gör det. Teorin bakom det här är att folk måste få lite tid att leva med några bitar åt gången. Jag tror att åtta låtar är ganska lagom mängd, men sju är egentligen helt perfekt. 

Det var ju det Kanye West körde ett tag, både som producent och med sina egna släpp, bara sju låtar på albumen.

– Aha, det kanske var så. Som producent förstår jag verkligen det. Det frångår ju alla matematiska formler, det här med skillnaden i ångest att släppa en EP och att släppa ett album. En EP skiter man ju ur sig på en helg. Ett album kan ta tre år. Jag vet inte vad det är som gör att ångesten blir exponentiell. Men sju låtar, då landar man i en perfekt värld där det inte känns lika futtigt som en EP kan kännas ibland, men det är fortfarande inte så mastigt att göra. Jag tror att lyssnandet på musik i olika format fungerar på ett liknande sätt.  

Vad händer framöver?

Vi håller på och lappar ihop schemat. Vi har lite i Finland, något i Norge, sedan har vi en massa andra grejer som vi ännu inte gått ut med och annat som inte är klart än. Det blir turnerande i alla fall, men inte högintensivt. Vi kommer försöka så gott vi kan. Men varje rörelse i den här gruppen kräver enorma ansträngningar. 

Till sist, vad varar för evigt?

– Oj, oj, oj. Det påminner mig om ett citat. Jag har en ny amerikansk advokat, en riktigt hård tant. Längst ned i hennes mejl står det alltid: ”Tough times never last, but tough people do.” Så jag svarar så, haha.

LÄS OCKSÅ: Kolla in alla vinnare i GAFFA-Priset 2020


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA