x

“Det var några ljudtekniker som rymde från studion” – LÅT FÖR LÅT: Silverbullit – Citizen Bird

“Det var några ljudtekniker som rymde från studion” – LÅT FÖR LÅT: Silverbullit – Citizen Bird

I augusti är Silverbullit åter aktuella då det klassiska albumet Citizen Bird från 2001 släpps på nytt i vinylutgåva. Här berättar Jukka Rintamäki, med lite minneshjälp från bandkollegorna Jon Ölmeskog och Andreas Nilsson, om alla skivans spår – låt för låt.

Glory

– Simon (Ohlsson, reds. anm.) sjunger genom en Lesliekabinett, en roterande högtalare. Kalle Gustafsson Jerneholm som spelade in det mesta av Citizen Bird i Svenska Grammofonstudion lät oss alltid prova alla idéer man kom på. Han var en väldigt viktig person till att skivan blev som den blev med alla fina ljud. Labbe Grimelund som spelade i ett av våra favoritband, Whipped Cream, trummar på den här låten. Det är många olika trummisar på skivan, ingen exploderade dock som i Spinal Tap. Vår första trummis Zenaid Jugo slutade mitt under inspelningen av Citizen Bird, kommer ihåg att han sa om oss andra i bandet: ”You are beerdrinkers and hellraisers”. Det stämde väl. Så vi började leta efter en ny trummis och under inspelningarna tog vi hjälp av sju trummisar tror jag.

Joy

– Låten kom till snabbt i Decibel-studion på Katarinavägen i Stockholm. Jag och Andreas Nilsson (gitarr) höll på att jamma på intromelodin med Andreas nya delay/loop pedal, Boss DD-5, och Simon och Jon hade ett annat riff och inom loppet av ett par timmar var låten mer eller mindre klar och inspelad. Det hade aldrig hänt innan och kommer säkert aldrig hända igen med det här bandet. Simons sång är fantastisk tycker jag, han har alltid tagit inspiration från gospel och på den här låten kommer det verkligen fram. Superenkelt – ”This is just what I’ve been looking for … a melody and a couple of chords … Now I feel joy, I feel joy”.

Magnetic City

– Orgelriffet är hårt Kraftwerk-inspirerat. I början var den här låten helt utan struktur, det var bara riffet om och om igen utan någon refräng. Jon Ölmeskog (keyboardist) minns att på en Emmaboda-spelning så spelade vi den bara så, riffet han gjorde, om och om igen i tio minuter. Det tog ett tag tills låten fick sin form. Vi spelade den ett tag live men efter skivan var klar så hade den fått sin slutgiltiga form. Dieter Schön trummar på inspelningen. 

Money

– Jag sjunger på låten och spelade in grunden hemma i Landala i Göteborg på en digital porta. Experimenterade mycket med konstiga sätt att sjunga, sångkörerna i början låter som ett gäng ledsna hundar. Texten handlar om rädslan jag hade som 25-åring att allt skulle handla om pengar ju äldre man blev, jag var konstant pank och man började mer och mer tvingas forma sig efter samhället. ”There will be a lot of work, you’ll grow in to it. … You'll be a good man, smile and shake hands with everyone …” 

This Is The Place

– Den här var så otroligt kul att spela live, mellanpartiet var alltid olika längd och kunde leda lite vart som helst. Ofta var Simon inte kvar på scen då vi startade upp efter breaket, han hade hoppat ut i publiken. Eller hade förlorat micken till publiken och var på väg till en förbannad backline-tekniker för att få en ny mick. Vi betalade en hel del pengar i förlorade mickar ända tills vi kom på att man kunde tejpa fast dem på micksladden så att de inte skulle försvinna i publiken. Ibland kom sladden tillbaka avriven utan mick ändå. En gång kom Simon själv inte tillbaka till scenen för vakterna hade misstagit honom för någon i publiken och han var försvunnen ett bra tag innan han studsade in på scen igen. Simon spelar trummor på den här på inspelningen. Kalle Gustafsson Jerneholm spelar bas. Jon jobbade länge på keyboardriffet på slutet för att hitta det perfekta house-riffet. En stor del av Jons inspiration kom alltid från dansmusik och elektronisk musik som The Orb, Kraftwerk eller Sabres Of Paradise. Fantastiska keyboards och gitarrer på låten, de vävs ihop till en avvaktande storm i breaket. 

Citizen Bird

– En fin liten instrumental låt med fågelsång. Gitarristen Andreas Nilsson var den som gav namnet till skivan, Citizen Bird. Kommer ihåg att han föreslog det en dag utanför konsthögskolan Valand i Göteborg där han studerade. Citizen Bird, nåt som känns delvis urbant och delvis som natur, Medborgare-Fågel. Håkan Hellström spelar trummor. Någon sa om det långa keyboardriffet på slutet att man börjar titta på klockan och undra om den ska ta slut nån gång. Men Simon protesterade och sa att man snarare glömmer bort klockan. 

Grasshopper

– Jag och Andreas jobbade en hel del på den här initialt, jag sjunger låten. Den bygger på en trumloop som sedan dubbades av Anders Gustavsson på trummor. Den har också en del röst-samplingar Andreas hade och i slutet är det Fasttracker-ljud, som gammal spelmusik från 80-talet som alla i bandet är väldigt influerade av. Fasttracker finns på en del andra Silverbullit-låtar. Commodore 64-musik var alltid en stor influens i bandet. 

People Get Real

– En till låt jag sjunger på. Vid tiden då jag skrev texten började de första reality-serierna dyka upp, samtidigt var det en väldigt ironisk tid på nåt sätt, det kändes som att världen höll på att fördummas snabbt. ”One million empty words like bugs around your head. You tend to build yourself a spirit. Out of not feeling, anything about anything at all ...” Först spelade Håkan Hellström in trummor på den här, sedan byttes dem ut av Anders Gustavssons trummor. Omtagningarna och ommixningarna var väldigt många på den här skivan. Vi var extremt petiga och besvärliga i mixsituationer. Det var några ljudtekniker som rymde från studion till och med, orkade inte med alla små justeringar. Men Kalle Gustavsson hade alltid tålamod. 

Star

– Galet häftig sång av Simon, som en indie-trollkarl i en Ghibli-film. ”Run so fast like a cannonball … Run through the fields while the valley's explode …” Låten handlar delvis om att spela TV-spel. Andreas ogillade låten för den lät så mycket som U2, han ville aldrig spela den live och det var ett evigt dividerande då setlistan skulle skrivas om låten skulle vara med. ”Okej, suck, fan, vi spelar väl den då …” Men han gjorde en fin video till låten (finns på Youtube). 

Axe Man

– En till låt som jag sjunger på. Med Karin Dreijer från The Knife/Honey Is Cool på sång också, hon var redan då och är fortfarande en stor idol. Jag vågade inte fråga Karin om hon ville sjunga, men Simon vågade som tur var. Bara två gånger någonsin uppträdde vi med henne, en gång på Hultsfred 2001 och en gång i ett TV-program, ett ungdomsprogram, båda klippen finns på Youtube. 

Knucklebuster

– En låt om nedskärningarna i samhället som pågick som bäst då runt 2000-talets början. ”Why can’t they realize that for everything they take away, the double they pay, the double they pay…” Så sant fortfarande, sluta skära ner i välfärden, för fan. Anders Gustavsson som trummade hade hög feber och ville verkligen inte trumma, men blev tvingad att göra en tagning som blev otroligt bra och vi pratade på allvar om att man kanske alltid skulle ha feber då man spelade in i studion, att det blev bäst så. 

I Love You

– En livelåt framför allt. Jag och Simon pluggade musikvetenskap tillsammans på Göteborgs Universitet. Efter en föreläsning om nåt högtravande så gick vi till vår replokal och pratade om att göra den mest primitiva låt vi kunde göra, Cavemen March. Det skulle vara max tre toner och ett primitivt beat. Vi stod och hamrade på tomma kylskåp som dumpats i trapphuset i vår replokal och skrek ”Cavemen March ta-da-dam-ta-da-dam!” Sedan blev det mer en riktig låt till slut. Men i livesammanhang var den alltid väldigt rå och Swans-, Neubauten- och grottmänniska-aktig. Helt underbar att spela live, den var alltid delvis improviserad. Den höll på att inte komma med på skivan. Jag och Simon mixade merparten av den på natten mellan 00.00-06.00 då Decibel-studion var tom. Zenaid Jugo trummar på den här tror jag, han gjorde i varje fall det häftiga kompet till den.

MEST LÄST: Kritik efter Spotify-svenskens utspel: ”En störig girig liten skit”


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA