x

Aktivismens tid är här – exklusiv intervju med Pearl Jam

Aktivismens tid är här – exklusiv intervju med Pearl Jam

Pearl Jams elfte studioalbum Gigaton kom nästan som en olycksbådande, dystopisk förutsägelse. Albumet, som handlar om globalt kaos och obalans, släpptes samma dag som New York nådde den globala Corona-toppen. GAFFA har fått en exklusiv intervju med gitarristen Stone Gossard. 

Hur är det att släppa ett album i en tid då världen mer eller mindre är avstängd? 

–  Det är väldigt konstigt, vi gör i princip ingenting just nu. För det mesta är vi bara hemma med våra familjer och försöker hantera hela situationen. Naturligtvis är det en besvikelse att inte kunna åka på turné med de nya låtarna, men det är ingenting jämfört med vad många går igenom nu, så det känns helt obetydligt. Vi har gjort väldigt få intervjuer, att prata om ett rockalbum just nu är det sista som behövs. De bekymmer och den stress som människor genomgår måste vara det viktigaste att fokusera på just nu. Det här är min första intervju. Men jag har varit hemma i tre veckor nu och tänkte att ett snack om Gigaton kan vara en bra paus från alla nyheter. 

Det är nästan ironiskt att Gigaton på så många sätt problematiserar en värld av obalans och ett växande, obeboeligt jordklot, och som sedan dyker upp mitt i en aldrig tidigare skådad pandemi. Det verkar nästan ännu mer relevant nu än när du skrev och spelade in plattan? 

– Ja, det här har verkligen varit oväntat. Vi var i spellokalen, det lät bra, vi var fyllda av förtroende och var redo att åka ut och spela alla nya låtar. Men nu ligger allt fokus på de som är sjuka eller gått bort och har förlorat sina jobb, och hur vi kan vända den här utvecklingen. Det är helt sjukt. 

Titeln återspeglar en utveckling som Pearl Jam redan har behandlat i årtionden. 

– Det stämmer, och kan inte längre argumenteras emot. Det finns flera orsaker till den globala temperaturökningen, men människans bidrag till den är utan tvekan en stor och viktig faktor. Jag tror att vi nu officiellt vet att vi lever på en mycket liten planet och det vi gör individuellt påverkar oss kollektivt. Om vi inte redan erkänt detta, har Corona-krisen klargjort det. Gigaton är en term för att beskriva klimatförändringar och koldioxidutsläpp. Det är ett kraftfullt ord, och med klassiska heavy metal-album kan man uttala sig med makt och pondus.

Quick Escape är skriven av basisten Jeff Ament, och i det stora hela verkar det som om han är mer central i Gigaton än någonsin tidigare i Pearl Jams historia. ”Jeff Ament’s finest hour” var min inre slogan efter första genomlyssningen. 

– Han peakar just nu när det kommer till musikalisk förmåga. Han är verkligen en inspiration. Just nu är han bandets musikaliska direktör, vilket är fantastiskt, jag älskar det. 

Ett utmärkande drag hos Gigaton är de olika låtarna med material som sträcker sig långt från klassiska rockbangers, 80-talsinspirerad new wave, alternativ indierock – både atmosfärisk och våldsam, akustiska ballader och stämningsfulla hymner. Aldrig har så många instrument använts på ett och samma Pearl Jam-album tidigare, och aldrig har så många bandmedlemmar spelat så många olika roller. 

– Ja, hur det hela sammanstrålat har varit fantastiskt. Människor i och runt bandet är väldigt tacksamma, de känner mycket glädje och kärlek till bandet. Vi uppskattar den långa resan vi gjort och kan se på det hela med nya ögon, alla är här för att stötta varandra. Det som kan kännas oroligt med en platta som tar lång tid att göra är att det blir ”övertänkt”, att det läggs till mycket som tar bort dynamiken. Vi gjorde en hel del demos, och under en period var det en enda röra. Så småningom hade Ed tagit producentens plats och färdigställde hela albumet. Ingen av oss visste hur helheten skulle låta. Men Eddie har en förmåga att representera samtliga i bandet genom låtarna, och även få med sitt eget perspektiv.

Utifrån det du berättar kunde det blivit en helt annan platta. Betyder det att du har mer på lager?

Det finns låtar från den här processen som vi får färdigställa vid något annat tillfälle. Men hur Eddie gjorde det här albumet gör mig väldigt optimistisk inför framtiden. Utan att bryta formen fick vi utforska ett nytt territorium som får mig att tro att vi kan utforska vidare på kommande skivor. Vi befinner oss på en bra plats just nu och är sugna på mer. 

Kan du känna att folks enorma förväntningar på ”varumärket” Pearl Jam kan hämma kreativiteten?

Vi vill alla skriva låtar, och jag tror inte att någon i bandet känner sig rädd för att skapa något som kan bli väldigt stort, eller väldigt klassiskt. Det svåra är hur man gör det tillsammans. Hur kan du, i ett band, se vad som är bra med dig utifrån? Jag tror att det är en del av den mänskliga naturen att tänka på sig själv, vilket inte alltid fungerar bra i gruppsammanhang. Du kan sitta med din egen låt och gå från att tro att det är något fantastiskt till den exakta motsatsen. En form av ångest och osäkerhet, upp- och nedgångar, är en del av alla skivor. Varje album är som ett maraton, oavsett om det tar sju dagar eller sju år. Men för att faktiskt få jobbet gjort krävs det massvis av redigering, arbete och tankeverksamhet. Det är många tankar och idéer som hamnar i en hög av oavslutade låtar. Vid ett tillfälle sa vi ”nu räcker det, låt oss bara få albumet avslutat”. Men man kan inte göra så med sex personer i rummet. Den demokratiska delen av att vara i ett band är väldigt viktig, men för att nå en mållinje är det bättre att ett fåtal tar på sig ansvaret.

I förhållande till Eddies roll och Pearl Jams aktivistiska profil, verkar det ha skett ett skifte. Seven O’Clock kan uppfattas som en låt där ni lyfter den sociala förändringen i USA, och Ed verkar dra vissa torra skämt om Trump i några av låtarna. 

– Jag skulle säga att texterna på det här albumet har en mognad och en optimism som jag verkligen uppskattar. Det finns inga enkla svar här, och det är inte det Ed uttrycker eller söker. Han har en kärlek för språk, ord och uttryck som inspirerar honom. Man kan skriva om dystra historier, vilket vi också gör, men det finns också möjligheter i vissa samarbeten, och jag tror att det är där vi hittar vår styrka genom 30 års vänskap. De inre striderna i ett band kan relateras till att vara en nation eller en förening. Konflikter är oundvikliga, det kommer alltid att finnas delade uppfattningar. Men det är hur du ser på delade meningar och vad du kan lära dig av den andra personen som är viktigt när det kommer till att överleva och kunna gå vidare. 

Vi har redan berört Pearl Jams långvariga insats som miljöaktivister. Vilken roll tror du att ni spelar i ett större sammanhang?

– Vi har alltid velat vara något helt annat än ett typiskt rockband, och aktivismen är en del av det. Det är något som finns i vårt DNA. Jag skulle inte säga att vi har förändrat världen, men kanske har vi skrapat lite i färgen och kommit med några tyngre argument. Det har lett till förändringar, men också en hel del smärta. Jag är nöjd med de åsikter vi uttryckt sedan innan, bland annat om krig. Det vi ansåg att krig handlade om, till skillnad från regeringen, har de flesta förstått är sanningen. Vi har medverkat i mycket, och jag hoppas vi kan delta i mycket mer i framtiden. Jag hoppas att vi kan inspirera andra organisationer som är kraftfullare än oss, att använda deras röst och inflytande för att kunna påverka positivt. Jag tror att Pearl Jam kan vara effektiva genom att stödja åtgärder som behöver en röst eller en push för att synliggöras. Vi kan nå ut till väldigt många, men ska också vara försiktiga med att inte överspela vår roll.

Home Show-konserterna i Seattle 2018 var en fantastisk upplevelse. Känner du att du byggt upp kunskap och relationer som du kan använda till exempel i förhållande till Corona-relaterad aktivism? 

– Vi fokuserade på problematiken kring hemlöshet och identifierade möjligheter i förhållande till en mer kollektivorienterad samhällsinsats i Seattle. Vi hjälpte till att betala och öka budgetar för olika lokala organisationer. Men hemlösheten är fortfarande ett stort problem i Seattle, och Corona har gjort det värre. De tio miljoner dollar, eller vad det var, räckte inte för att generera en avgörande förändring. Men ett antal anslutningar och allianser bildades genom våra ansträngningar, och de fungerar fortfarande. Jag hoppas att det kan vara en plattform som kan återuppbygga gemensamma insatser och krafter för att hantera effekterna av pandemin, vilket kommer bli ett enormt jobb.

Hur känns det just nu?

– Vi känner oss lite förstummade när det kommer till att agera, men vi letar efter att hitta det bästa sättet att utnyttja vår förmåga att kommunicera. Jag tror vi kommer att arbeta i Seattle och Washington State. För att vara effektiva tror jag starkt på att arbeta tillsammans med organisationer, föreningar och politiska institutioner i sitt lokala område. Förhoppningsvis kan det lämna ett avtryck som får andra att inse att det här är en väg att gå och som gradvis kan få en större inverkan.

SIDESTORY: 20 år sedan Roskilde-tragedin

30 juni i år är det 20 år sedan nio unga män förlorade livet under Pearl Jam-konserten på Roskilde Festival. På bandets nu uppskjutna Europa-turné var ett av datumen Royal Arena, Köpenhamn, 29 juni, vilket innebär att bandet skulle vara på dansk mark vid 20-årsjubileumet för olyckan, bara 30 kilometer från Dyrskueplatsen i Roskilde. En bokning som väckte många reaktioner. 

– Jag känner inte riktigt till att datumet var beräknat. Det blev troligtvis en slump att vår konsert i Köpenhamn skulle hamna på just det datumet. Roskilde-olyckan är något som fortfarande spökar hos oss alla till en viss grad, och jag vet att det gör det hos alla familjer till de män som dog den natten. Om jag känner Ed rätt, är jag säker på att han skulle ha sagt något från scenen för att lyfta detta. Jag är säker på att han skulle sagt något om vår egen sorg, våra egna känslor om situationen och hur det alltid förblir något mycket verkligt och tydligt för oss alla. Jag vet inte om han redan hade planerat att säga något, men jag är övertygad om att han skulle sagt något tankeväckande och att han skulle framhävt vikten av familjens förlust av alla unga män som förlorade livet den natten.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA