x

Hennes fans tatuerar in fel textrader – "Jag skulle inte våga kommentera det"

Hennes fans tatuerar in fel textrader – "Jag skulle inte våga kommentera det"

Med sitt nya album pendlar Låpsley mellan toppar och dalar – mellan att drunkna eller segla. GAFFA pratar med en artist som tar vattnet till hjälp för att förmedla känslan av att vara ung.

– Vi borde definitivt ta ett steg tillbaka när det gäller ungdomar och ge dem det utrymme de behöver för att komma underfund med vilken sorts artist de vill vara.

Det är Billie Eilish hon pratar om, men kunde lika gärna syfta på sig själv. Kanske gör hon det också, undermedvetet. Holly Lapsley Fletcher, mer känd under pseudonymen Låpsley – fan vet hur många gånger jag lockats att säga ”lååpsly”, när det i själva verket uttalas utan å-ljud – har av den unga amerikanska artistkometen angetts som en stor inspirationskälla. Fletcher var själv tonåring när det stora hajpmaskineriet snurrade igång kring det gångna decenniets mitt. Hyllade debutalbumet Long Way Home släpptes våren 2016, ett intensivt år med ideliga turnéer, press, TV-framträdanden och musikprisnomineringar.

– Lätt var det inte. Jag var inte helt nöjd med den skivan, för den blev inte fullt ut på mina villkor. Samtidigt vet jag inte om jag hade kunnat göra något för att ändra på det, det är så systemet fungerar. Det handlar om att ha rätt attityd, att inte tro på folk när de hävdar att idéer är dina egna trots att så inte nödvändigtvis är fallet och sedan blir det inte som du själv tänkt. Grejen var, tror jag, att jag hela tiden blev tillsagd att jag behövde hjälp. Numera säger jag i sådana fall till själv.

Utbildade sig till doula

På nyårsdagen 2017 kommunicerade hon plötsligt ut att hon skulle ta en paus. Sedan följde en längre tystnad. Vad var det som skedde egentligen?

– Jag gjorde ett års uppehåll från allt. Det året var verkligen jobbigt. Jag hade en identitetskris och visste inte längre riktigt vem jag var. De flesta andra studerade på universitet men inte jag och det gjorde det svårt att komma underfund med vem jag var som vuxen. Jag visste att allt inte stod rätt till eftersom jag inte kunde skriva låtar, vilket normalt sett är väldigt naturligt för mig.

Parallellt med framgångarna präglades brittiskans övre tonår av mental ohälsa, ett osunt perspektiv på sig själv och en period i livet där det var svårt att veta vilken riktning framtiden skulle ta. En flytt från London tillbaka till hemtrakterna kring Lancashire ledde till att hon i ambitionen att jobba som volontär utbildade sig till doula, ett slags stödperson till kvinnor som genomgår en förlossning.

– Som artist blir man väldigt inåtvänd och det perfekta botemedlet är frivilligarbete och att istället göra något för andra människor ett tag. Därför funderade jag inte så mycket på framtiden, jag hade fullt sjå att ta mig igenom nuet.

Womxn

Efter sabbatsåret återvände så sakteliga kreativiteten och Fletcher flyttade ånyo till London där hon byggde upp en egen hemmastudio. Fyra år senare sitter hon avslappnat i en hotellfoajé i Stockholm och tycks ha funnit sin plats i vuxenlivet. Det är inte utan stolthet hon berättar att hon dessutom har tagit körkort. Senaste singeln Womxn, som var den första låt som skrevs efter uppehållet, kom till medan 23-åringen fortfarande försökte återfå fotfästet. Dess text fungerar som ett slags hopp om ett önskat läge, ett tröstande brev till sig själv om att allt kommer att vara bättre längre fram i livet.

– Vid den tidpunkten grunnade jag mycket över framtiden eftersom jag var så osäker på om jag skulle kunna må bättre och fullborda en ny skiva. Nu har jag tagit mig igenom allt det, blivit en 23-årig vuxen och är inte längre tonåring. Idag är jag optimistisk till vad livet än utsätter mig för. För varje år som går tycker jag mer och mer om mig själv och blir en allt bättre producent och låtskrivare. Jag har börjat lita på att det löser sig vartefter, antar jag.

“Det känns som att jag antingen drunknar eller seglar”

Det är äntligen dags för release av andra albumet Through Water och den här gången styr hon det kreativa totalt efter eget huvud. Skivans titel har en bildlig betydelse, säger hon.

– Det är lite lustigt att när man färdigställt en skiva måste man komma på en fras eller ett ord som sammanfattar det hela, vilket kan vara en riktig utmaning. Skivan handlar om topparna och dalarna när man är ung, så jag ville hitta något som representerade de båda motpolerna. För mig gör vatten det. Antingen är det jättetryggt eller jättefarligt. Och att gå ”igenom” någonting innebär att bli kvar i det. Det känns som att jag antingen drunknar eller seglar, aldrig mitt emellan, och det är själva dramatiken i att vara ung vuxen. Albumets första låt heter också Through Water, men den handlar bokstavligen om vatten och klimatförändringarna till skillnad från resten av skivan som mer handlar om metaforen.

I backspegeln känner Fletcher att debuten Long Way Home förvisso var skriven av henne själv, men att produktion och annat inte riktigt blev som önskat. Att hon som tonåring inte riktigt mäktade med att hålla i rodret fullt ut när omgivningen kom med alltför goda råd. Efter omstarten var hon fast besluten att inte låta samma sak ske igen med Through Water.

”Vad skulle en man ha gjort?”

Branschens behov av att luckra upp den manliga dominansen framgår tydligt när hon beskriver vilka förutfattade meningar som ofta förekom tidigare i karriären när hon som ung kvinnlig låtskrivare och producent gick in i inspelningssessioner. Män som mansplainar och oombett ska föra ens talan och prata över huvudet på en.

– När andra bara har utgått från att jag varken skriver eller producerar … Det antagandet är verkligen skadligt och dödar självkänslan. Bra låtar skrivs aldrig i en miljö som inte inger trygghet. Jag kände att om jag inte kan ändra branschen så kan jag i alla fall ändra mitt eget sätt att vara. Jag blev ganska trotsig och antog ett slags fejkat självförtroende, så pass att jag fick det på riktigt. Om jag inte visste vad jag sysslade med så låtsades jag tills jag visste. Många män kliver självsäkert in i ett rum även om de inte har koll. Så jag kände att jag också behövde göra det. Helt klart fanns element av ”vad skulle en man ha gjort?”, vilket är sorgligt att behöva säga. Tacknämligt nog omger jag mig numera med rätt sorts människor som alla ser efter varandra.

SIDESTORY: Tatuerar in fel textrader

Holly Fletchers personliga sångtexter hamnar ofta i fokus hos fansen. Men hur mycket av sina innersta tankar delar hon egentligen med sig av innan gränsen nåtts för hur nära inpå livet andra får komma?

– När jag sitter i möte med skivbolaget och ska spela upp hela det färdiga albumet, det är då jag inser hur sårbar jag känner mig. Men vad du själv tycker är utlämnande kanske inte andra ens uppfattar som det. På scen är jag mer sårbar än på Spotify, för där uppe syns känslorna bakom orden. Det är en underlig kommunikation som jag finner tröst i.

Alla har inte förmågan att kommunicera med lyssnaren så att en sångtext känns personlig men ändå inte alltför kopplad enbart till artisten. Låpsleys texter sammanbinder artist och fans genom att hålla sig på en sådan nivå att de får stor betydelse för både avsändare och mottagare.

– Jag skriver inte huvudsakligen för andra, men jag har upptäckt att om man använder bredare, målande metaforer har folk lättare att applicera dem på sig själva. Bäst av allt är när jag tror att folk förstår vad jag skriver om, men när jag sedan pratar med dem har de inte den blekaste!

Alla verkar inte uppfatta orden korrekt heller. Sajter där vanligt folk kan fylla på databasen med sångtexter, som Genius, verkar inte vara någon garanti för att det blir rätt alla gånger, säger hon med ett leende …

– Flera av texterna är helt fel, så det blir lite humor! Folk som skaffar tatueringar eller skriver inlägg i sociala medier, och så ser jag att textraderna inte stämmer … Jag skulle inte våga kommentera det, då skulle jag förstöra allt för dem, haha!

Den Southport-bördiga begåvningen må hålla sina mest privata känslor vaga i sitt konstnärliga uttryck, men öga mot öga är hon öppen och pratsam.

– Folk som aldrig träffat mig blir ofta förvånade över min personlighet när de träffar mig, vilket jag kan tycka om. De tror att jag är ganska tystlåten bara för att jag skriver sorgsna låtar, men i själva verket har jag en sån svada att det är svårt att få tyst på mig! Jag är faktiskt väldigt social, jag gillar att delta i quiz nere på puben. Sedan älskar jag kreativiteten i matlagning, jag brukar ha stora middagsbjudningar för mina vänner. Varje år har jag en stor julfest då vi dricker glögg, äter mince pie och samlas runt pianot för att sjunga julsånger tillsammans.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA